Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)

kan vara så. Eller så är det den miljön runt omkring mig som har färgat min uppfattning. Du ser, att människor tycker olika saker, beror oftast på hur man har det runt omkring sig. Tror du att en som lever med våld och hot, en som lever i en trygg miljö, en som är fattig och en som är snuskigt rik, har samma uppfattningar. Att statistik och fakta skulle färga deras uppfattning om saker och ting tror jag inte.

När jag hör hur mina kvinnliga vänner berättar vad som händer vid dejting, kontakter via nätet och telefon. Så blir jag bedrövad och inser att huvudparten av dessa män är helt inkompetenta när det gäller att uppföra sig på ett juste sätt. När det skryts om hur mycket lägenheten kostar, hur mycket de tjänar varje månad, ber dem att klä av sig helt eller i bara trosorna och posera framför telefonen eller datorn, så är det något som är helt jävla fel när det gäller social kompetens.

Har du inte råkat ut för dessa så har du säkert en annan bild än vad jag har. För tre år sedan visste jag inget om detta beteende, men nu är det vardagsmat för många.

Inkompetent på vilket sätt menar du, socialt, kunskapsmässigt? 

Den här tråden är inte en dejtingsajt. Blanda inte ihop detta

Tror det är betydligt lättare som seriös man att nätdejta - tjejerna/kvinnorna får stå ut med alla män som bara är ute efter ett snabbt fredagsnyp eller lite sexbilder.
Motsvarande tjejer/kvinnor är trots allt inte så vanliga. Skäms lite för mina ytliga bröder...

Jag har provat ett antal olika dejtingsajter men har nu lagt av med nätdejting. Tror att chansen att hitta någon på det sättet är försvinnande liten. Män i min ålder (kring 50) verkar vara väldigt trötta på förhållanden och söker bara efter ligg. Ingen har tålamod att koncentrera sig på en person ett tag och ge den personen en ärlig chans. Det är väldigt rastlöst - korta banala meddelanden - och ingen vågar ge sig på en djupare diskussion - ingen vågar öppna sin själ, vilket är en förutsättning om man verkligen ska lära känna varandra. 

Kanske unga människor kan hitta någon på det sättet också, men vi gamlingar är nog alldeles för cyniska och desillusionerade för det. Men ja, jag är redan 52 år så det börjar nog bli dags att lägga av helt - bättre att leva som en normallycklig singel i lugn och ro än att slösa massa energi på att vada genom ett träsk av fula förslag från k**llhungriga snuskhumrar i jakten på någonting som ändå inte längre finns där.

Cynisk och desillusionerad - javisst - men jag tänker inte ge upp på en seriös relation för det. Vägrar sätta mig och vara bitter fast jag har haft Min portion av dåliga relationer. Man 51 ....

Fast jag är inte bitter egentligen, lite uppgiven kanske, men man får ta livet som det kommer. Har inte satt ner mig direkt heller, jag gör ett och annat ibland. Skulle kärleken promenera emot mig och säga hej - så skulle jag vara redo, men jag letar inte efter en partner längre. Vill lägga min tid på vettigare saker än att leta efter någonting som är så väldigt sällsynt. Händer det så händer det, och om det inte händer så är det bättre att jag har gjort kul saker och levt mitt liv medans jag lever, istället för att ha vadat i ett träsk. Och jag tror att det faktiskt går att vara singel och lycklig. Tvåsamheten är inte alltid enda vägen till ett lyckligt liv.

Det finns absolut män som nätdejtar och som är ute efter annat än ett ligg. Jag är 51 och har nätdejtat sedan 2010 (ett drygt år efter min skilsmässa) och haft tre fasta förhållanden sedan dess. Det tredje håller fortfarande efter tre år. Och jag är verkligen helt ointresserad av annat än ett fast, fungerande förhållande. Har aldrig hoppat i säng med en kvinna för bara den sakens skull. Så jäkla osexigt.

Med bagaget man har får man ofta kämpa en hel del för att hålla ihop det, men med ihärdig kommunikation, tålamod och förståelse går det. Och nej, jag är inte ful, korkad eller på annat sätt oattraktiv. Men jag har hört från kvinnliga bekanta hur vanligt det är med liggsökande män på nätet, hur många som kör med fula tricks, falska profiler osv. Men alla gör inte det. För mig har det varje gång tagit mellan en månad och fem månader att hitta "rätt". Och denna gång hoppas jag blev den sista. Samtliga relationer har startat på Happypancake. Har testat de andra också men tycker den var bäst. Nu vet jag inte om den fungerar som då, men det vet väl ni andra.

Kämpa på och lycka till. 

Jag testade på en ny dejting sida som funkade väldigt bra för mig hade väldigt många snygga män och kvinnor för den delen. Kanske något att testa? 
https://snygga-tjejer.se/

Hade varit skoj med en recap av de som var aktiva i tråden.

Ja, ett riktigt träsk och fälla att ramla i.
Noterat att samma kvinnor är med på alla de där sidorna. Tinder, HP osv.

Jag tror både tjejer och killar siktar högt. Inte för högt, man ska vara kräsen, utan bara väldigt högt. Det finns alltid en ny bakom nästa hörn som kan vara snyggare/bättre.

Tjejer vill bocka av sin lista över potentiellt pojkvänsmaterial. Killar håller dörrar öppna för någon snyggare/bättre.

Men jag tror absolut att man kan träffa någon bra, jag gissar på att det är det vanligaste sättet att träffas nu för tiden.

datingstar24.com/se/oeversyn/kallamigdin.com-recension/

BLUFF

Stämmer och cen som är attraktiv på Tinder kommer alltid kunna shoppa efter något nytt.  Tänk om nån annan är bättre och så fortsätter det så.

Ansluter mig till er här. Känner precis och har liknande upplevelser. Det känns som det handlar om ytlighet och var tidigare väldigt öppen o social. Dejtade och har provat allt från gratis till att betala flera hundra i månaden. Allt för att hitta någon som matchar och ibte bara ska boozta sitt manliga ego. Jag har också barn och dåklart inte kan ses när somhelst. Känns som ett liv i ensamhet likt filmen med Wilson. Ni vet han som pratar med en boll. Jag vet inte varför det är så här. Jag är kanske kräsen men jag har haft två långa förhållanden så jag jämför med det kanske. Det är mental stimulans och djupet jag är ute efter. Det känns som appar har förstört den möjligheten.

Hej,
Varför ska man inte boosta nåns ego, om man tycker någon är attraktiv och man kanske känner en attraktion? Vad förlorar man på att visa intresse? Även om attraktionen inte är besvarad kan man ju glädja någon med ett leende, eller någon sorts uppvaktning.
Tror att man kan få igen positiv energi, och mimik speglas tillbaka precis som alla känslor gör. Gör nån glad och övertänk inte.
Sen är det väldigt få som man klickar med, men det betyder inte att man ska ge upp. 
.. önskar att jag löd mina egna råd bara..