Omskärelse (icke religös)

Danstina, vet inte om du missuppfattade mig. Visst behover man inte halla med bara for att man kan se saker fran sin partners sida. Det ar precis den situationen vi ar i sa jag ahr inte sagt att man haller med bara for att man kan se vad de sager.

Oftast ser man inte den hardheten du visar daremot hos de som lever i ett forhallande med en omskuren man som ar av annan asikt an sig sjalv. Atminstone inte i usa.

Att det ar ett val som hans foraldrar har gjort ar sant. Men det ar ju nar det aven ar ett val mannen vill gora som det blir problematiskt.

Visst kan man bli anti om man lever med en man som har en dalig erfarenhet av att vara omskuren. Men tyvarr ar nog verkligheten sa att de flesta som ar omskurna i vastvarlden inte direkt lider av det. Annorlunda ar det ju da forstass for de som blivit omskurna pa koksbordet med en smutsig kniv. Men det ar val mest omskarelser under ordnade former vi diskuterar har.

Danstina, eftersom frågan från TS gällde hur vi och våra respektive resonerar så var det anmärkningsvärt att du inte kom till den punkten förrän folk började fråga. Jag har absolut ingenting emot starka åsikter men dessa går ju att framföra även medan man gör ett försök till att lyssna på vad andra har att säga och visa respekt. Om du har läst mina inlägg ser du att jag inte är benhårt för omskärelse utan precis som Nillax är intresserad av att höra hur andra gör med denna fråga.

Fast det betyder inte att hårdheten och motståndet inte finns.

Men vad menar du med det? Jag har ju hela tiden framhållit hur jag resonerar! Inte är det något jag har redovisat först när folk börjar fråga?

TS frågar hur vi tänker och hur våra män tänker. Vad min man tycker och tänker i frågan får han redogöra för (han har en egen användare här på FL) och så redogör jag för hur jag tänker.

Menar du att jag inte har gjort ett försök till att lyssna på er andra? Menar du att jag inte visar respekt? Mot vem har jag inte visat respekt? Vem har jag kränkt personligen? Jag råkar ha en åsikt som alla kanske inte delar men inte betyder väl det att jag inte lyssnar på er andra? Det är stor skillnad på att lyssna och på att tycka samma sak. Jag kommer inte att ändra mig i frågan, har tänkt alldeles för mycket på den och tagit ställning, men det betyder ju inte att jag inte lyssnar.

Blir faktiskt ledsen av ditt inlägg. Börjar förstå att mina synpunkter inte är välkomna i den här tråden, helst ska man var förespråkare eller lite osäker i frågan.

Har jag sagt något annat?

Motstandet ja, men hardheten ar nog ovanligare.

En uppfattning jag inte delar.

Dina asikter ar visst valkomna. Manga av dem ar till och med delade med manga har inne. Det ar nog bara den dar hardheten som man kan reagera pa, speciellt nar man kommer fran utgangslaget att det ar nagot man maste lyssna pa en partner som foresprakar det.

AHost, mycket interessant att hora hur ni gor. Forstar att det ar ett svart beslut, nar dessutom du verkar ha en valdigt open-minded man Min sambo ar ocksa valdigt oppen for de kulturella saker som kommer upp men nar denna diskussionen kom upp sa hade han valdigt mycket att saga. Inget direkt konkret till varfor man ska omskara men han kande att jag klankade ner pa hans foraldrars val och aven pa honom da jag var sa emot det. Efter en lugnare disskusion kom vi som sagt till ett beslut men eftersom vi inte ar gravida an sa ar det val inget som sager att fragan inte kommer komma upp igen...

Jag har inte last allas inlagg men ville bara saga att sjalv sa hade jag diskussion med min man (som sjalv ar omskuren icke religios) och vi "brakade" lite om det men tillslut sa bestamde vi om vi fick en son sa skulle han bli omskuren. Nu fick vi 2 flickor sa det belv inga mera "brak" om det- skont. Men saken ar den att ibland tror jag att man som svensk kanske maste forsoka att se saker fran en annans perspektiv. Saker som ar knasiga for oss som svenskar ar helt naturligt och vanligt for andra. Min man vill gora det eftersom han sjalv blivit omskuren och det ar naturligt for honom och hans kultur. Jag tycker inte det ar konstigt. Hur manga ganger har inte du som foralder gjort det som kanns ratt och naturligt for dig (.. "i sverige gor vi sa har" osv.) Varfor ar det alltid du och din kultur som ar den "ratta"? Ibland far man ju lyssna pa sin partner likaval som han lyssnar pa dig och dina "svenska" asikter.. bara en liten tanke....

Sa kande min man ocksa Nillax. Att om det var nagot som var fel enligt mig sa var det ju fel pa honom.

Ahost, jag kanner verkligen igen mig i det du skriver. Eftersom min man & hela hans familj ar omskurna och jattenojda med det sa ar det omojligt att saga till dem att det ar fel, misshandel osv. Dock gick jag inte med pa det automatiskt for att det ingar i deras kultur, men efter en del diskussioner fram & tillbaka kom vi fram till att det skulle bli bast for var son ocksa, om det nu ar en kille.