han glömde vår bröllops dag.......

Åh, jag hade också blivit besviken... Det hade svidit i hjärtat!

Men, jag hade å andra sidan säkert köpt någon liten present till honom, rosor eller ett fint kort... och både grattat honom och påmint honom om vår bröllopsdag. OM nu inte _jag_ hade glömt det vill säga... Tror inte det, men det skulle kunna hända. Och om jag hade glömt det hade jag skämts otroligt mycket, men samtidigt blivit besviken på min man om han inte hade påmint mig. Ta det inte som kritik men det kanske kan vara en liten tankeställare... Jag tycker ju att det självklart är bådas uppgift att "gratta" den andre.

Sedan ett välmenande litet råd: Jag tror att det är bättre att berätta om sina förväntningar, än att hålla dem inom sig och sedan kanske bli besviken i det tysta. Chanserna är i alla fall betydligt större då att man får sina önskningar uppfyllda. Sedan har man ju också rätten att få bli riktigt ledsen över om de inte "får något gensvar".

Jag tycker absolut att du skall prata med honom och berätta om din besvikelse, så kanske ni kan komma på någonting mysigt att göra tillsammans som en liten kompensation? Jag skall i alla fall hålla tummen för det!! Lycka till!

Varma hälsningar från Sotlugg - Som firar sin första bröllopsdag nästa år och då kanske har en helt annan syn på saken

Fick blommor på min första morsdag... fyra dagar för sent... inte kul alls + att han samma år glömde min födelsedag....
Det kändes... mycket... Speciellt morsdag....

När jag blev så himla bevsiken i början tänkte jag sen att nää, hur kul är det att han uppvaktar mig bara för att jag ber om det eller för att jag inte ska bli ledsen eller arg? Ska han göra det vill jag ju att det ska vara för att han själv vill det...

Jag tycker du ska fråga honom om han helt enkelt bara var allmänt sinnesförvirrad och glömde att det var ett år sen ni gifte er, eller om han inte tycker att det är nåt att fira. Alltså, fråga inte argt och ställ honom mot väggen, utan mer intresserat. Det kan ju faktiskt vara så att han har en helt annan syn på det än du.

Min kille resonerade som så att vad är det att fira att man lyckats hålla ihop ett år (eller i ert fall, gifta)? "Det är väl klart att vi ska vara tillsammans." Har vi klarat 50 år och det inte hänt nån av oss nåt och vi fortfarande är lyckliga, DÅ finns det anledning att fira, tyckte han...

Det var ju en annan synvinkel på det hela.

Kan ju tillägga att han kom ihåg sin mamma på morsdag men inte mig... blä....

Det har med att glomma viktiga dagar kan jag i och for sig inte saga nagot om. Jag sjalv glomde min sambos fodelsedag forsta aret vi var tillsammans, av diverse anledningar, och madde jattedaligt over att ha sarat honom. Kanner fortfarande - tva ar senare - lite angest nar jag tanker tillbaka pa det hela, detta trots att jag har gjort massor av saker for att kompensera och han sjalv snarare ser det som lite komiskt. Jag tycker absolut att man, om man har missat nagot som man vet betyder mycket for sin partner eller nagon annan som star en nara, far anstranga sig och gora sa mycket man bara kan for att reparera skadan. Men, som Prillan skrev i ett inlagg ovan, din man kanske visar att han bryr sig pa andra satt? Om du kanner att han inte visar dig tillrackligt med uppmarksamhet och inte anstranger sig tillrackligt nar han gjort nagot dumt kanske det ar dags att satta dig ner och prata med honom?

Hoppas att han inte missar nasta viktiga dag ;o) Om det hander igen ar det nog dags for skamvran :oP

Sandra J : Att gratta morsan men inte frugan på mors dag, det var ju lite magstarkt, det kan jag hålla med om. Då kom han ju alltså i håg att det var mors dag, och har tydligen med sig traditionen att den ska firas... Där blir det bakläxa!

Du får väl "hämnas" och låtsas glömma hans födelsedag eller fars dag så får han känna hur det känns. Ha presenten undangömd nånstans och plocka fram den på kvällen...

Tycker inte det är så farligt... Du kunde ju sagt grattis på bröllopsdagen till honom och givit honom roserna och kankse lagat en god middag. Det är ju inte bara mannen som ska uppvakta!

Vi missade vår första båda två Pontus var 6 dagar gammal och vi var helt upptagna av honom.

Min man glömde också vår bröllopsdag, men det gjorde jag med så det jämnade ut sig...

Nämen det är väl inte så farligt! Och du då, firade du honom på årsdagen Rosorna borde du gett honom med ett grattis för vi har väl 2004 nu va och kvinnor måste väl inte sitta och vänta på att bli uppvaktade. Ja också var det ju män och högtidsdagar.. ingen bra kombination. Specillet inte om det sitter en förväntansfull kvinna och väntar på att få något spontant firande, hm... Berätta för honom att du vill bli firad och tycker att sådant är viktigt. För killar är inte så bra på att förstå att sådant är viktigt. Men de flesta kan lära sig och kom ihåg att påminna honom om att en högtidsdag är i antågande några veckor innan. 'Annars är det fara värt att han glömmer. Men glömska i sig betyder ju inte att han inte älskar dig innerligt

Sedan så är väl morsdag just för att barn skall fira mamma (farsdag, pappa) och inte för att make skall fira hustru? Ja eller så har jag missförstått något.

Jag brukar knappa in födelsedagar, bröllopsdagar, morsdag m m. på min mans mobiltelefon. För jag VET att han glömmer. Så 2 dagar före min födelsedag så brukar han få en liten påminnelse. Vad kan man förvänta sig????? Dom är ju faktiskt MÄN!!!

Om jag har förstått det rätt så tycker du att det är han som skulle uppvakta dej på bröllopsdagen. Varför uppvaktade inte du honom? Visst hade du köpt rosor, men gav honom uppenbarligen inte dem. Tråkigt att du blev ledsen, men klandra inte honom. Se till att nästa bröllopsdag blir bättre! Påminn honom nån dag innan om han är glömsk och framför allt berätta för honom hur viktigt sånt här är för dej!

När vi haft bröllopsdag har vi ett tag innan pratat om hur vi ska fira. Har firat på fel dag om inte bröllopsdagen passade för större firande. Men vi har ju firat lite ändå hemma med mys och så.

med risk att verka gnällig , jag fick ett jättefint guldarmband på mors dag från barnen genom honom (som hans mamma hade köpt och sagt åt honom att ge mig ) jag hade faktiskt hellre sett att han glömt om ni förstår vad jag menar . känner att detta inlägg skulle kunna förklaras och utvecklas i det oändliga men det orkar jag inte så jag hoppas ni missförstår mig rätt , man är nog aldrig riktigt nöjd

Börjar vara beredd att hålla med, har nyligen blivit uppvaktad med ett enkelt "grattis" men ingen present på min födelsedag.

På kvällen kom en blombukett och en köpestårta, som han påpekade var VÄLDIGT dyr, så nån present hade han inte haft råd med. Herregud, karln är 35 år och har fast inkomst och köper jaktgrejer för tusentals kronor. Men tyvärr, nån present till lilla älsklingen räckte det inte till. Bläääää!

Man är ju rätt barnslig ändå, som aldrig slutar ha förhoppningar. När han sa att han inte köpt nån present tänkte jag "han skojar, han tar fram den i kväll när jag tror att han verkligen inte ska ge mig nåt". Men det gjorde han alltså INTE...