Skulle du kunna offra ditt barn för att rädda andra?

Menar du allvar? Jag är 26 år och om min mamma spontant känt att hon skulle offra mig för 10 okända spädbarn skulle jag på allvar omvärdera hela vår relation.

Jag har visserligen inte barn, men jag har otroligt svårt att tro att jag skulle offra mitt barn för 10-30 andra barn. Oavsett hur gammal barnet är. Faktum är att jag skulle välja vem som helst i min familj (mamma, pappa, sambo, bror, mormor, morfar och katter) framför andra människor oavsett ålder på dessa. Well, jag hade kanske offrat mamma om hon kläckt ur sig något om att hon skulle välja en främling framför mig vid en nödsituation.

mitt barn, klart!

Innan jag fick barn tänkte jag som du. Sedan fick jag barn och upplevde hur hjälplösa och beroende spädbarn var. En 24-åring ansvarar för sig själv och har vissa chanser att klara sig även i svåra situationer. Ett spädbarn (eller i den här situationen många) har noll chanser att rädda sig själv.

Jag skulle offra mitt eget liv för ett av mina stora barn, men jag skulle inte offra 20 spädbarn.

Mina barn går före alla andras barn. Och jag skulle rädda andras barn framför ett djur.

Människan går först i alla lägen.  Fy fan för att leva med att man lät ett barn brinna inne för att rädda en katt! Usch!

Jag känner som du. Hade min egen mamma räddat mig som vuxen istället för 20 spädbarn har jag jättesvårt att föreställa mig att jag hade klarat av att leva vidare. Omöjligt att tänka sig att umgås med mamma igen. Vilken ohygglig börda att överleva på bekostnad av så många helt hjälplösa.

Finns inte en chans  helvetet att jag offrar mitt barns liv för någon annan eller flera andras liv. Det finns inte i min värld.

Jag är tämligen säker på att jag hade räddat mitt barn framför hundra andra ungar.

Min dotter går före allt. Jag ser ingen vits med att "offra" henne för att rädda flera och därmed ge mig själv en miserabel sorg.

Fast om någon gav mig en pistol och ställde min son bredvid tio bebisar och sa "skjut honom så klarar sig bebisarna, annars gasar vi dem" så skulle jag nog ändå inte skjutit min unge, om han så varit 25. Möjligen om han var femtio och bönade och bad för barnens liv. Vi får se när han är 25.

Om det gällde att försöka rädda min kompetente, vakne och rörlige 25-åring ur ett brinnande hus eller en nyfödd okänd bebis så KANSKE jag hade valt bebisen just för att de är inte kapabla att ens försöka själva. Men jag kan inte svära på det.

Nej, inte en chans. Min familj och speciellt då mina ungar ligger före alla andra människor i världen för mig.

Nej, att aktivt döda någon för att rädda någon annan, kan jag inte tänka mig att jag skulle göra - oavsett vem det var. Jag tänkte mer just på brinnande hus och liknande.

Fast en bakbunden 24-åring framför en galning med pistol är precis lika hjälplös som ett spädbarn framför en galning med pistol.

mina barn gar först sen far dom hata mig hur mycke dom vill.
i en sadan extrem situation funkar man bara pa reptil järna och man kommer inte att fundera över särskilt mycke.
efter som 24 caringen tydligen är i behov av räddning gissar jag att han är hjälplös.

Jag håller inte med. 24-åringen kan tala för sig, försöka lirka upp knutarna i repet, kasta sig åt sidan. H*n har visserligen minimala chanser att ta sig ur situationen levande men har åtminstone någon chans.

Rent praktiskt skulle det också vara större chanser för mig att kasta babyn över axeln och springa därifrån, än om jag skulle välja att slänga 24-åringen över axeln ...

Det vet du inte, 24-åringen kanske har drogats/har munkalvle/ har fått benen i fingrarna krossade. 

Och bebisen verkar ju ha större chans att bli räddad av någon utomstående.

Skulle aldrig offra mina barn för någonting.

exakt