Samvård eller isärvård?

cloudberry;
Jag tvekar inte en sekund på att nattbesök kan vara uppskattat, men det jag menar med det jag skrev var ifall det skulle vara standard med att föräldrarna stannade kvar, då hade det varit en annan sak än när en del föräldrar övernattar (lite rörigt igen, skyller på febern, hoppas du hängde med )

Jag hade turen på samvårdnadsavdelningen att bara dela rum den första natten och sen var jag och Sam själv..
Och man blir störd på natten av andra, även barnen (nu menar jag dom barn på neo som blivit såpass stora så att dom börjar bli redo att åka hem) och det var verkligen skönt att slippa det dom andra nätterna..
Nattpersonalen på samv.avd. roterade, dvs dom var både på neo och samv.avd och jag är nattmänniska så jag var vaken ganska så länge om nätterna och pratade med dom urgulliga sköterskorna..

Jag pratade iaf med en sköterska en natt, och med handen på hjärtat som hon sa, att en del föräldrar kan bli lite för mycket för personalen, dvs vldigt krävande och dom måste trots allt dela upp sin tid mellan alla barnen och att just det var så skönt med att jobba natt, att då fick barnen oavhängt all uppmärksamhet dom behövde på ett annat sätt än under dagen

Ngt jag tycker är helt suveränt är hemsjukvården som gör att många kan få åka hem lite tidigare!
Det var tack vare den som vi kunde åka hem såpass snabbt med Sam och det kändes verkligen tryggt att veta att man trots allt fortfarande var inskrivna på neo ifall det skulle hända ngt och att man kunde vända sig dit ifall det var ngt

Helt rätt TS! Du satte verkligen ord på det...trodde först att det var som var konstig när jag blev helt förtvivlad då jag förpassades från BB ( jag fick minsann inte plats längre)till ett jäkla ombyggt väntrum, och en soffa att sova på. Där kunde jag liksom få bo på nåder...Personalen på BB var väldigt känslokalla när jag började lipa då jag blev utkickad därifrån.

hmm känns som man ska vara tacksam att man stött på så trevlig personal som man gjort. Alla vi träffade var helt super. Jag menar man mår ju knappast bättre av att bli bemött dåligt eller att mer eller mindre bli utslängd från bb.. förstår ju med platsbrist osv men de kan ju vara trevliga i af...

Tyvärr är det väl inte personalens fel där det är ont om platser heller, de sitter ju ej på pengarna!!

Nä, det är ju inte personalens fel. Men på ett sätt ändå, jag menar, om en operationsavdelning saknade rum eller lampor skulle de inte kunna göra sitt jobb och de skulle säkert säga ifrån: det här funkar inte! Men med neoavdelningar blir ju grundjobbet gjort ändå, och de som verkligen drabbas, föräldrarna, är inte i skick att klaga. Vi är en svag patientgrupp om man jämför med andra, vi befinner oss i chock och är helt fokuserade på vårt barn. Att ställa till stora scener finns liksom ingen energi till. För att inte tala om hur otippat det är att man inte får sova kvar, det har i alla fall 90% av föräldrarna jag träffat aldrig haft nån tanke på, utan de har liksom frågat"jaha, när får vi flytta ner då..."

Jag jobbar på neo och vi ska få vår avdelning ombyggd och då har vi poängterat att det åtmindstånde måste finnas lika många sovplatser för mammorna som det antal barn vi har plats för. Vi har samvård för mamma/barn på vissa premisser då vi inte har tillgång till barnmorska 24/7 men det ska anställas en till så det kommer att ändras.
De mammor som prioriteras till mammarummen är de som amningstränar eller bor långt ifrån.
Det är ett evigt pusslande som vi helst skulle slippa för det bästa är att ha mamma och pappa på plats.

Jag håller med dig helt och fullt... Det är INTE kul att behöva säga att det inte finns rum till mammor som vill stanna kvar och nästan "tvinga" iväg dem från sjukhuset för att det finns alldeles för lite plats (och pengar tydligen också i sjukvården). Hos oss prioriteras de föräldrarna till barnen som mår allra sämst (annars de som bor längst bort och mammor som kommit igång att amma), för att föräldrarna självklart är i stort behov av att vara kvar. Men som sagt - ALLA är i behov av att stanna kvar, det är för jäkligt att behöva ta det beslutet, vilka som ska få stanna och vilka som ska få åka hem...

Vi har haft ett barn som varit jätte dåligt där mamma och pappa har fått bo kvar men nu när barnet mår bra så var vi tvungna att skicka hem pappan för att vi behövde sängen till en mamma. Och det känns inte bra även om vi berättar det när de kommer att pappan bara kan stanna om det finns plats.

Nä det har jag tänkt på många gånger, fy för att behöva tala om för nån att de inte får stanna!!! :(

Vi fick familjerum i Sunderbyn när sambon var hemma över helgen och tog hand om räkningarna, han skulle alltså komma tillbaka på måndagen och börja sova med oss. En natt fick vi tillsammans, sedan behövdes rummet för ett annat barn. Jag blev så arg och ledsen, så det går nästan inte att förklara. Det var första gången jag verkligen grät öppet på avdelningen, jag fick tre nätter nära gossen, pappan fick bara en. Sen skulle jag få plats i delad mammasal, men det är inte samma sak som ett föräldrarum.

jag bor i uppsala.. medans alexander (föd v 32+3) låg åp intensiv sidan så fick jag vara kvar på bb.. för mig gällde det 3 sygn tror jag.. de som det var längre för fick bo på pat hotell tror jag eller åka hem..
sen flyttades vi till samvården där bodde vi hela familjen och skötte allt själva.. div övervakning och så fanns ju.. dock kände jag mig väldigt instängd där men det är nog olika hur man känner sig.. men glad åt det i efterhand..
när jag låg på bb o han på iva så var jag välkomen dygnet runt

Hej hej!

Tänkte jag skulle lägga in ett positivt meddelande här. Blev helt chockad när jag såg vad många som ej har möjlighet till samvård. Jag ligger själv just nu på samvård på Universitetssjukhuset i linköping. Här har man eget rum som man sover tillsammans med sin bebis. Kanonpersonal och allt är kanonbra i övrigt. Man får själv stå för maten men det är bra utrustat dagrum/kök där den möjligheten finns. Känner mig lyckligt lottad som hamnade i linköping för neonatalvård. Min kille föddes v 32+2 så jag har en lång tid framför mig så då känns det skönt att få vara nära homom. Förövrigt så har pappan full möjlighet att sova här med. Finns möjlighet även för barn i familjen att sova här om det behövs. Som sagt, känner mig lyckligt lottad.

Hejsan.När jag läser inläggen känner jag mig itroligt priveligerd.Jag födde våran lilla pojk fem veckor för tidigt,när vi var på besök hos svärföräldrarna i Halmstad.Han fick ligga på neonatal avdelningn i 8 dagar.Där satte de stor vikt med samvård.Vi fick vara med på alla undersökningar,provtagningar etc.Vilket jag tycker är väldigt viktigt så vi kan berätta för honom vad som hände.
När jag blev utskriven från BB så fick jag och min sambo bo på på neonatal trots att svärföräldrarna bodde nära sjukhuset.
Så vi kunde gå in till honom när vi ville.I slutet så hade jag honom på rummetdygnet runt.
Detta gjorde att när det var dags för hemfärd så var vi väl förberedda.

Vi fick lämna varje kväll och åka hem... Första veckan låg vi i Linköping, då fick vi bo kvar, första dagarna var jag inskriven på spec-BB och då fick maken ett rum på neo, som jag sen flyttade in till. Vi kom aldrig till samvårdsrummen dom Lisabell skriver om, vi bor i Norrköping och flyttade till vårt neo efter en vecka.

Där fanns inte plats att bo kvar. Och det var inte ens nån som berättade det för oss, vi kom ju dit med all packning o allt från Linköping och fick en chock. De sa på nåder att vi kunde få stanna första natten eftersom vi inte var förberedda och sen fik jag sova de två sista nätterna.. men däremellan var det ju några veckor..

Nu hade vi ju två barn hemma tidigare så på sätt och vis var det ju rättvist mot dem att komma hem och vara med dem på kvällarna, men det var ju ändå fruktansvärt att åka varje kväll. Livet hemma på kvällarna var ju som att Wilhelm inte fanns.... Och jag tyckte att ibland var det riktigt tungt att åka tillbaka till sjukhuset också....

De andra två är födda i Kristianstad och där fanns det plats att sova på neo, 3 små rum på avdelningen och sen fanns fler rum högre upp i huset.. men iaf på sjukhuset!