FrökenKanSjälv skrev 2011-05-28 16:47:08 följande:
Med tanke på att just utvecklingssamtal är till för vårdnadshavarna så förstår jag inte varför de biologiska föräldrarna ska "bita ihop" och "hålla god ton".
Varför kan inte bonusföräldern bita ihop och stanna hemma? Borde inte bonusföräldern låta bli att skapa konflikter och istället försöka hålla god ton?
Men barnets utvekling angår ju alla i hushållet.
Bonus önskar bara att ställa upp för barnet.
Jag tror inte det är et måste att bonusföräldre ska vara med på slike samtal, men jag tänker att det är bra om dom vill. Så mycket som man umgås barnet och så mycket saker man gör för det, kan det vara bra att veta hur det står till på dagis/skolan. Det som är viktigt att komma i håg, är att båda biologiska föräldre OCH bonusföräldre måste svälja kameler. Vi föräldrar måste lära oss att släppa kontrollen lite i blandt.
Är det inte bra att alla som barnet bor med barnet engasjerer sig? Är det inte viktigt att informasjonen kommer fram, oavsätt om det är direkte till pappa eller til bonusmamman?
Min samboer bor mer med min dotter än hennes pappa gör. Hennes pappa har egentlig inget med dagis att göra, då han bor 40 mil borta. Aldri varit där engång. Min samboer har inte varit med på nån samtal (eller till läkaren) än, men käns inte konstigt om han skulla följa med en gang. Tror jag inte mitt ex ville hatt något emot heller. Vi tänker på vad som är bäst för vår dotter/bonusdotter.
När man går fra fra en partner man har barn med, måste man tänka om och vara klar över att nu kan det komma andre männskar inn i barnens liv som också ska ha nåt att säga.
Men okay, läkarbesök och samtal på dagis/skola; en sak.
Men jag forstår inte varför en bonus inte får lämna/hämta på dagis?
Ska man inte i en familj hjälpa varandra og göra så att vardagen flyter på enklast och bäst möjligt?
Vill man inte skapa goda band och relationer mellan barn och bonusföräldrar?
Får dom inte hitta på nån ting tilsammans hellre då? Gå i lekparken, på bio eller så?
Bioföräldrar har alltid huvudansvaret för sina barn, men betyder det att man inte kan ta emot hjälp och släppa till andre? Forsöka fungera som en familj?
För mig låter det mycket konstigt.
Fattar inte varför enkelte biomödre tvihåller så på sina uppgifter och sitt ansvar, att det faktisk går ut över barnen och bonusarna?