UL-katastrof, vätska bakom nacke och runt lungor

Skönt att höra att det gick bra idag hos läkaren trots lång väntan i väntrummet där det dessutom fanns en bekant.

Låter som att ni hade ett bra samtal med läkaren fastän det inte fanns ett givet svar till varför det som hänt skett. Så är det ju ibland.
Bra att det är klartecken till att försöka igen och att det inte finns något som tyder på att det inte ska gå bra nästa gång.
Tyvärr är det ju så att sorgen inte försvinner genom ett läkarbesök men att man kan finna lite lugn inombords som gör att man mår lite bättre fastän saknaden är enorm.

Hoppas nu att du kan slappna av och ha en lugn och mysig jul med din man.

Kramar!

Jag blir på något sätt glad när jag läser ditt senaste inlägg, TS. Det känns verkligen som att du har fått ett avslut, även om ni självklart kommer att sörja er lille son resten av livet. SKönt att veta att han inte var sjuk i den bemärkelsen, förstår precis vad läkaren menade. Ni behöver ju faktiskt inte oroa er för att det skall hända igen med tanke på att risken är så minimal! (Men det gör ni väl automatiskt ändå kan jag tänka mig.)

Du fortsätter väl att skriva här så att vi vet vad som händer och hur du mår?

Stor kram!

Skönt att det inte berodde på något ärftligt. Ja, nu får eran son sova gott och ni får börja med syskontillverkning! Önskar er varmt lycka till och det vore kul om du fortsatte skriva här ibland Kram

Åhh va glad jag blir för din skull!!
Att besöket blev ett bra avslut och att lillkillen får ro.

Önskar er en God Jul och Gott Nytt År!
Och all lycka till i framtiden, va nu den bär med sig.
Kramar

Nu är det nästan julafton,
jag hoppas att den blir ok för dig trots din stora saknad.

Som sagt, jag är hemma och min inbox är öppen om du skulle behöva, men för din skull hoppas jag att du finner stöd i dom omkring dig.

Kramar

Vill önskar TS en God Jul och ett Gott Nytt År!

Försök att ha det så gott som det går...

Kram!

Tack fina människor!
Vi ska åka till släkten imorgon, jag ser inte fram emot det alls men jag tror det blir ganska bra när vi väl kommit dit. På morgonen ska vi först åka till minneslunden.
Jag hoppas att ni får en fin jul också, med lugn och ro.
Kram!

Hej Odling ! Längesedan nu, hur har ni det? Hoppas ni fick en fin jul ändå och att ni kan se framåt. Vem vet vad 2009 bär med sig? Kram

månälva skrev 2009-01-04 20:07:31 följande:

Tack för omtanken.

Julen var ganska jobbig, men ändå rätt okej. Hade tårar i ögonen hela dagen, och ville bara att dagen skulle ta slut. Vi var till minneslunden flera gånger och det var så vackert med alla ljus. Jag fick en optimistlåda av min man, och i den har jag lagt ett ljus som jag ska tända när lillasyskonet kommit, en legobit som symbol för allt roligt vi ska ha, och en likadan filt som storebror fick med sig till himlen. Jag har försökt titta på små babystrumpor också, men det var för jobbigt. Det får bli ett senare projekt.

Just nu är jag lite rädd för vardagen som ska börja igen efter helgerna. Jag gillar inte "normala" dagar, för allt är ju så onormalt.

Och det enda jag kan tänka på är att jag vill bli gravid igen. Är helt besatt och samtidigt livrädd.

Hoppas ni alla har haft en fin och lugn jul.

Kram

Vad skönt att höra från dig, Odling, och inte minst att du tagit dig igenom julen i någorlunda skick. Vilken klok och finurlig man du har! En optimistlåda skulle nog många av oss behöva, alla är ju dystra emellanåt av olika orsaker.

Jag förstår att du räds vardagen, men konstigt nog kan den ändå vara till hjälp och få en på rätt köl igen. Vardagen är ändå den fond mot vilken vi målar våra drömmar och planer och en och annan färgklutt för oförutsedda händelser. I din nya vardag ingår kanske sorgen och bearbetningen av den som ett svart stråk och drömmarna om det lilla syskonet som ett litet glitter.

Du måste nog vara beredd på att många inte kommer att förstå. En bekant förlorade sitt barn (han var då 4 månader och hade ett hjärtfel + RS-virus) och möttes av många konstiga kommentarer från släkt, vänner och kollegor och hon fick mumla mantrat "de menar inget ont, de förstår bara inte" tyst för sig själv för att inte bryta ihop. För det är nog så. Har man inte upplevt det själv eller haft någon närstående som genomgått en sådan tragedi så kan man helt enkelt inte förstå.

Jag håller tummarna för att din vardag ska fungera, trots att den nu ser lite annorlunda ut och jag hoppas du har turen att ha kloka och snälla människor omkring dig. Kram!

TS:

Förstår att det kändes jobbigt. Eller ja, kan tänka mig iaf... Lät som en bra idé med den lilla lådan, så kan du fylla på vartefter du orkar. Håller alla mina tummar och tår för att det skall gå bra för er och att ni skall bli gravida igen inom kort!

Kram!