Hur träffade du din partner?

Skulle inte drömma om att såra henne så, hon är trots allt en av mina bästa vänner. Men som samhället utvecklats de senaste 40 åren så har ett gammalt talesätt från landsbygden åter blivit giltigt; gillar hon dig och ni inte är släkt, gift er! Alltså helt oaktat vad mannen känner, underförstått att någon mer chans kan du inte förvänta dig. 

Förändringen.. De flesta platser där kvinna möter man utanför deras sociala krets finns inte mer, nedlagt, i synnerhet utanför de större städerna, men i viss mån även där. Arbetsplatser blev ett farligt minfält efter me-too och svällande HR-avdelningar. Folk möts inte längre utanför den sociala kretsen och är mest "sociala" bakom sina skärmar. Onlinedejting, där ingen dejtar nära den egna sociala kretsen, har blivit det nya normala där det råder en monumental skevhet mellan kvinnor och män, där kvinnor drunknar i påstötningar och passivt försöker välja ytligt online, medan män som är aktiva och dagligen försöker initiera kontakt blir utan.

Tycker som sagt synd om dig som nöjer dig.
Menar du att du ska hålla sanningen ifrån henne för att slippa vara ensam, och inte vara ärlig med det?
Är du säker på att hon är intresserad av dig, och då i synnerhet om du skulle våga vara ärlig?

Vad skulle du göra om du sedan träffade någon som du verkligen vill ha, som vill ha det?
Svika henne som du utnyttjat för din bekvämhets skull?

Jag  bor i en småstad och träffade min partner långt utanför det du kallar min sociala krets.
Dock var jag inte aktivt sökande, det är då det brukar vara svårt.
Sluta leta är mitt råd, då kanske du snubblar över den person som är din rätta. Som det blev för mig.

Me too börjar bli länge sedan och har nog ingen som helst påverkan längre. Om det ens hade det då det begav sig. Det är iaf inte min erfarenhet och vad jag har förstått så är vi ungefär jämngamla.

Tror inte heller att majoriteten av oss lite äldre hänger så mycket på dejtingsidor/appar. Jag har provat men ytligheten där fick mig att avregistrera mig ganska snabbt.
Det aktiva sökandet, som sagt, leder nog oftast inte dit man vill. Två desperata som i sin desperation nöjer sig som mest. Fast det är ju å andra sidan där du är nu. Desperat och beredd att nöja dig.
Skillnaden är dock att det bara är du som är desperat, när kvinnan inget anar.

Jag anar en dold mansgris, jag hoppas att jag har fel För din skull.

Du beskriver i stort sett det jag känner. Hoppas nånstans att kärlek skall uppstå även om jag inte känt det än, 6 års dejtande med enormt vackra kvinnor som inte lett någonstans, har fått mig att ge upp och känna mig utnyttjad. Hon gillar mig, är glad för det och får helt enkelt nöja mig. Med tanke på avståndet mellan oss och att hon kör dryga timmen till mig, i snöstorm eller 30 minusgrader då vi kan ses.. du fattar. 

Jag arbetar i ett stort företag, har sett en HR-avdelning växa till extrema proportioner, mer än tiofaldigas, PK är bara förnamnet, riktigt aggressivt konforma människor krävandes lydnad (defenitivt inte ansvar). Minsta hint om ett närmande kan leda till "korrigerande samtal" underförstått hot om avsked. Det är vad som skett efter mee-too. Skall dock inte skylla allt på det och en vändning är på gång där stora företag städar upp bland fullkomligt improduktiv personal. Volvo  typ 3000 bort, Scania 800 bort, Green Cargo 150 bort, Ericsson 1500 bort. Det ger sig, men är några bort ännu för att pendeln skall svänga. Lyckligtvis har jag dock hoppat av ekorrhjulet om dryga året då jag blir 60.

Men hur gör du då, om du nu nöjer dig med denna kvinna och sedan den stora kärleken dyker upp?
Uppenbarligen gillar hon dig utefter det du berättar, men är du ärlig mot henne med att hon "får duga" i brist på annat?

Det du säger om er HR och hur de agerar har jag inte upplevt där jag jobbar. Visserligen en mindre filial av ett globalt företag, vi är ett fyrtiotal anställda. Hos oss har kärlek och till och till och med äktenskap uppstått mellan anställda och det var ingen som protesterade. Hände för en fyra-fem år sedan. De har barn ihop nu också.

Jag träffade min man på en fest på universitetet.

Förtydligande: Det är alltså nuvarande partner som avses. Var man tråffade tidigare partners kan kanske vara intressant att veta, men det är inte det som det frågas efter. Är man singel nu efter att ha haft partner tidigare räknas det som att man inte har någon partner och då ska man välja ett av de två sista alternativen.

Är det verkligen så illa? Har du eller någon arbetskamrat faktiskt råkat ut för detta: gjort ett försiktigt, artigt närmande som anmälts och lett till "korrigerande samtal"?

Jag tror att i de fall där närmanden anmäls och leder till korrigerande samtal så gäller det främst att överordnande gjort närmanden till underordnade (vilket kan upplevas obehagligt av den underordnade), närmanden till en mycket yngre kollega (där den yngre likaså kan känna sig vara i en utsatt position), eller upprepade närmanden som fortsätter trots avslag (eller allt av ovanstående samtidigt!), eller kanske ett närmande där man vet att den man gjort närmande till är i en relation. Det är ju främst sådana saker som metoo handlat om (när det inte handlat om direkta fysiska handlingar, som att ta på någon utan samtycke, eller ovälkomna sexuella anspelningar).

Jag tror att det är mycket osannolikt att ett försiktigt, artigt närmande till en kollega som är singel, ungefär jämnårig och inte underordnad, skulle leda till anmälan och korrigerande samtal. Farhågorna för detta är betydligt överdrivna. Säger kollegan nej så respekterar man det, och så är det inget mer med det. Som någon skrev i annan tråd: Kan inte kollegan ta ett sådant närmande så är det hen som har problem, inte den som gör närmadet. Vettig HR-personal skulle inte agera på en anmälan om bara något sådant. 

Däremot finns säkert sådana överdrivna farhågor bland många, framför allt män. Man läser och hör om sexuella trakasserier, och är man då inte så social och ovan vid relationer och att umgås med motsatta könet allmänt, så är det lätt att bli osäker på vad man får göra (t.ex: "Kan jag säga att hon är vacker eller är det objektifierande?"). Detta blir då en börda som läggs på allmän blygsel och rädsla att bli avvisad. Metoo, som i grunden var en positiv och nödvändig kraft, har nog tyvärr oavsiktligt bidragit till detta. 

Valde ?annan kontaktannons? för det var en dejtingsida online och inte en app. Träffades på Happy pancake, varit tillsammans i 14 år.

Dejtingsite (asiatisk). Tillsammans 8 år, gifta i 1,5 år.