ouppfostrade barn??

 

Hade jag bott granne med er och dina barn så hade JAG sagt till din dotter. Inte för att jag tror att ni är slapphänta föräldrar, eller för att jag tror att hon är en ouppfostrad skitunge utan för att hon är en nyfiken och glad 4½-åring som behöver veta att vi gärna ser att hon kommer och hälsar på men att vi blir väldigt glada om hon knackar på och inte springer genom våra rabatter . Och att vi ibland vill vara ifred . Det handlar ju mycket om ett vuxenansvar som helhet, tycker jag.

 

så önskar jag att alla tänkte... ofta handlar det om att barnet blir så uppsepelt o glatt att det inte tänker sig för.... hon går verkligen till grannarna med heeela sitt hjärta och när man sen hör att dom snäser av henne lite så gör det så ont i mig! hade varit bättre om de sagt att de ville va ifred på ett ordentligt sätt... men det verkar som att dom bara tycker hon e jobbig liksom...

Jag tror faktiskt att det är rätt vanligt förekommande att de flesta föräldrar sätter gränser för sina barn och har rutiner som fungerar hemma hos dem. Men sen prioriterar väl många olika och där kommer det svåra?
Om ingen skulle sova eller om det inte var otroligt högljutt eller för den delen farligt så skulle inte jag bry mig nämnvärt om någon stog och stampade i trappen?
Inte heller skulle jag tycka att någon annans barn var oförskämt om den inte sa tack för maten och plockade undan efter sig. Det är inte alla som säger tack för maten, och hemma hos någon annan kanske man inte alltid är bekväm eller helt som man brukar vara hemma.

Tror mer att det handlar om att man prioriterar olika i olika familjer och det att det är skillnaderna som syns när barnen besöker en i ens egna hem. Tror inte det är så ovanligt med att sätta gränser...

Instämmer, det verkar vara nya innegrejen på FL just nu att man skall klaga på andras uppfostran och gärna ge sig själv en ryggdunk hur duktig man är som faktiskt uppfostrat sina barn till skillnad från de flesta andras vars barn glömmer säga atck för maten, smiter in till grannen eller säger en svordom.

hur kan du jämföra en 1åring och en 9 månaders med barn i 6-årsåldern? En ettåring kan väl knappast rota runt i kylen eller skafferiet själv efter grejer, eller själv nå upp till riskakorna (om de inte står framme i barnets höjd). Det handlade ju om att TS barns kompisar springer in och bara tar för sig, det är lite skillnad =)

Jag skrev att jag har bara två barn varav den ena är 9 månader. Sedan föll det bort att jag har en 7 åring. Så visst har jag erfarenhet av större barn än 1 åringar. ;)

okej =) men tycker du att det är okej att andra barn beter sig så hemma hos sina kompisar?

Nej, inte alls. Det har jag aldrig sagt heller. Jag skrev att jag inte tycker att mina barn ska behöva fråga om de får ta något att äta eller dricka här hemma. Eller att det kan finnas orsaker till att ungar som är år inte kan sköta sin toaletthygien själva. Jag har aldrig skrivit eller hävdat att det är okej att bete sig som barnen som TS beskriver.

nej jag vet, det var därför jag frågade vad du tyckte om det =)

Kanske har de även liknande regler hemma, men "passar på" för att kolla vad som är ok borta hos kompisar eller tex i skolan, när inte de vanliga vuxna är i närheten?

Jag håller med dig ts i nästan allt  

Håller med dig i allt utom detta med toalettbestyren, det barnet kan som min minsta, ha haft en hård mage och därförhaft svårt att gå på toa för att det gör ont. Tyvärr är hon fortfarande rädd för att det ska göra ont, så hon vill ha hjälp så att det blir riktigt rent o. inte rött o. ont.

Kan faktiskt inte se det ouppfostrade i detta alls, i övr. som sagt vettiga åsikter.

Nja, jag tycker att det är en hel del "bortförklaringar" på FL istället, som just "barn är barn". Inte helt ovanligt att man också läser trådar av mammor som är upprörda över att någon annan vuxen sa till just deras barn!

Okej då fattar jag.

Nej, jag gillar inte ouppfostrade ungar och har alltid trott att ungar uppför sig bättre hos andra än hemma, min dotter verkar iallafall gör det om jag frågar hennes kompisars föräldrar. :P Och det känns skönt då jag är glad att kunna släppa i väg henne med vetskapen om att hon vet hur man uppför sig.

Jag var en gång med om en unge som mer eller mindre beordrade mig att gå och köpa laktosfri mjölk åt honom, och krävde en banan 1 minut innan maten var klar, samma unge hängde i våran kylskåpsdörr och öppnade locket på kokssoffan och rev ut alla julgrejer. Han kom inte in i mitt hem igen. Då är jag ändå hyffsat van vid ungar med svårigheter med socialt samspel.

wow..väldigt många svar och jag är glad över att se så många olika synpunkter :)

alla har ju som sagt olika syn på vad som är uppfostran och vilket som kanske inte räknas in som det..alla är ju som sagt olika.. Jag är absolut ingen perfekt mamma,.man kan inte göra mer än sitt bästa och jag gör ju det som låter sunt och rätt,logiskt och vad som är bäst för sina kids..

det handlar nog även mycket om att testa,om andra vuxna sätter samma el. liknande gränser som hemma..

grejen med mig är nog att jag säger ifrån direkt,kanske inte i mjuk ,"mamma-ton" som jag har hört många använder,en väldigt försiktig röst.. jag har tvillingkillar som fyller 7 år i augusti,de skulle aldrig höra vad jag sade om de är uppe i varv,,utan då ryter jag till ordentligt,i samma ton som deras pappa använder,DÅ får jag deras odelade uppmärksamhet..

tror inte många barn är vana vid att höra just den rösten hemma hos någon annan..

gled ifrån ämnet..men den här biten med att stampa i trappen som jag skrev..det var en liten tjej..(eller..ja,6 år gammal) hon är van vid att få som hon vill och när då inte mina pojkar ville gå ut och leka så ställde hon sig i min trapp,gallskrek rakt ut och stampade upp och ned,verkligen vrålade(ni vet den där riktigt höga tonen som bara små tjejer kan få till?) det var då jag sade ifrån,att du behöver inte låta så..då fick jag svaret att: jag får göra såhär hemma hos min pappa!! det jag svarade på det var enkelt att:då kan du gå hem och göra så,här vill jag inte lyssna på sånt skrikande och stampande..