• Anonym (Hej)

    Min sambo respekterar mig inte!

    Min sambo och jag har varit tillsammans i 14 år. Vi har två barn tillsamman. Han är snäll och omtänksam och ställer upp mycket både för mig och barnen. Jag har en kronisk svår sjukdom som gör att min sambo får ta mycket ansvar över barn och hushåll för att jag inte orkar det.


    Genom åren har jag blivit allt mer frustrerad och ledsen över hans själviskhet och brist på respekt för mig. Det händer allt oftare att han ignorerar min vilja, mina önskemål och mina känslor. Han blir allt mer självisk och gör som han själv vill. När jag sedan konfronterar honom så tycker han aldrig att han gjort något fel. Trots att jag blir ledsen och uttrycker att han inte respekterar mig. Han bara erkänner att han är självisk och kommer fortsätta vara det. Han förstår inte varför jag blir så upprörd och tycker att jag överreagerar. Han säger aldrig förlåt. Hur ska jag hantera honom!


     

  • Svar på tråden Min sambo respekterar mig inte!
  • Anonym (Ingen spontanitet?)
    Anonym (L) skrev 2025-12-27 13:12:23 följande:
    Om man gillar någon så håller man ut tills den personen blir friskare eller barnen blir mer självgående. 
    Tyvärr så finns det sjukdommar och sjukdomstillstånd som är på heltid och blir inte bättre.
  • Anonym (Mimmi)

    Men alltså, det är inga småbarn det handlar om.
    Är man sex och åtta så kan man bre sina mackor, värma sin mat i micron, borsta tänder och gå och lägga sig utan hjälp.

    Det går ju inte att låta dem sköta sig själv dag efter dag, men en kväll när mannen umgås med vänner så borde det vara exakt noll problem.

    Såvida barnen inte har några funktionshinder som inte nämnts i tråden då förstås

  • Anonym (Hj)
    Anonym (L) skrev 2025-12-27 13:12:23 följande:
    Om man gillar någon så håller man ut tills den personen blir friskare eller barnen blir mer självgående. 
    Inte om personen ifråga inte verkar vilja göra mer än nödvändigt eller har förståelse för att ens partner kanske behöver mer avlastning, mer tid hemifrån etc . För att själv ladda batterierna. 
  • Anonym (Alkoholproblem?)
    Anonym (L) skrev 2025-12-27 13:12:23 följande:
    Om man gillar någon så håller man ut tills den personen blir friskare eller barnen blir mer självgående. 
    Ibland finns inget "friskare" att vänta på- det kommer alltid att vara så.

    Eller så vet man bara inte om det finns någon ljusglimt. En del sjukdomar kan pausa och hålla upp, kanske t.o.m. bli bättre en tid men sedan sämre igen.

    Att ha ont i tre månader när man vet att man väntar på en operation som ska lösa problemet är en helt annan sak psykologiskt mot att bara ha samma smärta under den tiden men inte veta om/när den någonsin blir bättre. 

    Jag har sett urstarka personer tappa det och glida in i depression och/eller alkoholism efter ett antal år med den partnersituation som TS beskriver så det är inget man kan väntas hålla ut med i ett helt liv. Men man måste våga be om mer hjälp innan familjesituationen blir omöjlig.
  • Dexter dot com
    Anonym (Hej) skrev 2025-12-27 12:43:49 följande:

    Hur många gånger ska jag behöva förklara att jag tar hand om mig själv! Han tar inte hand om mig! 


    Och den här tråden handlar inte om att jag är sjuk. Den handlar om min upplevelse av att han inte respekterar mig! Ingen kan ta ifrån mig den upplevelse.


    Självklart måste du få tycka vad du vill även om nästan ingen tycker att din upplevelse är sund. Kan du försöka sätta dig in i din mans situation och hur jobbigt han verkar ha det ? Han verkar leva under enorm press och att inte kunna spontant göra det man har lust med är ju väldigt tärande.

    Steg 1 är att gå i parterapi och steg 2 är ju att lära era barn att bre en smörgås.

    Om han lämnar dig hur ska du klara att ta hand om barnen då?
  • Anonym (Bananasplit)
    Dexter dot com skrev 2025-12-27 13:33:09 följande:
    Självklart måste du få tycka vad du vill även om nästan ingen tycker att din upplevelse är sund. Kan du försöka sätta dig in i din mans situation och hur jobbigt han verkar ha det ? Han verkar leva under enorm press och att inte kunna spontant göra det man har lust med är ju väldigt tärande.

    Steg 1 är att gå i parterapi och steg 2 är ju att lära era barn att bre en smörgås.

    Om han lämnar dig hur ska du klara att ta hand om barnen då?
    Självklart har TS inte hand om barnen som ensamstående. Tycker hon eller pappan det kommer soc blandas in.
  • Anonym (Ingen spontanitet?)
    Dexter dot com skrev 2025-12-27 13:33:09 följande:
    Självklart måste du få tycka vad du vill även om nästan ingen tycker att din upplevelse är sund. Kan du försöka sätta dig in i din mans situation och hur jobbigt han verkar ha det ? Han verkar leva under enorm press och att inte kunna spontant göra det man har lust med är ju väldigt tärande.

    Steg 1 är att gå i parterapi och steg 2 är ju att lära era barn att bre en smörgås.

    Om han lämnar dig hur ska du klara att ta hand om barnen då?
    Han kommer att få ha barnen på heltid då TS inte kan lägga dem själv. Frågan är dock hur ofta barnen får besöka TS då hon inte har ork eller energi.
  • Olsdotter
    Anonym (Hej) skrev 2025-12-26 23:01:17 följande:
    Min sambo respekterar mig inte!

    Min sambo och jag har varit tillsammans i 14 år. Vi har två barn tillsamman. Han är snäll och omtänksam och ställer upp mycket både för mig och barnen. Jag har en kronisk svår sjukdom som gör att min sambo får ta mycket ansvar över barn och hushåll för att jag inte orkar det.


    Genom åren har jag blivit allt mer frustrerad och ledsen över hans själviskhet och brist på respekt för mig. Det händer allt oftare att han ignorerar min vilja, mina önskemål och mina känslor. Han blir allt mer självisk och gör som han själv vill. När jag sedan konfronterar honom så tycker han aldrig att han gjort något fel. Trots att jag blir ledsen och uttrycker att han inte respekterar mig. Han bara erkänner att han är självisk och kommer fortsätta vara det. Han förstår inte varför jag blir så upprörd och tycker att jag överreagerar. Han säger aldrig förlåt. Hur ska jag hantera honom!


     


    Han är inte skyldig dig någonting. Bara du har ansvar för dig.
  • Jemp
    Anonym (Hej) skrev 2025-12-27 11:31:44 följande:

    Jag klarar inte av att lägga barnen själv så jag är för sjuk för det. Det vet min sambo mycket väl. De som skriver att jag borde ha en personlig assistent förstår inte hur det fungerar att vara så sjuk som jag är. Man kan inte få hemtjänst om man har en sambo!!

    Nät min sambo är ute så är han aldrig måttlig med alkoholen. Han brukar oftast komma hem vid 03-05 väldigt full. Och då orkar han inte ta hand om barnen på morgonen. Ge dem frukost osv. Jag själv orkar oftast inte det. Det är därför barnen alltid sover borta när han ska ut på krogen. Jag säger aldrig nej till min sambo när han vill träffa vänner med planerad barnvakt! 

    Just det här fallet med hockeymatchen är bara en i mängden genom åren. När han upprepade gånger har gått emot det vi har bestämt ihop. Ofta med alkohol inblandad. Han blir väldigt självisk när han dricker. Han ber då aldrig om ursäkt. Förstår inte vad han gjort fel. Erkänner att han är självisk och kommer fortsätta vara det. Han gör som han vill säger han! Ofta när vi har dessa diskussioner försöker han hitta fel på mig istället. 


    Det här verkar ju i allra högsta grad handla om att du inte klarar av barnen mer än hans respekt. 


    Precis som du skriver behöver han givetvis ta ett större ansvar om du är så sjuk. Din del i att visa respekt för honom blir ju då också att underlätta hans egentid så ofta som möjligt (och rimligt). Med eller utan alkohol, lite olika bud om den biten är ett problem. 


    Hur kommer det sig att barnen spelar hockey men inte kan göra frukost själva? Det går inte riktigt ihop åldersmässigt.

  • Jemp
    Anonym (Hej) skrev 2025-12-27 11:34:11 följande:

    Våra barn är 6 och 8 år.


    Då bör de verkligen kunna fixa en smörgås själva! 
Svar på tråden Min sambo respekterar mig inte!