Reser du dig upp om någon ber om din plats på bussen? (läs TS)

Jag blir inte alls förvånad. Det verkar vara så otroligt olika hur man beter sig i kollektivtrafiken beroende på vilken ort man är på.

När jag besökte min syster i göteborg, knappt synligt gravid men med min 2 åriga dotter i handen så reste sig folk på löpande band så att vi skulle få sitta. Här i Norrköping har jag stått med mina kryckor i öppningen på spårvagnen på väg ut och fått trycka emot folk som trots detta försöker tränga sig förbi den höggravida kvinnan med kryckor som är på väg ut. Jag blev utsläppt först när jag surnade till ordentligt och röt att de skulle låta mig komma ut så att de själva skulle kunna kliva på.

Just i kollektivtrafiken tycker jag ändå folk är rätt duktiga här i Göteborg. Likaså när man är bortrest...i ex London tycker jag alla verkade väldigt vänliga mot gravida.

Däremot verkar civilkurage som något förlegat. Som när jag svimmade häromdagen....hann kasta mig av bussen och ner på parkbänk. Kvicknade till omgående men var medtagen, tårarna rann och jag hade svårt för att andas....INGEN reagerar. Och det här var före 09 på morgonen...mycket folk ute och det var mitt i stan...

Ja det är lite märkligt att det skiljer sig så, och framförallt att folk kan vara så otroligt fega. Rätt otäckt egentligen för vem som hellst kan ju bli sjuk på stan utan att vara en fara för andra liksom.

Jag svimmade i många år titt som tätt. Ett antal gånger skedde det på offentliga platser. En enda gång fick jag hjälp. Det var en 16-årig tjej som slösade en av sina bananer på mig och matade mig med den och pratade med mig tills jag mådde bra igen. Jag har rasat på pendeltåg, krupit på tågstationer och hängt med huvudet mellan knäna på en parkbänk utan att en jäkel ens frågat hur jag mår. Man blir lite brydd...

Där håller jag inte alls med dig. De gånger jag svimmat bland folk har jag i princip alltid tittat upp på en ambulanspersonal när jag kvicknat till. Riktigt irriterande när vem som helst kan lyfta mina ben någon minut och ge mig något att dricka när jag vaknar...
När jag var yngre och fick blodtrycksfall på pendeln var det alltid någon snäll farbror som såg till att trycka ner mig på en sittplats. De gånger det hänt något allvarligt är min erfarenhet att det är alldeles för mycket folk som vill hjälpa till, så civilkurage finns det i överflöd. 

Ja, om någon frågar och om jag inte själv har behov av att sitta.

En enda gång har jag nekat och då var jag själv skadad. Jag kunde inte stå någon längre stund på plant golv för knät gjorde så jävla ont, än mindre hade jag kunnat stå i en vinglig jävla buss där folk knuffas och busschauffören försöker slå hastighetsrekord in till centrum.

Nu mer är det sällan jag åker buss. Det är så jäkla mycket skönare med egen bil, eller "privatchaufför" ;)

Jag har inga problem med att resa mig upp för, ja, iprincip någon på bussen. Bara de frågar.

Jag svarade '''självklart''. För det är självklart! Om en gravid kvinna, äldre person eller någon som uppenbarligen behöver sitta ner mer än jag behöver reser jag mig upp redan innan dom ens hunnit fråga. Dock kan jag irritera mig på gamla tanter som utnyttjar deras ålder, jag menar, fast de är hur friska och pigga som helst, ska dom ändå flaxa spydigt med skinnhandsken och säga lite snoffsigt att '' ger man inte plats till de gamla?? '' men det är väl bara att bita ihop

Att döma efter svaren i den här tråden så finns det några stycken, åtminstone.

Nej, du får stå om ingen annan reser sig.

Reser mig upp, och förbannar mig över att du frågade just mig.

Som svar på följdfråga: Nej.
Om man inte ens vill fråga, förmodar jag att det är relativt oviktigt för vederbörande att få sittplats.