• Anonym (TS)

    Vilken diagnos?

    Ursäkta långt inlägg men problemet ökar och jag vill försöka förstå. Har en vän som det blir svårare och svårare att umgås med pga psykisk ohälsa. Det är svårt att förstå problemet och då blir det svårt att veta hur man ska agera. 


     


    Upplever henne som lynnig. Hon kan plötsligt bli otrevlig och elak i tonen. Men är oftast vänlig och omtänksam. Svänger väldigt fort. Upplever också att hon säger en sak men agerar på ett annat sätt. Så hon blir väldigt motsägelsefull.

    Hon jobbar inte utan har någon sorts sjukpension (sedan länge). Lite svårt med sociala situationer? Stora reaktioner på små saker eller vad man ska säga. Hon blir oproportionerligt ledsen eller blir arg eller upprörd över till synes helt oviktiga saker. Samtidigt är hon jättesnäll sekunden efter?

    Exempel på situationer. Ibland när vi har bestämt något så bara avbokar hon med kort varsel. Då bara med ett mess. Hon ringer alltså inte ens. 


     


    Andra situationer. En gång vände hon i dörren och bara försvann utan ett ord när vi skulle äta lunch ett större sällskap. 


     


    Hon har även valt ibland att inte vara med men på ett helt OK sätt. Till exempel middagar. Det kan ju vara jobbiga situationer om man är känslig för sociala situationer. Så det känns mer förståeligt.


     


    Vid ett annat tillfälle blev hon halvt hysterisk över att hennes make tog fel paket i kylen. Det fanns två likadana paket av något helt oviktigt, typ smörgåsskinka? Han tog fel och det var en katastrof tydligen?


     


    Sen kan hon vara otrevlig och rent av elak till synes utan anledning. Det förstår jag inte. Hon blir så motsägelsefull. Nyckfull. Hon säger att hon vill umgås och sen blir hon elak när man föreslår något?


     


    Jag upplever henne även som stressad? Liksom allmänt uppstressad på något märkligt sätt? 


     


    Vad kan detta vara och framförallt hur ska jag agera? Vi ses redan rätt sällan men det blir ju problem så fort det är något. Samtidigt bjuder de in oss och hon är ju så gullig när hon är gullig så att säga.


     


    Maken hennes är ju snäll och så, men han slätar mest över hennes beteende. Han säger inte ifrån, misstänker att det skulle göra problemet ännu större. 


     


    Det jag vet är att hon haft depression och till och med försökt ta livet av sig vid något tillfälle. Hon har också berättat att hon hade ätstörningar som ung. Någon sorts terapi som är som en sorts KBT fast för känslokontroll har nämnts. Kommer tyvärr inte ihåg vad det hette.


     


    Just nu har jag backat då jag är en snäll person som blir ledsen av hennes elakheter. Men jag tänker att relationen kan fungera om jag förstår varför hon blir elak och kan undvika att hamna där? Tack du som läst ända hit.


     


    Råd någon?

  • Svar på tråden Vilken diagnos?
  • Anonym (TS)
    Anonym (narcissistens exfru) skrev 2026-01-01 17:30:42 följande:

    Borderline (emotionellt instabil personlighetsstörning som det heter nu mera). Skrik och spring! Eller nej, inte så drastiskt, mera försvinn ut diskret i kulisserna utan att säga ett ord. Gör dig ointressant.
    Hon kommer inte bli bättre, och du kommer aldrig kunna ha en riktig, ömsesidig vänskap med henne. Hon kan inte. När du tror att ni har det bra och förstår varann, kommer nästa taskiga kommentar, nålstick, aggression eller hugg i ryggen.


    Ja, jag vet inte jag. Läser om borderline och ja, en del stämmer absolut. Samtidigt tog det flera år innan jag märkte något konstigt med henne? Mer än lite lågt tempo kanske. Ett dagsverke = plantera om två blommor (typ). 

    Märks inte borderline direkt?
  • Anonym (narcissistens exfru)
    Anonym (TS) skrev 2026-01-01 17:41:26 följande:
    Ja, jag vet inte jag. Läser om borderline och ja, en del stämmer absolut. Samtidigt tog det flera år innan jag märkte något konstigt med henne? Mer än lite lågt tempo kanske. Ett dagsverke = plantera om två blommor (typ). 

    Märks inte borderline direkt?
    De allra flesta personlighetsstörda brukar kunna spela normala i början av en relation. Sen krackelerar den normala fasaden mer och mer ju bättre du lär känna dem.
    Hon kan ha något annat problem också, utöver EIPS, som gör att hon är långsam. 
  • Anonym (Bea)
    Anonym (narcissistens exfru) skrev 2026-01-01 17:49:13 följande:
    De allra flesta personlighetsstörda brukar kunna spela normala i början av en relation. Sen krackelerar den normala fasaden mer och mer ju bättre du lär känna dem.
    Hon kan ha något annat problem också, utöver EIPS, som gör att hon är långsam. 

    Jag tänker också att det nog är en komplex bild med flera problem. 


    Jag tycker att TS ska se till att ha kontakt med mannen och ställa lite öppna frågor om hur han har det. Visa att hen ser mannens situation. Han kan ha det riktigt tufft och inte riktigt se någon väg ut. 

  • Anonym (Psykfall)
    Anonym (TS) skrev 2026-01-01 14:18:43 följande:

    . Någon sorts terapi som är som en sorts KBT fast för känslokontroll har nämnts. Kommer tyvärr inte ihåg vad det hette.


    Kan det ha varit dbt?

    Jag håller med den som skrev att det verkar vara frågan om en väldigt komplex problematik snarare än en enskild diagnos.  Det låter inte som klockren eips (tidigare borderline) men drag av det (vilket brukar behandlas m dbt). Men ja - en salig blandning av många olika saker helt enkelt.
  • Anonym (Psykfall)
    Anonym (TS) skrev 2026-01-01 17:41:26 följande:
    Ja, jag vet inte jag. Läser om borderline och ja, en del stämmer absolut. Samtidigt tog det flera år innan jag märkte något konstigt med henne? Mer än lite lågt tempo kanske. Ett dagsverke = plantera om två blommor (typ). 

    Märks inte borderline direkt?
    Som sagt: det är nog snarare frågan om en komplex problematik snarare än renodlad EIPS (det som tidigare kallades borderline). Det du beskriver är inte typisk EIPS, även om det finns många drag av det. Men som svar på din fråga: nej - tvärtom! De allra flesta EIPS:are är mkt väl medvetna om vilken effekt deras beteende har för sociala relationer, och lägger därför extremt mycket band på sig så länge de kan innan de inte längre klarar att hålla masken eller vad man ska säga.

    Det du skriver om långsamhet är däremot inte typiskt för EIPS. Däremot är det vanligt förekommande ihop med massor av andra saker
    - depression
    - perfektionism
    - ångest
    - bipolaritet (under depressiva skov så klart, men ibland även under maniska, men då är det mer frågan om att man har så satans mycket på gång på en gång så att inget av alla tusen projekt blir klart, om du är med på hur jag menar) 
  • Anonym (Betty)

    Låter definitivt som bordeline. 

    Nej det märks oftast inte i början utan tvärtom kan de ofta charma nya bekantskaper. 

    De är nyckfulla. Vänder i humöret. Blir hysteriska. Och de hittar ofta personer som de blir lite "beroende" av/utnyttjar som måste hjälpa dem med allt möjligt samtidigt som de ibland kan tycka det är jobbigt med sociala sammanhang och bokar av med kort varsel.

    De blir lätt väldigt arga eller väldigt ledsna men sällan superglada. 

    De är också ofta självmordsbenägna. 

  • Anonym (Betty)

    Jag är 100 procent på att hon har bordeline. 

    Förekommer ofta andra problem i samband med bordeline. Tex ätstörningar (som du nämnde), alkoholproblem, ångest, depression.

    De kan inte hantera känslor. Saker för som för oss vanliga är pyttelite jobbigt blir superjobbigt för dem. När vi andra skulle resonerar typ "jaja det där var lite jobbigt men spelar inte så stor roll" blir de med bordeline ledsna, hysteriska, superarga. De kan alltså inte alls hantera detta. 

    De kan inte heller hantera stress. Så saker som är lite stressigt för en vanlig person är superstressigt för dem. Så de klarar inte alltid skola, jobb etc.

    Självmordsförsök eller hot om självmord är vanligt.

    De som lever i närheten blir ofta medberoende. Svårt att säga emot en med bordeline för de har helt enkelt svårt att ta ett nej. De i närheten blir ofta lindade runt lillfingret på den med bordeline. 

  • Anonym (Betty)
    Anonym (Betty) skrev 2026-01-02 12:43:09 följande:

    Jag är 100 procent på att hon har bordeline. 

    Förekommer ofta andra problem i samband med bordeline. Tex ätstörningar (som du nämnde), alkoholproblem, ångest, depression.

    De kan inte hantera känslor. Saker för som för oss vanliga är pyttelite jobbigt blir superjobbigt för dem. När vi andra skulle resonerar typ "jaja det där var lite jobbigt men spelar inte så stor roll" blir de med bordeline ledsna, hysteriska, superarga. De kan alltså inte alls hantera detta. 

    De kan inte heller hantera stress. Så saker som är lite stressigt för en vanlig person är superstressigt för dem. Så de klarar inte alltid skola, jobb etc.

    Självmordsförsök eller hot om självmord är vanligt.

    De som lever i närheten blir ofta medberoende. Svårt att säga emot en med bordeline för de har helt enkelt svårt att ta ett nej. De i närheten blir ofta lindade runt lillfingret på den med bordeline. 


    Det är ingen "sjukdom" utan en personlighetsstörning. Den går alltså inte att bota eftersom det är en del av personligheten.

    Däremot kan man gå i en terapiform där man får lära sig hur man ska hantera dessa jobbiga känslor när de kommer. Kan säkert funka om den med bordeline har viljan själv.

    De med bordeline tycker ofta att det är synd om dem själva. Klassiska uttryck är "iiingen förstår mig och hur jag känner" (nej de flesta förstår faktiskt inte varför man måste bli hysterisk över fel skinkpaket så där har de i och för sig rätt) eller "varför ska alltid just jag råkade ut för det här".

    De kan å ena sekunden vara charmerande och manipulativa och få folk att gilla dem för att andra sekunde bli helt osams med samma person.

    Så ena dagen bästisar och andra dagen osams. Och då är det också så synd om dem som alltid lyckas träffa så konstiga människor. De har aldrig någon självinsikt om att det är de själva som är den röda tråden i alla kraschade relationer. 

    Och de blir ofta osams med myndigheter/doktotorer/auktoriteter etc. De är ofta helt dumma i huvudet.

    De kan bli ruskigt elaka och ber sällan eller aldrig om ursäkt över sitt egna beteende. Det är alltid andras fel. 
Svar på tråden Vilken diagnos?