Mariohn skrev 2009-10-23 14:01:33 följande:
Gör du det? Om du gör det tycker jag att du gör fel.
Jag är stark förespråkare av att barn ska förstå saker och inte bara göra vad de blir tillsagda att göra. Jag har mer än en gång sett föräldrar mer eller mindre skälla på sina barn "nu säger du förlåt till Per genast". Sicket trams. Förlåt är något man säger när man har gjort fel och det betyder att man är ledsen för det man gjorde och att man inte ska göra det igen.
Tycker man inte att man gjort fel ska man inte tvingas att säga förlåt eftersom ordet då helt förlorar sin betydelse. Däremot kan man vidhålla att man har rätt men ändå vara ledsen för att man gjorde någon annan ledsen. Då kan man ge uttryck för det men inte genom att säga förlåt för det man gjorde! Någon som ber sina barn att säga förlåt utan att prata om saken som kan förklara för mig varför?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-25 19:21
Jag ger upp eftersom förmågan att läsa en text och förstå den verkar vara som bortblåst. Det sitter folk i tråden som gör den galna tolkningen att frågeställningen gäller hurovida man ska säga förlåt eller inte. Det är INTE det tråden handlar om. Tråden handlar om hurovida man tvingar sitt barn att bara säga förlåt FÖR ATT ORDET SKA SÄGAS eller om man faktiskt inser VIKTEN AV ATT BARNET FÖRSTÅR VARFÖR. Jag kan bara beklaga att budskapet inte når fram till alla.
Jag skulle först och främst försöka få mina barn att förstå att dom gjort fel och varför den andra personen kan ha blivit sårad, sedan om dom inte vet vad som ska säga så skulle jag ge dom ett exempel och sedan låta dom gå iväg och säga det. Jag skulle även be dom att förklara för personen dom sårat varför dom ber om ursäkt. tillexempel skulle mina barn kunna säga så här "Hej, jag tänkte bara säga förlåt för att jag knuffade dig. Det var inte meningen om och du blev ledsen så ber jag verkligen om ursäkt.". Dom skulle ju säga det med egna ord, när dom väl förstått varför men ungefär så där skulle det låta. Annars blir det väl "Förlåt för att jag knuffade dig. Vill du ha en godis/vill du leka?". Så låter det faktiskt oftast ändå, och de andra barnen godtar alltid ursäkten. Jag skulle aldrig gå med på att mina barn sa typ "förlåt" och inte ens tittade på personen och sprang därifrån. Nej, det ska vara på riktigt och jag skulle hellre sitta med mitt barn och förklara hela natten lång varför hon skulle be om ursäkt, det ska vara från hjärtat inget annat. Skulle det vara att barnet råkat knuffa till någon eller råkar ta någons leksak eller så, alltså en lite mindre grej som inte var meningen så har jag lärt mina barn att man säga förlåt eller ursäkta mig, bara som en artig grej. På samma sätt säger man ursäkta mig om man vill gå förbi någon på stan.
Jag skulle aldrig stå och skrika på mina barn att dom ska säga förlåt, det ska komma från hjärtat som sagt. Det får ta hela dagen men jag tänker inte skrika och behöver den andra personen gå därifrån så ska det sägas nästa gång man ses eller så ringer mina döttrar till personen eller kommer hem till personen. Aldrig att någon går från mina döttrar ledsna eller arga för att något hänt, speciellt nu när dom är små så måste allt sånt tas tag i och läras in. Annars blir det bara värre och värre ju äldre dom blir om dom aldrig förstår varför dom säger det dom gör. Då betyder det ingenting. Så ja, jag förstår verkligen vad du menar.