Oense om kanin

Jag är nog av uppfattningen, att när det gäller levande varelser - barn, hundar, katter, kaniner, burfåglar, whatever - så ska man vara överens. För de blir ju helt beroende av oss och de har inte bett om att komma till oss. Därför har den som säger "nej" vetorätten. 

...sedan tycker jag kanske även att du överreagerar LITE... i och med att du är vuxen. Jag undrar om inte sorgen över kaninen i alla fall delvis står för något annat?

Jag tänker att det är så pass nyligen kaninen dog att din man kanske ändrar sig så småningom. En del av sorgefasen för mig är att inte vilja ha något nytt djur, just för att det gör så ont att förlora dem. Gör det riktigt ont kanske man inte vill känna den smärtan igen, som ett självförsvar, eller så måste man få hinna sörja ?färdigt? först innan man kan tänka sig det.

Jag tror inte sorgen efter djur beror på hur gammal man är. Utan hur starkt bandet till djuret var och kanske också vilken familjesituation man har vilket i sin tur påverkar hur viktigt djuret var.

Har vänner som förlorade sin hund de haft länge, den var gammal. Det är ett gift par, 75+, sedan länge vuxna barn. Hunden var deras ögonsten och väldigt central i deras vardag. De var helt förkrossade. 

Själv har jag haft starka band till mina djur och verkligen blivit ledsen när de dött. Men jag har familj med hemmaboende barn och även om djuren är viktiga så är de en liten del av min vardag.

TS skriver bara om sin man, vi vet inget om deras situation i övrigt. Det kan ju vara så att kaninen var väldigt central i TS vardag och då tar sorgen hårdare.

Förstår dig, har nästan alltid haft kanin. Det är jobbigt när dom dör men det är ju så när man skaffar djur. Sen har ju alla olika lyten och att nästa kanin, om ni skaffare en kommer bli lika tillgiven och social som den tidigare finns inga garantier för. Ni kanske ska smälta detta lite och se hur det känns om ett tag. Fråga också din man/sambo vad det är som gör att han inte vill ha en till kanin?

Beklagar, man kan sörja ett djur precis som en människa. De har sin egen personlighet och är en familjemedlem. Det gör sjukt ont när de lämnar oss men försöker tänka att det är meningen att de lever kortare än vi. Att det är meningen att vi ska ta hand om dom hela deras liv.

Vet din man hur viktigt det är för dig att ha ett djur? Eller har du inte varit tydlig med det för att du inte vill "sätta press"?
Dina behov är också viktiga. Förklara för honom hur viktigt det är. Han kan ju uppenbarligen stå ut med djur så jag tycker det är rätt egoistiskt att bara säga nej utan tydlig anledning om han vet hur mycket det betyder för dig.

Beklagar sorgen 💔 vad mysig er kanin låter! Jag förstår din saknad. Har själv hund som börjar bli äldre.

Försök ge din man litet tid. Kanske ändrar han sig när han fått smälta allting. Annars har jag inget jättebra råd, men ta inte ut i förskott att det inte kommer ske. Jag har haft hund större delen av mitt liv. Den första tiden efter en förlust sörjer jag, men det är absolut inte så att min första önskan är att få en ny hund. Snarare tvärt om. Men sedan trillar jag alltid dit igen. men jag behöver tid att bearbeta först för en hund ersätter ju inte en annan.