2 aborter på 3 månader??

Varför slarvade ni med skydd om ni verkligen inte vill ha barn och du vill inte genom gå en abort till?

Om det nu är så att ingen av er känner att det är "rätt" med barn just nu så tycker jag inte att det är en så bra idé att behålla det, men jag kan samtidigt förstå att en abort inte är en lätt sak att gå igenom, och inte så tätt på den andra.
Att få barn förändrar verkligen livet, på alla sätt. Det är ju bara du/ni som kan avgöra vad som är bäst för er, men välj inte att behålla det bara för att du inte vill göra en abort till, för mig är det inte rätt anledning. Hur det medicinskt påverkar dig att gör två täta aborter har jag ingen aning om.
Skulle ni välja att bli föräldrar så är det en fantastisk upplevelse, min dotter är den mest spännande och underbaraste varelse jag vet, och jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att inte ha henne.

Jag vet verkligen inte om du fick något ut av mitt svar, men jag hoppas att det löser sig på bästa sätt.

Lycka till vad du än vill göra!

Hej! Usch vilken jobbig situation. Jag vet inte hur det är med flera aborter på kort tid. Men en sak vet jag: ingen jag någonsin träffat ångrar att de födde sitt barn!

Så om du och pojkvännen älskar varandra och vill vara tillsammans, så kommer ni att klara att få barn. Och inte bara klara - jag är nästintill säker på att ni kommer att älska ert barn villkorslöst om ni väljer att behålla det.

Allt är inte planerat, men kan bli bra ändå. Men om ni känner i hjärtat att ni inte vill ha barnet, så är det säkert inga problem att göra en abort. Jag skulle ringa till närmaste sjukhus och boka en tid för samtal, så snart som möjligt så att du slipper göra en kirurgisk abort igen

Hoppas att allt löser sig till det bästa!

Stor kram

Om du verkligen inte vill bli mamma och han verklgien inte vill bli pappa, då är det ju abort som gäller. Nu kan du ju göra en medicinsk, och hade jag varit du så hade jag satt in en kopparspiral samtidigt eftersom du är så slarvig.

Tack så mkt för svar, det jobbiga är att jag känner vissa stunder att jag vill behålla barnet och tänker att det kommer bli bra och känner mig glad och allt, sen kommer det vissa stunder då jag tänker på annat sätt och de är då jag börjar tänka om jag VERKLIGEN vill skaffa barn nu, är lite rädd för det går ju inte att ändra sig sen direkt. Men gör man en abort så förändras inte livet på samma sätt som med ett barn så känns på ett sätt "lättare" men de är verkligen blandade känslor känner mig väldigt förvirrad just nu.. vi får se hur det blir och hoppas vi kommer fram till ett bra beslut tillsammans!

Det är klart att man blir lite rädd och oroad, så har nog alla gravida känt, även om barnet varit planerat. Frågan du kan ställa dig är om du oftast känner att du skulle kunna behålla barnet, eller om du oftast inte vill. Jag tycker att det verkar som att du är rädd, men också glad över att vara gravid.

Anonym (TS) skrev 2009-09-09 09:54:26 följande:

Anonym (TS) skrev 2009-09-09 09:54:26 följande:

Åh vad skönt att höra era kommentarer, han är verkligen den jag vill leva mitt liv med och skaffa barn med. Älskar han över allt annat och han känner desamma.. De största till varför vi gjorde förra aborten var för att de inte var planerat och vi kände oss inte direkt redo, men vi kände både att vi ville behålla och ändå inte, vi hade inte all tid i världen så tillslut var vi tvungna att komma fram till ett beslut och då kändes det enklare att göra en abort än att vara osäker på barnet. Men vi har sagt att vi ska försöka ställa in oss på att bli föräldrar och se hur vi känner, vi pratar om det som att vi ska behålla vissa stunder, mkt till varför jag tvekar är också för att jag känner att jag vill leva ett liv med min sambo och göra saker bara vi två innan vi skaffar barn, kanske skaffa hus osv före. De är så jag alltid tänkt så när det blir så här oväntat och oplanerat blir man verkligen förvirrad, men jag vet att vi kan skaffa hus och allt ändå men ja de blir bara inte direkt som jag har tänkt att det skulle bli. Men som sagt allt blir inte alltid som man tänkt sig..:) just nu ser jag fram emot och känns som att jag vill behålla.. men ja dessa känslor jag blir tokig! :p

Anonym (TS) skrev 2009-09-09 10:34:23 följande:

Hade jag blivit gravid igen så fort efter så hade jag nog behållt, eftersom jag då tänkt att det nog var meningen att jag skulle bli förälder just då.....

dags kanske för en seriös sterilisering? En ide om man inte är vettig nog att fatta hur man skyddar sig.

Jag och sambon blev gravida oplanerat och vi valde att behålla i chocktillstånd :)
Innan tyckte jag att det var jobbigt, kändes som om jag hade noll mammakänslor, ingen kunskap....har aldrig hållt ett spädbarn...knappt sett ett ens.

Mina känslor till barnet har alltid varit bra men mina känslor för mig själv och mitt liv har varit jobbiga ibland...alla våra planer.
Vi hade precis diskuterat hur vi skulle leva ut och göra allt sånt man kan göra dock inte med ett litet barn som till exempel forsränning, tågluffning...hade till och med bokat en tre veckors semester nu i oktober som innebar galenskaper i USA, las vegas och stora nöjesparker och dylikt.(blir ju fortfarande USA dock blir det bara lite mer bad :)

Jag grubblade mycket och sambon har aldrig varit så tyst som han var dom första två månaderna....han har tänkt så mycket. Vi båda var väldigt tysta...men det var viktigt att vi båda vi utrymme för våra tankar och få lov att vara tysta och tänka.

Idag är jag i vecka 22 och vi var på ultraljud i vecka 19, det är det vackraste jag har sett. Efter det så vände allt...jag har inte tvivlat en sekund efter det....känslorna för bebisen är obeskrivlig.
Mammakänslorna har växt fram på mig och när jag ser sambon vet jag att han kommer bli en fantastisk pappa till vårt barn och jag tvivlar inte längre på mig själv.

Idag är jag glad för att vi slapp att planera...att det bara hände. Vi slipper vänta på mens och ÄL och planera in saker och bli oroliga om det inte skulle gå direkt.

Bara lite om vår oplanerade bebis :) Lycka till oavsett vilket beslut ni än tar!

Anonym (Majskorn) skrev 2009-09-09 16:22:35 följande:

Jag och min sambo var inte heller överens så vi tog en tid hos b-m för att få prata med ett proffs om det hela. Vi tog upp frågor och funderingar och diskuterade med henne på ett opartiskt sätt. Det behövdes bara ett samtal för att reda ut frågetecknen och vi har i dag en underbar söt liten kille på 2,5 mån.

Om du funderar på abort så ska du prata med nån läkare om de medicinska konskevenserna. Det är väldigt tätt inpå. Eftersom det är ett stadigt förhållande skulle jag nog ha behållit barnet. Vi är många här i världen som är oplanerade.

Lycka till!

Hej! Jag undrar vad ni bestämde er för? Råkar sitta i exakt samma sits och såg ditt inlägg. Är nu rädd för vad vården ska säga när man betett sig så klantigt?

Jag själv tänker på abort, då jag aldrig har velat att ha barn bl.a på grund av förlossningsrädsla. Jag 36 i lång och  förhållande så kanske det är sista chans? 
Jag har inga positiva känslor när jag tänker på en foster eller kollar på en bild frå tidig ul. 
Känner du något ? Hur ser du dig om flera år? Vill du ha barn i framtiden med din pojkvän?

Jag tror att 80% av oss alla är oplanerat ☺️

Om det gäller p-piller. Det tar tid inna kroppen vänjer sig. Du kan prova mirena, p-ring eller en implant i framtiden.