Är det okej att skaffa barn om man anser sig vara för sjuk för att kunna jobba?

Jo visst, men om man inte är för sjuk att ta hand om ett barn, borde man kunna göra NÅGOT annat... Om inte passa flera barn, kanske sitta och svara i telefon, eller om man är rädd för mycket folk och inte kan prata i telefon, kanske ett fysiskt jobb på ett lager... Men att vara SÅ sjuk att man inte kan klara av ETT ENDA jobb, så bör man kanske inte skaffa barn, annars är man nog lite självisk...

Problemet är att hitta en arbetsgivare som accepterar att man jobbar när man känner att man kan.
Hemma rinns ju inte det problemet, utan jag bestämmer vad jag ska göra o. när.

Så du bestämmer när ditt barn ska vakna, när den ska få tänder, bli sjuk eller bara extra gnällig?

Sorry, tror inte att man bestämmer NÄR man måste ta hand om sitt barn, barnet bestämmer. Glöm inte att vi pratar om att SKAFFA barn när man är för sjuk att arbeta, inte ha stora barn när man är för sjuk.... 

Är över småbarnsåren nu, men när de var mindre var min man ofta hemma dagtid/tidig kvällstid o. på något sätt kom vi igenom det. Nägra fler barn är inte aktuella.Jag var inte frisk när sonen(nr2) planerades, att jag sedan blev bra av att vänta honom var en bonus, att det blev som det blev med nr3, var jobbigt, men sonen hade 15h på dagis innan han var 4år pga. mina besvär.
Med det, man o. övrig familj bakom sig så klarar man det mesta, även om man har ont.
  N e j, de har inte blivit burna av mig, de har fått nöja sig med att sitta i famnen i soffan, tror inte de har tagit skada, när den minsta var liten ville hon gärna bli just vaggad, vi löste det med en krok och något man kan likna en hängmatta hängd i den, där kunde hon ligga o. ändå känna min hand o. min närhet(förutom att vara i famnen då).
Tycker bara att det är så synd att det bara ska ses till problem och inte till deras lösning..

Ja det är ok för min del. Är man två också så har man förhoppningsvis turen att kunna dela på alla sysslor.
Sen beror mycket på vilken typ av arbete man har. Tex telefonarbeten är inte så lätta som man tror. Fysiskt ja, men psykiskt; en helt annan femma. Det kan vara stressigt, psykiskt påfrestande och det kräver totalt fokus, oftast med en målbild som inte ger utrymme för pauser mer än för toaletten.
Har du psykiska besvär såsom tex återkommande depressioner finns medicinering och i hemmet finns (oftast) mer läge för återhämtning, när barnet vilar (om det vilar) och även om man själv vaknar tidigare på morgonen.
På div arbetsplatser finns inte utrymmet öht. Ja, när du äter lunch och har rast, men med handen på hjärtat; Kopplar alla bort jobbet på jobbet iaf?

Nåja. Jag kan inte sitta och döma ut andra människor. Vi har ett skyddsnät som inte finns för oss bara för ro skull.

Finns ju de som sitter i rullstol och kan inte ha vanliga arbeten. Ska de inte ha rätt att få barn? Vilken knasig inställning.

Man kan jobba även om man sitter i rullstol. Finns massor med jobb man kan göra trots att man sitter i rullstol,

Att man sitter i rullstol innebär inte att man är arbetsoförmögen.

Alltid lätt att säga när man själv inte är i den sitsen. Hur många får arbete egentligen? Se verkligheten som den är inte som den borde vara. 

Jag får inte heller arbete. Ska jag också sjukskrivas?

När jag satt i rullstol och det fanns en risk att det skulle förbli så funderade jag mycket på min framtid. Först kändes den nattsvart, men när jag började tänka efter så insåg jag hur mycket arbeten det egentligen fanns som jag kunde göra även om jag satt i rullstol. Det är ju i princip endast tunga kroppsarbeten som inte fungerar i rullstol.

I en perfekt värld ja... Men återigen om man är så sjuk så är man förhoppningsvis inte själv med barnet på dagarna, utan har en respektive eller någon annan som kan hjälpa till. När jag var som sjukast så behövde jag någon hemma som såg till att jag fick i mig mat, kunde duscha osv. Att sköta ett barn då skulle vara omöjligt när jag inte ens kan få i mig mat själv. Men om man skaffar barn så är man oftast 2 och så korkad att man inte delar på "jobbet" tror jag få är. 

Klarar man inte att sköta sig själv så hur ska man sköta barnet, den kommer ligga och skrika sig blå. Men det kanske är så som ni tror att folk som är sjuka tänker. De jag har pratat med som varit sjuka och disskuterat att skaffa barn har tänkt både en och två gånger innan. 

Är nog värre situation med de som inte tänker sig för och är friska. Ang. att man kan gå isär så kan man ju göra det som frisk också och inte ha delad vårdnad. Då borde man inte få ha egen vårdnad alls om barn. 

Men jag tycker nog man är lite självisk om man skaffar ban när man inte ens kan ta hand om sig själv. Hur vet man att man kommer att hålla ihop? Det är väl inte större chans att att en sjuk och en frisk håller ihop än två friska? Då har barnet fortfarande TVÅ friska föräldrar. En förälder ska kunna at hand om sitt barn anser jag, kunna lyfta upp den och trösta den, lyfta upp barnet på ett skötbord och byta blöja, och tänk om det börjar brinna och den andre föräldern skadat sig? Eller om det finns 2-3 barn i lägenheten/huset, då ska den friska föräldern lyckas få ut 3barn PLUS sin partner ut innan de brinner inne. 

Det är jobbigt med barn även om man är 2 friska som delar på jobbet, att skaffa barn när en är så sjuk är ju som att skaffa barn när man är ensam ungefär... förutom att den andre ska ta hand om en vuxen OCH ett barn... Jättesjälviskt. Skaffa en guldfisk istället. 

Skillnande är att om två friska går isär så är det en frisk föräldrar som ska ta hand om barnet. Men om en sjuk (som ej ens kan ta hand om sig själv) förälder går isär eller den friska dör så finns det bara en sjuk förälder som inte klarar jobbet.

Är det så att man alltid är för sjuk, för sjuk för att göra något?

Om en sjuk förälder och enf risk förälder går isår så finns det en frisk förälder som kan sköta jobbet. Om den friska föräldern plötsligt död så kan man få stöd, precis på samma sätt som om du är ensamstående och blir sjuk/funktionshindrad.

Låt mig se nu:
Sjuka
Funktionshindrade
Ensamstående 

Vilke fler ska förbjudas ha barn med tanke på hur det eventuellt kan bli? 

Nej, Vem ska försörja barnet då? Vem ska uppfostra barnet? Vem ska leka med barnet?

så man kan inte uppfostra ett barn för att man inte kan jobba? Ursäkta men villken planet kommer endel ifrån. Kärlek och sånt sitter inte i armar och ben, jag vet endel som inte räknas som arbetsföra enligt FK och är jättebra föräldrar. De har respektive som hjälper till precis som i andra familjer, men man delar upp sysslorna lite anorlunda. Den som är "frisk" kanske lyfter och tar huvudansvaret medans den som är sjuk kanske tar de "lättare" uppgifterna. 

Är man sjuk så kan man kanske sitta i soffan och gosa, villken lyx att ha en förälder som gärna sitter och gosar och hittar på lugna aktiviteter och har all tid i världen för att prata och lyssna istället för att ränna runt på caffelatteträffar osv.

Man måste inse att det finns OLIKA sjukdomar som påverkar folk på olika sätt så det går inte att säga ja eller nej, lika lite som det går att säga att alla familjer där bägge är "friska" är bra familjer, är så mycket som påverkar hur man kan ta hand om ett barn.

JAg säger inte att alla som är sjuka är "lämpliga" att ha barn men att avfärda alla är trångsynt. Efter mina komplikationer från förlossningen så kunde jag inte lyfta mitt barn men min sambo var hemma och tog huvudansvaret och sen satt jag och gosade och bytte blöja, matade osv. i soffan. Gick jättebra eftersom han hade hand om barnet och jag "avlöste".  

Fast då var du inte oförmögen att jobba när du blev med barn? Tycker ändå det är själviskt att tänka "Jag vill ha barn" om man inte kan lyfta upp det när den ramlar eller göra såna saker, för att ma kan och vill "gosa" med den i soffan ibland. Vad händer om den andre dör? Visst man kan få stöd från omgivningen, men att ha det som en del av planen är lite illa tycker jag. Ska ni vara hemma hela tiden båda två då? Hos oss finns inte "sitta lungt i soffan och prata och gosa", vår son har SÅÅÅ mycket energi att han klättrar upp på bord och i fönster, och den som är med honom måste kunna springa fram och ta ner honom. Så då hade den friske föräldern varit tvungen att vara med hela tiden. Man vet inte om man får ett väldigt aktivt barn, eller om barnet också föds sjuk så att den måste få uppmärksamhet och tas hand om hela tiden. 
Summan av kardemumman, jag tycker helt enkelt att det är själviskt att medvetet skaffa barn när man inte kan ta hand om det eller sig själv. Man vet inte om man kommer att hålla ihop för alltid, visst tror man det.... men shit happens. 

ja shit happens precis som att 2 friska kan bli sjuka eller dö. Om nu familjen anser sig klara sig genom att en förälder har huvudansvaret precis som om man vore ensamstående varför kan man då inte respektera det?

Ok om man inte är överrens om det.

Jo jag var sjuk när barnet blev till, skulle uutredas mer men det blev paus under graviditeten, på det fick jag svåra komplikationer vid förlossningen. Men för oss är det så att jag är utförsäkrad så vad andra anser skiter vi i, våran plan var att jag är hemma, sambon försörjer oss och kan jobba hemmifrån om jag skulle få ett stort skov. Men helt oförmögen att jobba var jag inte så ta hand om barnet skulle gå men inte några långa promenader eller klättra i berg.