Min dotter "lånar" saker av oss andra...

Jag var nog EXAKT likadan.

Jag utgick från mig själv, och eftersom att jag gärna lät familjen låna ohämmat från mig så gjorde jag detsamma. Ibland tyckte inte mamma och syskon att det var så kul. Det handlade ofta om att jag var stressad, råkat spilla frukost på tröjan, kutade till tvättrummet och rev åt mig en tröja för att inte missa bussen. Utan att tänka på att mamma, syster eller bror kanske hade tvättat den för att ha den just den dagen, och att jag genom att ta den rubbade hela deras dagsplanering. Det är bara att förklara, förklara och förklara som gäller

Jag hade också sönder en del saker men då fick jag se till att ersätta dem, speciellt om det var ett syskons grejer jag sabbat. Det lär en att förstå värdet av saker och ting. Syrrans kamera tycker jag definitivt att ni ska se till att hon betalar för.

Att jag inte hunnit med i alla inlägg är att jag försöker jobba samtidigt och det går  sådär.

Hinner inte riktigt med i svängarna när jag gå in o tittar så har det hunnit hända lite saker.

Jag måste iaf kommentera det där att det ligger saker bakom.

Jag kan säga att det absolut inte har med uppfostran att göra utan att det isåfall ligger i generna och allmän tonårsförvirring och nonchalans.

Alla mina tre barn är lika uppfostrade och hennes lillasyster är 14 o också slarvig men står för konsekvenser osv. Deras lillebror är ordningssam  men han är bara 8 så han är ett oskrivet blad än.

Däremot är jag väldigt glad för era bådas syn för den ena ger mig lite erkännande för att det var ok att bli arg och den andra att jag tänker efter lite och försöker ha lite överseende.

Tack

Du är inte ensam om det här - min dotter är likadan.

Liksom för din beror det inte på att hon inte har saker, inte på att hon inte får egentid med mamma, inte på bristande uppfostran, inte på att hon inte egentligen VET hur man ska och inte ska göra.

Det funkar helt enkelt bara inte - det är som att vissa tankar inte når från hjärnan hela vägen ut i armar och ben...

Konsekvensanalys är väl inga tonåringars starka sida men är man så pass stor och har blivit tillsagd ett antal gånger, både på trevliga och mindre trevliga sätt så borde man ju till slut komma till insikt? Liksom din dotter "får dimma" så får min det - hon(de?) vill inte förstår att det hon gör får konsekvenser för andra än dem själva och det gör mig ibland lite orolig  - man kan ju inte dansa sig fram genom livet med fokus enbart på sig själv!

Samtidigt är hon en inkännande och empatisk person vad gäller andra saker så jag får det inte riktigt att gå ihop...

Så - kontentan av mitt inlägg blir väl att jag inte tycker att du överreagerar eller är supersträng, förstår också din tanke med mailet, men tyvärr, tyvärr har jag ju inga tips och råd att ge dig.

Låter nästa som om det är om mig du skriver om. Fast för 15år sedan!

Kanske inte så roligt att höra, men för mig hjälpte inget för än jag skaffade en pojkvän och flyttade hemifrån. Då jag insåg vad mitt och ditt igentligen betyder.

Även om jag hade en mascara så tog jag syrrans för den var finare. O det gällde i stort sett allt.
Mammas smycken, syrrans byxor osv osv.

Det enda tips jag kan ge är att hon måste lära sig sakers värde. Ersätta allthon har bort eller har sönder.
Att vara bortskämd är nått man är glad för stunden över. Inget man tackar för senare i livet. Tro mig, jagvet!

jag var exakt likadan när jag var 16, bodde ju hos min syster då som är några år äldre. Sminket lånades hela tiden, kläder snoddes, nä. Jag var en hemsk tonåring!

Jag tycker inte alls du överdriver, vari ligger skillnaden på att låna olovandes från mamma eller ICA?

Det är stöld och respektlöst.

Hos oss får alla låna nästan allt av varandra bara man frågar först ( i affären måste man betala först).

Naturligtvis har man en kommunikation, vilket i de flesta familjer påbörjats långt innan barnen når den där magiska tonårsperioden då allt ska ställas på sin spets.