Hur fick du bb?

Vi fick vårat BB ( eller matchade via 48 tim listan) den 5 juni i år.
Telefonen ringde på jobbet och min jobbar kompis svarar och ordagrant stirrar på mig GALET  och blir ill röd i ansiktet ..

Anna du har telefon det är FFIA, ok  säger jag jag tar det på kontoret som alltid va väl nått papper igen som va fel

Jag svarar som vanligt Loredana frågar om jag har tid , knäppt nog säger jag att jag har MYCKET TID...
Sen frågar hon om jag kan prata och då kan jag prata  VÄLDIGT MYCKET ..

Hade någonstans fattat redan där men när hon säger att jag borde sätta mig för NU  kommer samtalet så börjar handen skaka så att jag får ta den andra handen så luren sitter kvar vid örat ..

Hon berättar att det är en flicka och jag ber henne vänta så jag inte missar nån info ...

Jag kände under hela samtalet att jag bara vill gråta , skrika av glädje men försökte samla mig  och efter bröt jag ihop totalt mina jobbar kompisar blev först oroliga dom visste ju inte MEN  efter massa hulningar och nickande och flicka förstod dom ..

Tog 15 min innan jag kunde ringa min man  jag frågade 100 ggr vad jag skulle säga till honom ....

Vad jag sa vet jag ej än idag och han minns ej heller mer än att vi hade en underbar helg vi skulle resa bort till nära vänner och skumpa  blev det hela helgen ...

En rolig sak till va när vi skulle sova den kvällen bröt jag verkligen ihop av lycka och längan så hela huset hade hört mig och alla hade snyftat i kapp

Vårt första BB kom på en alptopp på södra sidan av Mont Blanc där vi under vår skidsemester hade gjort en tur tillsammans med en guidad grupp och just satt och beställde lunch på en uteservering.
Min mans mobil ringde och jag insåg vad det var när han såg så konstig ut i ansiktet. Jag letade febrit efter en penna och försökte knycka servitrisens och skrev sedan med jätte kladdig stil på en serviett (japp den finns sparad!). Sen kom tårarna och jag kunde överhuvudtaget inte prata. Vid det här laget undrade ju förstås de övriga i gruppen vad som pågick och guiden tittade oroligt på mig. Vi började ringa alla, min bror var den första vi fick tag i och han var säker på att jag ringde för att berätta att min man var död eftersom jag snyftade så och inte fick fram ett ljud!!
Efter ett tag kom guiden fram och la handen på mitt knä (jag kunde se på honom att han trodde ungefär samma sak som min bror) och sa "Hur var det här då"? Då hade jag äntligen fått tillbaka talförmågan och ropade rakt ut "Jag har fått barn!!". Å vilken glädje det blev. Guiden gick direkt in och pratade med restaurangägaren som bjöd hela sällskapet på champange
Det blev inte mycket mer skidåkning den dagen, benen var alldeles för darriga.
Kvällen tillbringades med att först ladda ner ett mail med bilder på vår flicka på ett provisoriskt intenet-cafe i de bakre regionerna av en tacobar och därefter leta igenom hela skidorten efter en fungerade skrivare - den vi till slut hittade hade bara några fungerade färger så bilden vi till slut satte upp ovanför sängen hade i princip bara rosa färger....

Tack för att ni delat med er! Det var underbart att läsa! Mycket gråt och skratt! den sista var rolig! =)

Oj en sådan gammal tråd! Och jag grinar igen trots att det snart är två år sedan.

En av mina favorittrådar Väntan känns lite lättare när man läser den

Vilken fantastisk läsning

mer mer mer

Åh, vilken härlig gammal tråd! Jag sitter här och gråter mer än när vi fick BB.Klart vi blev överlyckliga när telefonsamtalen kom, men då var det ändå väldigt abstrakt. Det var  först när vi träffades och nu när våra barn finns här hos oss i vår vardag som jag VERKLIGEN förstår hur lycklig jag är och vilken tur vi har haft.  Och det är nu tårarna rinner. Så till er som fortfarande väntar vill jag bara säga att om du inte gråter floder när samtalet kommer är det OK ändå .

Vid BB1 var det ett land med viss väntan mellan BB och RB och även om vi visste att det mycket sällan händer något, vågade vi inte vara för exalterade i mellantiden. Lättnaden var stor när RB väl kom och det var nog ett ännu  mer välkommet samtal. Vid BB2 var det ett land  där vi hade 10 dagar på oss  från att BB kom, till att vi skulle vara på plats, så då hann vi knappt känna efter med allt som skulle fixas och ett syskon att ta hand om.  Där föll också allting på plats när vi väl reste och fick träffas.

Kramar

Vilka länder har ni adopterat ifrån?

30é november
Klockan är 11:55, har precis tagit lunch, ställer ner min tallrik på bordet i personalrummet, telefonen ringer, tar upp telefonen ser att det är ett 08 nummer, tänker hmm j''la försäljare, men samma sekund nee det är nog ett AC nummer.
Svarar: Jenny.
Personen på andra sidan: Hej Jenny det är Birgitta, kan du prata ostört???
Jag: snart vänta, ska bara, springer till ett tomt kontor,går in stänger dörren, kommer på att personen som har kontoret kanske är påväg tillbaka snart, sticker ut huvudet ropar till Ingela, -när kommer Thomas tillbaka, hon svarar om en timme tror jag,
-jag säger bra då lånar jag det en stund.
Säger ja nu är jag själv och kan prata.
Birgitta- ni har blivit föräldrar, till två tjejer
Jag, lägger på luren.

Får panik när jag inser att jag lagt på luren, ringer upp flera gånger men hos henne är det upptaget
va sjutton.......
Lägger ner telefonen och bestämmer mig för att vänta ut henne, hmm tar minst 3 minuter innan hon ringer upp längsta 3 minuter ever.
Ringer , jag -förlåt jag råkade komma åt knappen,
Birgitta är hur lugn som helst, det gör inget.
Jag gråter och gråter, medan Birgitta berättar om våra tjejer.
vi pratar i nästan 40 minuter (eller hon pratar jag gråter)

Efter samtalet provar jag ringa maken, ringer och ringer och ringer inget svar.
Ringer hans kollega, som säger att han är ute på jobb och har glömt telefonen,
jag frågar var han är -ööö vet inte får jag till svar, jag- men ni måste ju veta var han är,
jag- fråga Lasse, han- ja men Lasse är i H-unda,
Jag- men fråga Roger om han vet.
Han- Roger vet du var Daniel är??
Roger -ne tror han är på något företag som börjar på D
Jag - men va sjutton ni måste väl veta, ta reda på var han är.....
Han - hmm ska prova leta efter numret.
Jag - Bra. Hör Roger i bakgrunden- nu kommer han.
Jag- ge honom telefonen.

Daniel- vad är det??
Jag- gå in på Lasses kontor.
Daniel - okej är där inne nu.
Jag - du har blivit pappa, till två tjejer  bla bla bla......
Daniel - va två....
Vi surrar på en stund och bestämmer att Daniel ska komma och hämta mig.

Bilderna på våra döttrar ligger på min mail, men vi ska inte öppna dem förens vi är tillsammans.

Kommer ut från kontoret går in till personalansvarige berättar vad som hänt, hon börjar gråta, men om det är för att jag gråter eller för att hon blev glad vet jag inte
Sen är mina timmar på jobbet tills Daniel kommer helt virriga.

Daniel och jag åker till hans jobb och lånar Lasses kontor, väntar på att bilderna långsamt öppnas upp, bilderna ligger på sidan så man får ju nackspärr av att titta.

Nu ringer jag min mamma sen rullar det på med samtal,
Daniel vill hellre åka hem till sina föräldrar och berätta så det gjorde vi, bara han hade slutat och vi hade hämtat hundarna.

Efter mamma ringde jag till en av mina stöttepelare genom denna väntan, hon och jag pratade i säkert 2-3 timmar.

Sen tillbringade vi dagen/kvällen med att ringa och ringa och ringa.

BIRGITTA, visst är hon underbar!
 Så förstående och lugn när man själv är helt hispig. Glömmer aldrig när hon ringde mig och sa: Hej det är Birgitta, har du tid? JAAA, det är klart jag har tid när hon ringer!

Jag skriver mer om detta en annan dag nu ska jag gå och lägga mig hos min Guldklimp som nu sover sött i sängen.

Fabbemam

Underbar tråd!! Gråter floder!

Så här skrev jag två månader efter bb-dagen!

torsdagen den 12:e mars 2009

Och nu gråter jag..

Jag gråter också. Den här tråden är så fin, tack för att ni delar med er. Jag längtar så tills det blir vår tur att få samtal.