Jag röstar höger

Jag röstar höger. Den generella stämningen på det här forumet verkar dock luta åt andra hållet, så jag tänkte göra ett försök till en sansad politisk diskussion ? om någon vill ställa upp. 🙂

Kort om mig:
Jag är 24 år och fyller 25 i höst. Jag är snart nyutexaminerad civilingenjör och börsmiljonär. Under studietiden jobbade jag deltid parallellt med studierna (som ingenjör) samtidigt som jag bodde hos mina föräldrar, vilket gjorde att jag kunde spara väldigt mycket och bygga upp det kapital jag har i dag.

Jag är uppvuxen i en mindre kommun som är extremt hårt drabbad av kriminalitet: skjutningar, sprängningar, droger, hög arbetslöshet, höga skatter och hög migration. Kommunen är en av dem med flest skjutningar i Sverige. Två av mina vänner har blivit rånade, en kollegas son blev knivhuggen och när jag var yngre blev jag och mina vänner (som körde mopeder) omringade utanför en godisbutik av ett gäng som började sparka på mopederna tills polisen dök upp runt hörnet.

Droger är en del av vardagen här. Jag tror många har svårt att sätta sig in i hur det faktiskt är, men det här är verkligen inte ett trevligt ställe att bo på. Det verkar fler hålla med om, eftersom kommunens befolkning minskar i rasande takt. Trots att jag är en någorlunda stadig man känner jag mig otrygg här på kvällarna.

Varje dag ser jag ett samhälle i förfall, där Socialdemokraterna har styrt i många år. Jag har nu skrivit kontrakt för att flytta till grannkommunen, som åtminstone är något bättre.

-------

Jag röstade på SD i förra valet. I nästa val lutar det eventuellt åt Moderaterna i stället. Anledningen är att jag egentligen inte vill ha ett alltför polisiärt samhälle, även om jag samtidigt inser att kraftfulla åtgärder behövs. Resultaten talar dock för att den nya politiken fungerar: gängkriminaliteten har minskat kraftigt, antalet skjutningar har mer än halverats och nyligen hade Sverige den första månaden sedan 2018 helt utan dödsskjutningar.

Andra saker jag är väldigt nöjd med är att man äntligen har börjat ta kärnkraftsfrågan på allvar. Regeringen har också stöttat Ukraina ordentligt (och jag hoppas att ukrainska flyktingar får stanna), satsat på försvaret och tagit Sverige in i NATO. Man har även sänkt bensin- och dieselskatten och vill införa tjänstemannaansvar för politiker och offentliga tjänstemän för att motverka korruption (Dalhalla som såldes för 190 000 kronor är ett exempel ? helt orimligt).

Migrationen är dessutom på en historiskt låg nivå, vilket jag personligen uppskattar med tanke på utvecklingen där jag bor. Det är generellt sett inte svenskar som skapar kaos i mitt närområde.

---------

Något som ofta lyfts av ?andra sidan? just nu är förkortad arbetstid. Jag skulle inte säga att jag är emot det i sig ? för mig som individ är det såklart skönt ? men jag stör mig på hur naivt det ofta argumenteras, som om det inte skulle bli någon ekonomisk smäll över huvud taget. Exempelvis har vi tandläkarbrist, och tandläkare har redan extremt pressade scheman. Kortar man arbetstiden är det omöjligt att ta emot lika många patienter på en arbetsdag. Fler tandläkare kommer då att behövas, och de växer inte på träd.

Samma sak gäller i princip alla yrken. Busschaufförer kan inte köra 40 timmars buss på en 35-timmarsvecka. Industriarbetare kan inte övervaka maskiner i 40 timmar på en 35-timmarsvecka, och så vidare.

Likaså jämför man ofta med ?edge cases? som Norge och menar att de har kortare arbetsveckor. Det stämmer, men de har också en oljefond i storleksordningen fyra miljoner kronor per norsk invånare. En sådan lyx har inte vi. Jämför man i stället med USA, som har det sisådär med semester, föräldraledighet och trygghetssystem, så har vi det redan betydligt bättre.

Vill man arbeta 35 timmar i veckan redan i dag är det sannolikt inga större problem ? det är bara att prata med sin chef. Varför man inte gör detta, men ändå argumenterar för lagstadgade 35-timmarsveckor, förstår jag faktiskt inte riktigt. Det handlar väl om inkomstbortfallet, gissar jag.

Vi arbetar redan ganska lite om man slår ut det, att jobba ÄNNU mindre är ganska galet:
https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/arbetsmarknad/arbetstid/arbetade-timmar-internationellt_1208407.html

--------------------------

Däremot har vi ett annat problem. Vi blir klara med studierna senare än många andra länder, vilket innebär att det tar längre tid innan vi börjar bidra. I Norge blir man i snitt klar omkring tre år tidigare. Där tar man kandidatexamen runt 25 års ålder, medan vi i Sverige snittar runt 28.

Detta behöver inte vara fel i sig, men det innebär att vi sannolikt behöver arbeta mer senare i livet än andra länder. Grundproblemet är att många utbildningar har dålig payback i Sverige.

En av de saker jag stör mig mest på är att man inte verkar ta tag i detta ordentligt. Det finns mycket flum som inte leder till jobb. Här räknar jag in konst, humaniora, kommunikation och breda samhällsutbildningar. Det borde införas strängare krav på att utbildningar faktiskt leder till jobb, till exempel att en viss andel ska ha fått arbete ett visst antal år efter examen.

Leder utbildningarna inte till jobb har vi som samhälle slösat 3?5 år av arbetskraft på den individen, samtidigt som resurser lagts på lärare och utbildningsplatser. Samtidigt hamnar individen i en väldigt svår sits, med en i praktiken nära värdelös utbildning och ökad risk för arbetslöshet eller visstidsanställningar.

Jag säger inte att dessa utbildningar ska försvinna helt ? vissa kan säkert finnas kvar ? men jag anser att det bör stramas åt rejält.