Sätta gränser?

Betalar han för hälften av hans bonusbarn och står för kostnader som barnets far skulle?
Tex maten
Bio 
Aktiviteter
Semester?
Resturang osv?
Hade han bott billigare om han bott själv?
Kan ju vara nått att ta med i kalkyl.

Jag skulle absolut kunna försörja min man ett tag om han vantrivdes på sitt jobb samt hade en konkret realistisk framtidsplan (nytt jobb eller företag).

Men inte hur länge som helst eller på vilka premisser som helst.

Jag vill att min partner ska må bra, men att bara dra runt och göra det man tycker är kul, utan att det ger bäring, funkar inte i längden. Så funkar inte vuxenlivet. Jag har ett jobb jag gillar, men är inte alltid sugen på att gå till jobbet för det. Men man måste försörja sig och det är inte ok att lägga stor ekonomisk böra på sin partner om man inte måste.

Att jag ändå skulle ställa upp i viss mån, beroende på omständigheterna, är också för att jag vet att min partner skulle göra detsamma för mig. Till viss del har han redan gjort det. Vi har gemensam ekonomi och ställer upp för varandra. Men att ställa upp innebär ju också att inte utnyttja sin partner, varken ekonomiskt eller på andra sätt.

I ditt fall skulle jag säga nej TS. Det är hans andra företag, han har ingen garanti för att det ger bäring och han har sparpengar att ta av. Som du gjorde när du behövde, han erbjöd sig inte att stå för mer då. Då får han vackert bära sina egna kostnader nu.

För att förtydliga, han betalar ingenting för mitt barn. Jag har koll på den ekonomiska biten och skrev tidigare att vi betalar 50/50. Vilket vi gör på två fasta utgifter. Men jag bär alla andra små kostnader runt omkring. Vilket går upp till några tusen kronor. 

jag levde billigare utan honom, han ligger på samma nivå. 

Ja det är inte det att jag inte vill men jag har länge stöttat honom kring det andra företaget. Det finns en anledning till att han har sparpengarna på kontot idag. Jag läste någon annan här inne som tror att jag ska stå som en hungrig varg OM det nya företaget börjar gå bra. Det gamla företaget gick bra, men jag har inte sett något från det mer än utdelningarna som skett.

Kan lägga till också att andra företaget inte är direkt nystartat utan det har funnits i 1,5 år redan. Han har försökt att köra båda verksamheterna och där har det inte gått så bra.. men nu vill han satsa helhjärtat. Jag tyckte det nya företaget var en bra idé i början och stöttade honom. Men största anledningen till låg omsättning har framförallt berott på att han inte riktigt kunnat prioritera. Och det förstärks lite nu när jag såg planeringen i vår gemensamma kalender på alla märkliga träffar som inte kommer ge något.

jag har pratat med honom idag och jag vill ha ett svar på hur länge det är tänkt, sen så sa jag att all form av nöjen nog får tas en funderare kring. Han har dyra hobbys, men det hade jag också när jag blev arbetslös. För mig är det självklart att man måste dra in på de kostnaderna om livet tar vändning.

men svaret jag fick var ?inte så länge?. Men inte mer konkret än så. 

Ja nu kräver jag inte det av honom att sälja bilen, men det var det första jag gjorde när jag blev arbetslös. Jag kände att jag kunde lära mig åka kommunalt. Ibland fungerar det bra och vissa gånger inte. Men det sparade mig flera tusen  månader på den lösningen. Nu har jag jobb och har fortfarande inte köpt en bil eftersom jag anpassat mig och tycker det är värt extra pengen jag får i plånboken av att hålla ut. Och nej till er som undrar, han skjutsar inte runt mig På alla affärer eller möten jag ska på. Jag tar mig dit för egen maskin. 

han är inte snål direkt men ekonomisk. jag kräver heller inget av honom då jag har egna pengar att göra saker för. 

Ja alltså det här en situation som börjat mer eller mindre nu. Så han vill att jag tar mer kostnader och det vi gjort tidigare är att dela kostnaderna rakt av. Hoppas det blev tydligare nu.

nej vi bor i hyres, vi sparar inte gemensamt men var för sig. Han har sparat kapital på 1 mkr. men vill endå att jag ska stå för större del för han vill inte behöva dra av sitt sparande? vilket jag redan har ifrågasatt. Jag var arbetslös förra året och fick då äta av mina sparpengar under dessa 4 månader när a kassan inte räckte.
jag har barn sedan tidigare men inte han. och vi är inte gifta. 

vi bor större eftersom jag har barn men han har garage till sin bil som är väldigt dyr. Så skulle jag ta hyran minus garageplats. Så är vi nere på samma kostnad för en mindre lägenhet

Ja nu kräver jag inte det av honom att sälja bilen, men det var det första jag gjorde när jag blev arbetslös. Jag kände att jag kunde lära mig åka kommunalt. Ibland fungerar det bra och vissa gånger inte. Men det sparade mig flera tusen  månader på den lösningen. Nu har jag jobb och har fortfarande inte köpt en bil eftersom jag anpassat mig och tycker det är värt extra pengen jag får i plånboken av att hålla ut. Och nej till er som undrar, han skjutsar inte runt mig På alla affärer eller möten jag ska på. Jag tar mig dit för egen maskin. 

han är inte snål direkt men ekonomisk. jag kräver heller inget av honom då jag har egna pengar att göra saker för. 

Du skriver att du tjänar mer men det låter som att du också har mer utgifter. Vem har mest pengar kvar efter att alla måste ha är betalda? Dyra hobbies tänker jag inte är ett måste ha utan borde räknas till fickpengsbudgeten. 

han är inte snål direkt men ekonomisk.