"Tvinga" barn till konfirmation trots att de inte vill?

Men om han inte har en gudstro vad skulle han annars tänka på?
Förstår inte vad som är så "jäkla ungdom" över att han tänker på pengar, det gör de flesta vuxna också.
Man kan ju inte vänta sig att de ska vara jätteintresserad av kristendom helt plötsligt om familjen inte är särskilt religiösa i allmänhet.

vad är det för sjuka människor som tvingar sina barn till ån smörja!  Man har ju hört vad många manliga präster gör med barn... 

Alltså, konfirmationen sker när den unge är stor nog att fatta ett sådant beslut. Givetvis ska det vara frivilligt. Saklig info om vad konfirmationen innebär, sen får den unge bestämma om h*n vill ta del av undervisningen eller ej och om h*n sedemera vill slutföra konfirmationen.

Fast varför ska man konfirmera sig när man inte går i kyrkan eller tror på gud? Det var ju inte presenter eller pengar som var det viktiga för mig utan för honom, han ska konfirmera sig av rätt orsak enligt mig.

Många av hans vänner konfirmerade sig enbart för presenter och pengars skull och i vår familj, vi är inte troende, men vi tycker att det är viktigt att visa hänsyn för religion och för dem som faktikst tror på något.

Allt annat är hyckleri. Som att gifta sig i kyrkan bara för att det är romantiskt eller att man döper sina barn för att det är tradition. Ska man inte tänka på det religösa i första hand? 

Som präst har jag varit med om alla varianter. Ungdomar som kommer dit för att de tvingas, blir mutade eller för presenternas skull. Men det kan ju vara så att det händer något på vägen, att man genomför konfirmationen också av andra skäl, för att man upptäckt tron på vägen.

Så, jag hade inte tvingat någon, men det är svårt att veta utan att testa... Man kan komma några gånger och sedan "hoppa av" om det inte känns bra. Men man kan ju omöjligt veta vad man tackar nej till om ingen i familjen är troende, eller brukar gå till kyrkan.

Våga prova! Vi bits inte ;)

/ Skånepräst

några av mina kompisar konfirmerade sig för att de hoppades få ligga på konfa-lägret (några av dom fick faktiskt det också)

Varför konfirmera sig när det inte ens finns en tro.

Ingen av inläggen tar upp det jag tycker är viktigt för ungdomarna och det man lär sig där; ställa frågor om livet och ev lära sig om hur vi ska vara mot sin nästa. Jag fick min son till konfaläger men han fick frågan innan själva konfirmationen om han verkligen ville konfirmera sig. Jag är så glad att han gjorde det för han fick minnen för livet och eventuellt lite verktyg med sig till sin "låda" att ta fram när och om han behöver. !!och han fick inga presenter av någon efteråt utan det blev en trevlig släktträff.

Åt helvete med dop och konfirmation. Fuck that mother fucking bullshit. Jag skänker inte ens pengar till sånt skit alls. Om jag har barn så får dem döpa sig om dem vill men ni föräldar som gör det mot deras vilja så dra åt helvete med er.
....................../´¯/)
....................,/¯../
.................../..../
............./´¯/'...'/´¯¯`·¸
........../'/.../..../......./¨¯\
........('(...´...´.... ¯~/'...')
.........\.................'...../
..........''...\.......... _.·´
............\..............(
..............\.............\...

Tänker du likadant om alla andra religioners motsvarigheter? Att man bör testa att gå i koranskola även om man inte är muslim, eller testa att bli invigd i sikhismen, testa att gå i buddhistiskt kloster ett tag?

Något slags intresse bör det väl finnas från början, annars kan man ju lika gärna göra en initiationsrit i någon annan religion istället för kristendom.

Givetvis är det fel att tvinga någon till konfirmation. Egentligen tycker jag att även dopet borde vara ett val, inte något man gör med barn som inte ens kan tala. Men om man nu tvångsdöpt ett barn, så *måste* konfirmationen verkligen vara ett fritt val.

 

Min morsa tjatade på mig att konfirmera mig. "Tänk på släkten, tänk på presenterna, det kanske blir kul" osv. För henne var det en tradition man bara gör, oavsett. Men min moster, som lite aktiv i SvK, stod på min sida. Klart konfirmationen är en religiös handling, klart den måste vara frivillig. 

Lärt mig mycket om religion har jag gjort ändå. Alltid mvg i religionskunskap, gått interreligiösa kurser, osv. Idag är jag aktivt utövande hedning.

Man tvingar dem på samma sätt som man tvingar dem att gå i skolan. Jag skulle aldrig göra det, och jag är inte konfirmerad själv, men olika familjer har olika regler, jag gör säkert andra saker folk ogillar.

Jag jobbar som pedagog med bla konfirmander, och jag skulle säga att vi aldrig konfirmerar någon mot dennes vilja! 
Som förälder skulle jag ju gärna vilja att mitt barn konfirmerades, och jag skulle nog pusha ganska hårt att gå i konfirmantionsundervisning iaf, men om hen inte vill konfirmeras efter det kan det ju inte tvingas fram!

Liten fråga. Jag har varit på några konfirmationer de senaste åren, och både jag och framförallt utländska gäster har reagerat över att Gud/Jesus/kristen tro på sin höjd nämns i förbifarten. Det har mest pratats om att ungdomarna är fantastiska och att de har haft givande diskussioner (om vad får man aldrig riktigt veta) och så blir det någon hafsig och fnittrig redovisning om frälsarkransen. Är detta något uttalat inom Svenska Kyrkan, att man dämpar ner religionsbiten?

Spännande fråga, och jag tror att det finns lite olika svar!
Dels tror jag att det ser olika ut i olika församlingar hur mycket och vad man betonar i konfirmationsgudstjänsten. Många kanske tänker att de gäster som kommer inte är så kyrkvana, och därför försöker man göra gudstjänsten "lättsam" på något sätt, och då kan det kanske verka lite vagt och flummigt. 
Ett annat alternativ är att man som besökare har en bild av hur något ska vara, kanske minns man sin egen konfirmation eller har föreställningar från andra håll och traditioner. När det sedan görs på annat sätt kan det verka som om det tex inte talas om Gud eller att det verkar hafsigt, fnittrigt och oförberett.
Man får ju tänka på att för konfirmanderna är själva konfirmationen en avslutning på något som pågått under en längre tid och det riktiga "arbetet", där de lärt sig om kyrkan och prövat sin gudstro har skett under läsningarna och läger. Allt det kan vara svårt att få fram under en konfirmationsgudstjänst, där man kanske dessutom har konfirmander som är nervösa för sin redovisning (som de ofta fått förbereda själva). 
I konfirmationsgudstjänsten ligger ju fokuset på ungdomarna, och det är en sändningsgudstjänst, där konfirmanden dels bekräftar sitt dop, men också får bli bekräftad, av Gud och av församlingen - därför hamnar mycket fokus på fantastiska ungdomar, och hur de ska sändas ut i världen.
Kristus och Gud är en del av konfrimandtiden och konfirmationen, och det är tråkigt när det verkar som om det glöms bort eller blir otydligt, det håller jag med om!