Vilken diagnos?

Jag är försiktig med att slänga diagnoser på folk men jag tycker att din vän liknar min storasyster som har borderline och inlärningssvårigheter.

Hon är också väldigt svängig i humöret och kan gå från att vara relativt lugn till vredesutbrott bara för att en pyttesak går emot henne. Hon förväntar sig att man ska kunna "läsa tankar" och får utbrott om man till exempel tar fram fel sak ur kylskåpet, eller om hon pratar typ om någon TikTok hon sett och man själv inte sett den. Såna där saker som "vanliga" människor knappast ens skulle se som ett problem kan bli tillräckligt för att hon ska tycka att man är världens sämsta människa och att man förstör hennes liv.

Att hon är långsam beror på hennes inlärningssvårigheter. Till exempel att laga snabbmakaroner och frysta köttbullar till middag kan ta över en timme för henne eftersom det är så svårt för henne att förstå hur mycket hon ska laga, vilka redskap som ska användas, hur länge det tar innan maten blir klar osv. När hon väl lagat maten blir hon helt utmattad. Samma sak gäller i princip allt i vardagen.

Hur går det ts? Har du kommit fram till nån disgnos?

Nej, inte riktigt. Men har konstaterat när jag tänkt efter vilka situationer som uppstått genom åren att det alltid varit matrelaterat. Det slog mig också att sist vi var där så åt hon inga måltider alls med oss andra. För hon var trött och behövde vila. Hon ursäktade sig och var trevlig och så. Men verkligen inga måltider. 

Hon verkade väl rätt pigg sådär allmänt så jag undrar om det är matsituationer i sig hon inte klarar. Alltså att sitta till bords och äta i ett större sammanhang.

Lyckades flika in en fråga till mannen om det är EIPS (borderline) hon har men han sa nej, hon har inte den diagnosen men problemen med okontrollerade känslor är snarlik. 

Hon går heller inte riktigt ihop med hur borderline beskrivs. Uppfattar att man med borderline svänger hela tiden oprovocerat. Det gör inte hon. Har faktiskt aldrig upplevt henne som lynnig eller ojämn i humöret eller så. Snarare en väldigt lugn, lite långsam och försynt person. Tar väldigt lite plats.

Efter att ha funderat lite hit och dit så tror jag att hon uppfattar det som görs eller sägs som extremt elakt eller nedlåtande mot henne och reagerar efter det. Ungefär som att man visste att personalen på restaurang B har som fritidsintresse att kidnappa kvinnor som hon och att man föreslår att gå dit för att man hoppas att hon ska bli kidnappad, typ?

Hon har heller inte varit såhär konstig tidigare. Därför funderar jag på om hon har nåt som går i skov. Kanske bipolär utan mani och en anorexi på det? Men får inte ihop det heller. Har haft en vän som var bipolär, helt omöjlig att umgås med och sumpade alla relationer, jobb, vänner, sambo. Så det stämmer inte heller. Det här är en snäll och omtänksam person som frågar hur det går med saker och visar uppriktigt intresse svaret, vad det nu kan vara som flyter upp i ett nära samtal, barn, jobb, äldre sjuka släktingar?

Hon har lärt sig att bli av med sina egna känslor av obehag genom att bli ekak mot andra. Alltså har hon felaktiga psykologiska mönster för att hantera sina känslostormar och vänder dem utåt. 

Tyvärr har hon inte fått tillräcklig hjälp av psykiatrin att hantera dem.

Hon skulle kunna ha bipolär sjukdom med tanke på tidigare depressioner eller ha en instabil pesonlighetsstörning (tidigare hette det borderline), eller vara autistisk, så att hon inte fullt ut förstår att hur djupt hon sårar andra människor. Det finns för lite information för att kunna gissa tillförlitligt. 

Att bara ha social fobi (tycka att det är jobbigt att umgås med andra utöver de närmaste) betyder inte att personen behöver vara elak mot andra. Nej det är en felinlärning hon har. 

Du behöver markera när hon gör det. Säga något som gör henne uppmärksam på att hon gör det och att du inte gillar det. Det är obehagligt att göra det, med annars kommer hon bara att fortsätta. Som t.ex. Jag tycker inte att det där du sa stämmer för att....
Eller: Hur menade du nu, hur skulle jag ha gjort? Varför tror du att jag menade så? O.S.V.

Annars slutar hon aldrig.

Eller också får du sluta umgås med henne.

Hon kan naturligtvis ha flera diagnoser. 
Har en person borderline så brukar de vara dramatiska i sina känslokast. 

Om hon tror att alla vill åt henne på något sätt så kan hon ha paranoid personlighetsstörning. 

En stor del låter som autism, annat som sociopati. Men som vän kan du int göra så mkt när det gått så här långt. Acceptera henne som hon är och strunta i hennes nyckfullheter eller sluta umgås med henne om du inte kan hantera henne. Förmodligen har hon inte många vänner och kan ta att du säger ifrån på skarpen också när hon går över gränserna,det kan hjälpa lite.

Reserverar mig lite när jag inte läst hela tråden och skriver därför utan detaljer om vilken slags relation du befinner dig i med tjejen. Vet heller inget om ni delar samma religionsuppfattning eller värderingar allmänt, (mer specifikt om relaterandet ställt till kristna värderingar, är tjejen troende ex vis, eller mer sekulariserade värderingar, tjejens eller dina?). Info bra om hur relationen allmänt tas om hand ställd mot frågor om tro, politiska åsikter, synen på relationer allmänt med mera. Vet därmed inte så mycket om ifall det finns något skäl eller inte till det som tjejen uppfattar som något kränkande eller om något som sagts, ett förfluget ord eller två. saknar grund eller tvärtom går mot livsåskådningen (hennes). Men eftersom hon normalt är vänligt inställd till dig tippar jag ni kan lösa era issues genom att samtala om vad tjejen upplever som elakt eller nedlåtande. För däri finns nog ledtrådar att rodda i. 

Har inga förslag på diagnos när mitt område är ett helt annat. 

Komplettering. Inför du i positivt syfte något eller flera krav på tjejen av något slag i ditt relaterande som skapar en slags kognitiv dissonans. Exempel. Tjejen vill väldigt väldigt gärna besöka restaurangen du föreslagit tillsammans med dig om så på tu man hand (så är tanken?). En konflikt mellan två trossatser (konservativ eller mer sekulariserad hållning) alt mellan kristen övertygelse och mer löst agerande - om hon säger ja tack! En känsla av oro och skuld om inkonsekvenserna blir så övertydliga. Vilja verkligen, följt av får jag verkligen. En logisk förklaring däri till svårigheterna fatta ett enklaste beslut. Tror knappast hon är rädd för att bli kidnappad! Förstår absolut ditt behov till avstämning här i tråden när inkonsekvensen i agerande kan tyckas så knepig och svårförståelig. Är själv möjligen ute och cyklar i mitt skrivande men önskade som sagt tillföra något nytt. 

(Cx) ingen av oss är troende varken kristna eller nåt annat.

Tack för alla svar! 🌸

Har egentligen bara fått klargjort att det inte är EIPS /Borderline. Men kommer hursomhelst backa. Relationer ska ge energi, inte ta, och man måste sätta gränser för sig själv. Hennes problem kring måltider är nog en stor del i det och vi bor flera timmar från varandra så att umgås utan måltider går knappt.

Sen funderar jag på om hon och jag har olika uppfostran. Jag har äldre föräldrar och kanske en ganska gammaldags uppfostran. Jag tycker det är ouppfostrat att bara gå iväg från ett sällskap utan ett ord. Jag tycker också det är ouppfostrat att avboka resor och träffar per sms, man ringer och pratar. Det är lite små såna saker som flutit upp lite nu och då.

Samtidigt har våra familjer umgåtts i +15 år utan problem.  Därför kanske det är någon sorts skov nu och då kan man ju ligga lågt i väntan på att det vänder.

Så jag ligger lågt, kanske tar kontakt framåt sommaren.

Nu har vi inte hört ett pip på flera månader. Det är också en sak, hon säger att hon vill hålla kontakten och vill ses men tar aldrig initiativ till något överhuvudtaget. Eller det gäller faktiskt paret, inte bara henne. De känns väldigt ointresserade helt enkelt. I handling.

Sen har vi haft trevligt när vi väl setts. Men sist var hon väldigt off. Umgicks knappt med övriga sällskapet utan det gjorde bara mannen. Min dotter påpekade faktiskt det efter. Att hon var så totalt ointresserad.

Hursomhelst. Ligger lågt men tänker ta kontakt framåt våren. Kanske är det ett skov av vad det nu är och då kan det ju bli bättre efter en tid.