Hur blir barn såhär?

I allmänhet brukar det bero på en sträng uppfostran med hot, straff och mutor. Barn som är hårt hållna hemma lever rövare när föräldrarna inte är med ...

Ja, så är det nog. Har träffat ett sådant exemplar och han förvånade mig mycket tills jag klurade ut varför.

Ja...fast föräldrarna verkar så trevliga och snälla, vill inte tro det om dem...men ni har kanske rätt!

Förresten jag pratade men en personal i skolan om det ( lite allmänt om problemen i klassen) och hon sa att hon nog trodde att de fick för lite gränser osv hemma. Men det tycker jag låter konstigt för då borde de vara lika när föräldrarna är med.

Ja, de flesta sådana barn jag träffat har haft auktoritära föräldrar. Men ett par stycken hade helt enkelt problem i skolan med någon lärare och/eller elev. De revolterade mot att de blev illa behandlade i skolan.

Jag tror inte det är så enkelt faktiskt. Säkert finns de barnen också, men jag har nog mött en hel som inte har särskilt mycket gränser/regler och som är hopplösa. Oavsett regler i hemmet så är ändå de flesta barn ovilliga att leva rövare med föräldrarna i närheten. Inte i lika stor utsträckning i alla fall. 

För att dra diskussionen vidare. 

Barn som lever hemma med hot om våld eller där våld förekommer, är absolut inga vildar utanför hemmet. De är de barnen som nästan smälter in i tapeten, de gör absolut inget som en lärare eller förskolelärare skulle kunna meddela hemmet, inte något negativt. De barnen har ALLT att förlora på att pappa/mamma får höra att de gjort något som de inte bör utanför hemmet.. Det skulle innebära otrevligheter när de kommer hem.

Jo, men nu pratar inte jag om familjer där det förekommer våld. Jag pratar om auktoritära föräldrar som kastat bort leksaker som inte städats undan, som dragit in lördagsgodiset för att barnet sagt "Dumma mamma!", som gett kompisförbud för att (skol-)barnet inte gjort läxan ordentligt. De barnen lär sig att uppföra sig perfekt i föräldrarnas närvaro, men det tar de igen så fort inte föräldrarna ser ....

Men du skrev hot. Och straff. Därav kopplingen :) 
Om man drar det lite längre. 

Det är de här jag känner också men det är en otroligt strikt ordning i deras hem.

Det kan också bero på miljön i klassrummet. Hur är personalen, hur hanterar de när barnen busar och gör saker de inte borde osv. Ha precis flyttat på ett av våra barn pga "stökig klass". Deras lärare klarade inte riktigt av att hantera det ganska stora antal "stökiga" barn som fanns. Tror också barnen triggade varandra till mer bus.

Jag är själv lärare så jag vet och förstår att det inte alltid är så lätt att vara lärare och hantera alla situationer som uppstår varje dag, men är man inte tillräckligt stark så känner barnen det och tänjer på gränserna hela tiden. Kanske är helt hyggliga barn egentligen men atmosfären gör att de "vågar" mer och triggar varann.

Oups vad det generaliseras! Också de barn med för fri uppfostran kan ställa till elände i grupp ska du veta. Hemma märks det inte på samma sätt om man inte kommer direkt, inte städar när man får tillsägelse osv. Man kan ju mycket lättare anpassa sig efter 1-3 barn hemma. Kommer inte ungen på en gång när man ropar att det är mat, ja då kan man vänta två minuter med att äta. Leksakerna kan ligga framme tills TV-programmet är klart, de stör ju ingen... I skolan däremot MÅSTE man anpassa sig till andra för att gruppen ska fungera. Och det är många "fritt uppfostrade" rätt usla på, så klart eftersom de inte fått träna på att - faktiskt - lyda då ochdå.

Det finns nog inte rakt svar på detta. Men jag tror det är vanligare att dessa barn du beskriver är sk ögontjänare och det lovar jag, det finns det många av.
Vår tonåring har en sk fri uppfostran (alltså inte fri från uppfostran), men så få regler som möjligt och så. Han och två tjejer är de enda i klassen som inte fått kvarsittning pga bus, för sen ankomst och annat. Nu är det inte omöjligt att om vår tonåring varit en annan personlighet att vår uppfostran sett annorlunda ut.
Så jag tror det beror på relationen till föräldrarna och personligheten. Och en sak till, två otroligt trevliga, sociala barn kan tillsammans trigga gång sina sämsta sidor. 

Men jag tror ögontjänare är nog det vanligaste. Barn är väldigt smarta och självcentrerade.

Intressant att läsa olika tanker! Jag vill förtydliga att jag tänker förstås på barn i hem där det inte förekommer våld, droger eller annat "socialtjänstärendeaktigt" om ni förstår.

Jag kan hålla med om nästan allt och tänker att det verkligen är ett svårt uppdrag att vara lärare. Har varit med i skolan och sett hur barnen också beter sig olika mot olika lärare. Men det som är underligast är att de är värst mot nya, okända vikarier.  Vad jag kommer ihåg var t o m bråkstakarna i min klass lugna i början när det kom en okänd lärare.

Det måste vara hemskt också som förälder att få höra att ens snälla barn beter sig helt annorlunda i skolan...

Fast borde det inte vara likadant där? Jag menar, om föräldrarna får reda på att barnet inte uppfört sig i skolan så drar de kanske in ngt/slänger ngt etc? Bara en tanke...

Om jag ser till mig själv och hur det var när jag gick i skolan hamnar man ju lätt i en roll i sin klass. Och sedan är det väldigt lätt att man bara förstärks i den. Man gör det som klasskompisar och lärare förväntar sig av en - och är det bråk och bus så blir det bråk och bus.

Jag tror inte att det behöver ha så mycket att göra med hur man är hemma utan att det handlar om hur man positionerar sig i gruppen och vilka strategier man hittar för att synas och höras i den.

En av min goda vänner beskrev hur han och hans tvillingbror gjorde ett aktivt val att ändra på sig i och med en flytt i mellanstadiet. De var tidigare just bråkstakar och klassens "clowner" och fick mycket uppmärksamhet på det sättet. Och det var en roll de inte klarade att ta sig ur innan flytten... men i det nya sammanhanget blev de båda ordentliga plugghästar istället som tog sig fram på och syntes på ett helt annat sätt. Han tror själv inte att han tex skulle ha pluggat vidare på samma sätt om familjen inte hade flyttat då de gjorde.