Anonym (Grabb) skrev 2026-01-19 10:59:35 följande:
Kan känna igen mig, och känna för dig TS.
I sak så har du fått det bästa råd du kan få; dvs fortsätt hålla kontakten (SMS, DM på Insta, en Snap... beroende på vilka "kontaktytor" ni har...). Tänk "mjuka händer", försök så långt det går att inte hamna i några sms som kan väcka tankar på skuld, skam, ångest, eller vara "för" ifrågasättande (varför vill du aldrig träffas?). Hur tufft det än kan vara...
Men visa att du finns där, för henne. Alltid, hela tiden. Visa att du är engagerad, att du vill väl. Men var samtidigt aktsam på "balansgången"...
Fokusera på dig, och din dotter, och er relation. Lägg ingen energi på ditt ex, eller vad som sagts tidigare hit och dit. Det kan du inte påverka, varken då, eller framåt. Tänk framåt, tänk "ny relation".
För din egen skull. Tänk hela tiden att du är den vuxna i detta (!). Ditt barn är just det - ett barn. Ytterligare en tanke att bära med dig - bortsett från att din dotter kanske kämpar med olika former av psykisk ohälsa, eller blir "påverkad" av sin mammas psykiska ohälsa - Glöm inte bort att din dotter (dessutom) är 13år, hon är nybliven tonåring (!). Även om allt (runt i kring) skulle vara "bra", så är tonårstiden oerhört tuff för många. Och det kan vara tufft under ett antal år (!)... tyvärr...
Vidare, när du får någon positiv respons, om än så liten, eller sällan. Sätt in den "på banken". För att orka.
Så, ge inte upp. Håll i, håll ut.
Bra skrivet. Tack. Jag tar alla tillfällen jag får att njuta när vi ses osv. Tyvärr alldeles för sällan. Är också rädd att hon kommer må ännu sämre när hon konstant blir påmind över sjukdomar, att man måste vila hela tiden, att hon mår dåligt osv, av folk i hennes närhet.
