• Anonym

    Vår hund bet min son i ansiktet

    Har haft problem under en tid med att min son på 3,5 år är på och retas med vår hund jämt. Han är på honom ofta, kör sparkbil efter honom, försöker klättra på honom och drar honom i öronen.
    Vi är noga med att han inte ska bråka med hunden, de leker fint ihop annars. Men ibland får vi stänga in hunden i ett annat rum för att han ska få vara ifred.
    Vid något tillfälle har han markerat på gett ett naffs på fingrarna. Inte okej, men min sambo tycer att det är sonens fel som är efter hunden.

    Idag lekte de tillsammans som vanligt. Hunden var lite tvär för han hade ont i benet och jag bytte blöja på lillebror så jag såg inte exakt vad som hände. Men så hör jag ett illljut, en hund som skäller och så kommer en jätteledsen kille till mig och berättar att hunden bet honom. Han har ett tandavtryck precis under ögat, det kom lite blod och blir väl mer en blåtira nu. Och så ett över ögat och flera på sidan av huvudet. Ett riktigt bett..

    Skällde ut hunden efter noter och band honom i trädgården. Sedan berättade sonen att han  bitit hunden i ryggen. Det var därför han blev så arg.

    Sambon är vansinnig på vår son, vi har skickat bort hunden till svärföräldrarna så länge på obestämd tid. Men sambon tycker att allt är vår sons fel. Han är så arg på honom..

    Hur tacklar man detta? Är det sonens fel?

    Vill inte ha hunden mera om han gör såhär. Men min sambo ser blint att det är sonens fel som gjorde att hunden bet honom..

    Blev kanske lite rörigt men önskar råd och åsikter.

  • Svar på tråden Vår hund bet min son i ansiktet
  • molly50
    Anonym (Mamma & matte) skrev 2011-08-03 21:11:17 följande:
    Jag är både mamma och matte. Jag har flera hundar och driver en kennel. Jag skulle ALDRIG tillåta att mina barn var dumma mot hundarna eller något annat djur heller förövrigt. Att ett barn får utrymme att klättra på en hund, rycka i öronen eller annat är inte tillåtet på något djur. Visst kan det vara svårt att ha koll på barnen hela tiden, MEN om man vet att man har ett barn man inte kan "lita på" ska man inte låta barnet och hunden vara tillsammans och detta för bådas skull! Mina barn har från det att de börjat krypa fått lära sig hur man klappar hundarna, att de ska få vara ifred när de äter, att de inte får störas när de sover i sina bäddar osv. Våra barn och hundar älskar verkligen varandra och söker alltid varandras sällskap. Vi har hundfritt i sovrummen, men på morgonen hittar vi ofta någon liten fyrfoting som smygit in i barnrummet. Våra barn kan hantera hundarna och leka med dem. Men aldrig att de skulle få leka och stöka med hundarna om inte jag var med. Djur är inga leksaker! Däremot så tillbringar de tiden tillsammans och aldrig att jag skulle behöva stänga in någon hund utan de går själva undan om de behöver vara ifred och respekteras då för det. Detta behöver man lära barnen. Jag förstår av ditt inlägg att ni gjort allt det och såklart försökt lära er pojke. Ska ni ha barnet och hunden ihop måste ni reglera umgånget innan en allvarlig olycka händer. Sedan har hundarna ett ansvar, Eller jag som fått lära dom i vissa fall, hundarna får inte bita på barnens leksaker, inte stöka runt barnen, inte ligga på babyfilten, inte hoppa osv. Ömsesidig hänsyn!

    Nu till andra sidan av myntet. Jag anser att en hund i en barnfamilj ska vara så mentaltstabil att den klarar ett barn som t ex råkar snubbla. En hund som behandlats rätt ska ALDRIG bita ett barn. En för mig mentaltstabil hund kan markera, men steget till att bita en männsika ska den inte ta. Sedan är det förvånande nog (eller inte) de "familjevänliga" sällskapshundarna som toppar "bitlistan" och det tror jag i många fall beror på att barnen inte vet hur hundarna ska hanteras och de släpps fria att leka och göra vad som helst.

    I din beskrivning av er hund låter det som hunden är en trevlig familjehund men pojken kan inte hantera den rätt. Att låta en hund som plågas av smärtor vara med ett hårdhänt barn är som ett laddat vapen. Nu fick ditt barn en markering. Även om det var en naffsning och inte bara en morrning. Hade hunden velat hade den lätt kunnat åsamka större skada. Jag tycker att din man agerat rätt. Hunden behöver skyddas och pojken behöver lära sig AV ER! Om pojken älskar sin hund, behöver han lära sig visa det och ni får regelera umgånget. Känner ni inte att ni har ork eller tid till det anser jag att det är bättre att placera om hunden, men det blir ledsamt för er pojke som inte får chansen att lära sig. Att ha barn och djur ihop i fin harmoni och ömsesidig hänsyn är fantastiskt! Hoppas att allt löser sig för er!
    Håller med!
  • Fille88
    Åskan skrev 2011-08-03 23:58:39 följande:
    Blev lite nyfiken vad jag skrivit som upprör?

    Jag är ff av den uppfattningen att en hund som går så långt att den faktiskt biter inte hör ihop med småbarn. Det är min fasta ståndpunkt. Just eftersom småbarn kan va rätt oberäkneliga. Självklart måste den få markera att den inte tycker om behandlingen. Men den kan göra det med ett skall eller att den går undan (till en plats där den får vara i fred). Vet man att man har en hund som bits så kan man ju ite lämna barn och hund ensamma. Kort och gott. Sen handlar det, för mig, inte om att hitta en syndabock på nåt sätt. Men situationen måste ju lösas. Och ja, då får hunden flytta (el i detta fall avlivas eftersom den hade problem med höften. Sen vet inte jag om det stod nånstans att höftproblemet berodde på sonen?! Kanske missat).

    Tycker inte heller att ts ska skaffa nån ny hund. inte förrän yngsta barnet är minst 5 år. Kan man inte ha stenkoll jämt så ska man inte ha hund med småbarn. Då kan man ju ta en katt istället, som är lite mer harmlös....     
    Ja, precis som du resonerar så resonerar jag med, det är ju det jag sagt hela tiden här,  håller med dig helt o hållet, sen så  tycker jag synd om pojken, han är ju bara 3,5 och klart vet han inte bättre, det är föräldrarna som har ansvar att lära sina barn att respektera djur och andra människor,,,den underbara lilla gossen är oskyldig, god bless him, punkt och slut.
  • molly50
    Anonym (Nils) skrev 2011-08-03 21:42:13 följande:
    Definiera gärna " säga till på skarpen".

    Kan dock inte plocka bort alla lösa föremål i vår fyrrumsägenhet.

    Det du säger till mig är självklara grejer, det förstår jag med. Undrar bara vad folk menar när de säger att man ska säga till ordentligt, vad menas med det och hur gör man det med någon som skrattar åt en och inte ens lyssnar???

    Jag har helt enkelt brukat ta tag i min sons arm och tittat honom i ögonen och använt en mycket bestämd ton då han har varit för gåpåig mot någon av hundarna. Han brukar förstå få en varning och lyssnar han inte då utan gör om samma sak igen så gör jag som jag skrev ovan.

    Barnet måste lära sig att förstå att man menar allvar. Kanske är din son för liten för att förstå det än. Men det är ju alltid värt ett försök. Var tydlig och konsekvent och förklara för honom att hunden kan bita eller att den inte kommer att få bo kvar hos er om han fortsätter att behandla den på det sättet. 
    Lycka till! :) 
  • Anonym (för mycket?)

    Som några andra redan skrivit - felet är ert. Föräldrarna.
    Ni har brustit i både djurdiciplin och barnuppfostran.
    Och det straffar både djuret och barnet.

    Djur är inga leksaker.
    Vilken hund som helst skulle nog ge igen om den för fan blev biten i ryggen!
    Kan ni inte ha koll och full övervakning på barnen och djuren så är det dags att reducera.
    Börja lämpligen med djuren.

     

  • O Z
    Anonym (Mamma & matte) skrev 2011-08-03 21:11:17 följande:
    Jag är både mamma och matte. Jag har flera hundar och driver en kennel. Jag skulle ALDRIG tillåta att mina barn var dumma mot hundarna eller något annat djur heller förövrigt. Att ett barn får utrymme att klättra på en hund, rycka i öronen eller annat är inte tillåtet på något djur. Visst kan det vara svårt att ha koll på barnen hela tiden, MEN om man vet att man har ett barn man inte kan "lita på" ska man inte låta barnet och hunden vara tillsammans och detta för bådas skull! Mina barn har från det att de börjat krypa fått lära sig hur man klappar hundarna, att de ska få vara ifred när de äter, att de inte får störas när de sover i sina bäddar osv. Våra barn och hundar älskar verkligen varandra och söker alltid varandras sällskap. Vi har hundfritt i sovrummen, men på morgonen hittar vi ofta någon liten fyrfoting som smygit in i barnrummet. Våra barn kan hantera hundarna och leka med dem. Men aldrig att de skulle få leka och stöka med hundarna om inte jag var med. Djur är inga leksaker! Däremot så tillbringar de tiden tillsammans och aldrig att jag skulle behöva stänga in någon hund utan de går själva undan om de behöver vara ifred och respekteras då för det. Detta behöver man lära barnen. Jag förstår av ditt inlägg att ni gjort allt det och såklart försökt lära er pojke. Ska ni ha barnet och hunden ihop måste ni reglera umgånget innan en allvarlig olycka händer. Sedan har hundarna ett ansvar, Eller jag som fått lära dom i vissa fall, hundarna får inte bita på barnens leksaker, inte stöka runt barnen, inte ligga på babyfilten, inte hoppa osv. Ömsesidig hänsyn!

    Nu till andra sidan av myntet. Jag anser att en hund i en barnfamilj ska vara så mentaltstabil att den klarar ett barn som t ex råkar snubbla. En hund som behandlats rätt ska ALDRIG bita ett barn. En för mig mentaltstabil hund kan markera, men steget till att bita en männsika ska den inte ta. Sedan är det förvånande nog (eller inte) de "familjevänliga" sällskapshundarna som toppar "bitlistan" och det tror jag i många fall beror på att barnen inte vet hur hundarna ska hanteras och de släpps fria att leka och göra vad som helst.

    I din beskrivning av er hund låter det som hunden är en trevlig familjehund men pojken kan inte hantera den rätt. Att låta en hund som plågas av smärtor vara med ett hårdhänt barn är som ett laddat vapen. Nu fick ditt barn en markering. Även om det var en naffsning och inte bara en morrning. Hade hunden velat hade den lätt kunnat åsamka större skada. Jag tycker att din man agerat rätt. Hunden behöver skyddas och pojken behöver lära sig AV ER! Om pojken älskar sin hund, behöver han lära sig visa det och ni får regelera umgånget. Känner ni inte att ni har ork eller tid till det anser jag att det är bättre att placera om hunden, men det blir ledsamt för er pojke som inte får chansen att lära sig. Att ha barn och djur ihop i fin harmoni och ömsesidig hänsyn är fantastiskt! Hoppas att allt löser sig för er!
    Bra skrivet! Vi har samma syn i vår familj.
  • painfulpleasure
    molly50 skrev 2011-08-04 00:04:06 följande:
    Ärligt talat,hur mycket vet du om hundar egentligen? Du tror alltså på fullaste allvar att hunden tror den är högre i rang än barnet för att husse anser att sonen gjort fel som hela tiden är på den och även biter den?
    Du talar om att förmänskliga hunden,men vad gör då inte du när du tror att hunden tänker som en människa?
    Visst kan hunden uppfatta signaler från en människa,men då är det ens känslor man förmedlar till hunden,inte tankarna. För de kan hunden inte förstå.
    Enligt dig så är det alltså helt ok att ett barn ideligen jagar,klänger och rycker och hoppar på hunden och t om kör på den och biter den,för hunden är ju lägre i rang?  Och hunden ska alltså tåla det? Du tycker alltså inte att man har det minsta ansvar som förälder att lära sina barn hur de ska handskas med djur? Det gäller ju inte bara egna husdjur,man kan ju träffa på husdjur även på andra ställen. Att lära ett barn visa respekt för ett djur kan även lära det visa respekt för andra individer. Tänk på det!

    Om hunden biter helt oprovocerat så är det en sak,men om den,som i detta fallet,bara försvarar sig efter att ha blivit bitet av ett barn så är det en helt annan sak,tycker jag. Hunden ska inte behöva tåla vad som helst. Framförallt inte då den har ont! Och vet man om att hunden har ont någonstans så är det ju desto viktigare att man lär barnet att låta hunden vara ifred.
    Självklart ska man lära både hund och barn att visa ömsesidig respekt,men framförallt en 3,5-åring ska förstå så pass mycket att den inte beter sig på det sättet mot en hund eller något annat djur heller för den delen.
    Jag har själv en 4-åring som mycket väl vet hur han ska handskas med djur. Han är uppväxt med hundar då både min mamma och mina svärföräldrar har hund. Visst kan han vara lite gåpåig ibland,men han lyssnar när man säger ifrån.

    Så oavsett vad du tycker så är det en själv som förälder och djurägare som har det största ansvaret här. Uppfostran av barn och hund är både A och O här.   

    Kalla mig gärna dårpippi om du vill. Jag är själv uppvuxen med hundar och har en del erfarenhet,och jag har heller aldrig haft några problem med att få barn och hundar att samsas.
    Ärligt talat så tycker jag det luktar mer dårpippi om kommentarer där man påstår sig veta så mycket när man i själva verket uppvisar total okunnighet på ämnet man diskuterar.
    Tack för de kloka orden!
  • Anonym (ARG!)
    molly50 skrev 2011-08-04 00:04:06 följande:
    Ärligt talat,hur mycket vet du om hundar egentligen? Du tror alltså på fullaste allvar att hunden tror den är högre i rang än barnet för att husse anser att sonen gjort fel som hela tiden är på den och även biter den?
    Du talar om att förmänskliga hunden,men vad gör då inte du när du tror att hunden tänker som en människa?
    Visst kan hunden uppfatta signaler från en människa,men då är det ens känslor man förmedlar till hunden,inte tankarna. För de kan hunden inte förstå.
    Enligt dig så är det alltså helt ok att ett barn ideligen jagar,klänger och rycker och hoppar på hunden och t om kör på den och biter den,för hunden är ju lägre i rang?  Och hunden ska alltså tåla det? Du tycker alltså inte att man har det minsta ansvar som förälder att lära sina barn hur de ska handskas med djur? Det gäller ju inte bara egna husdjur,man kan ju träffa på husdjur även på andra ställen. Att lära ett barn visa respekt för ett djur kan även lära det visa respekt för andra individer. Tänk på det!

    Om hunden biter helt oprovocerat så är det en sak,men om den,som i detta fallet,bara försvarar sig efter att ha blivit bitet av ett barn så är det en helt annan sak,tycker jag. Hunden ska inte behöva tåla vad som helst. Framförallt inte då den har ont! Och vet man om att hunden har ont någonstans så är det ju desto viktigare att man lär barnet att låta hunden vara ifred.
    Självklart ska man lära både hund och barn att visa ömsesidig respekt,men framförallt en 3,5-åring ska förstå så pass mycket att den inte beter sig på det sättet mot en hund eller något annat djur heller för den delen.
    Jag har själv en 4-åring som mycket väl vet hur han ska handskas med djur. Han är uppväxt med hundar då både min mamma och mina svärföräldrar har hund. Visst kan han vara lite gåpåig ibland,men han lyssnar när man säger ifrån.

    Så oavsett vad du tycker så är det en själv som förälder och djurägare som har det största ansvaret här. Uppfostran av barn och hund är både A och O här.   

    Kalla mig gärna dårpippi om du vill. Jag är själv uppvuxen med hundar och har en del erfarenhet,och jag har heller aldrig haft några problem med att få barn och hundar att samsas.
    Ärligt talat så tycker jag det luktar mer dårpippi om kommentarer där man påstår sig veta så mycket när man i själva verket uppvisar total okunnighet på ämnet man diskuterar.
  • Anonym (respekt)

    Hos oss har våra barn fått lära sig direkt hur man gör. Visst nu förstår inte ett barn under ett när man förklarae för dom att man inte gör si eller så. Men gjorde dom fel sa vi nej o tog bort barnet från hunden. Satt med dom när dom ville klappa hunden, visade att man inte klappar rakt på huvudet utan där hunden kan kolla vad man gör o kan lukta på en. Körde nån av dom på hunden med en sparkbil tog vi ifrån dom bilen en stund, efter en varning. Barnen få va med o ge hunden mat o vatten, gå ut med honom (med oss) ge honom godis o leka apport. Vi låter dom inte vara själva utan vi är i närheten. Detta har funkat hos oss. Just nåt konkret tips har jag inte utan det är nog mest att traggla. Tror inte på att stänga in hunden för atr hålla isär dom utan visa båda (hund o barn) att visa respekt för varandra.

  • Anonym
    MamaInternational skrev 2011-08-04 11:46:20 följande:
    Tror tyvärr att hunden är avlivad och snart ska de köpa en söt hundvalp att misshandla..
    Jag tror att tråden är inspirerad av en annan tråd. Är det så finns det nog inte ens en hund på riktigt. Det har dykt upp suspekt många liknande trådar efter att den första tog fart. De spinner liksom vidare på sama tema och det är svårt att inte se ett samband.
  • Anonym
    MamaInternational skrev 2011-08-04 12:07:32 följande:
    Anonym, jag är skyldig till hamstertråden men den ligger i sandlådan ^-^
    Det var inte den jag menade. Kort innan denna tråd kom upp fanns en annan tråd om en unge som var jobbig på en hund. Hunden sa ifrån till ungen och sedan var det något problem med släkten som inte tyckte om den ras familjen hade. Läser man den första trådstarten och jämför med den här ser man många likheter. Inte på sättet att skriva utan händelser och liknande. 
  • molly50

    Det behöver ju inte finnas ett samband mellan trådarna heller. Det kan ju helt enkelt vara så att TS till denna tråd kom på samma tanke att skapa en tråd om det här,efter sina erfarenheter. Hon hade kanske inte räknat med så många mothugg bara,med tanke på att hon lämnade tråden för ett tag sedan...

  • Nenne666
    MamaInternational skrev 2011-08-04 11:46:20 följande:
    Tror tyvärr att hunden är avlivad och snart ska de köpa en söt hundvalp att misshandla..
    Jo, men det är nog tyvärr så det ser ut idag.

    Det är alldeles för enkelt att skaffa hund, omplacera, avliva och skaffa nytt....
  • jagvetkanske

    Så jäkla otrevliga många av er som svart i denna tråd är. Måste ni tvunget sparka på den som redan ligger? Det tror jag de flesta förstår att barnet och hunden inte är ansvarig i detta fall utan att det är den vuxne. Det behövs inte gnuggas in. Ge konkreta råd i stället för att skuldbelägga ännu mer. Barn precis som djur behöver uppfostras/vägledas och det har ju personen som skrev inlägget försökt göra. Inte helt rätt i alla lägen kanske men vem f-n är perfekt? (Även om många av er tyckt tro att ni är det - ert sätt att ge svar visar dock att så är nu ju nu inte) Jag har själv barn och hund som inte går helt perfekt ihop och hur mycket man än försöker följa experternas råd så är det inte alltid det hjälper. Alla hundar passar inte med barn och alla barn passar inte med hundar. Svårare än så är det inte. Det svåra är att man älskar både sina barn och sin hund och då kan det bli att man försöker finna en lösning där alla ska få plats in i det längsta. Och då är risken att det går för långt. I detta - och i vårt fall - tror jag det handlar om att jobba långsiktigt (eventuellt med experters hjälp, exempelvis gå en kurs eller liknande) och att separera hund från barn om man inte själv kan vara med. Sedan är det ju också så att hundar precis som vi människor är individer och kan ha olika egenskaper så att säga inbyggda från början. Träning kan hjälpa (både människor och djur) men allt går nog inte att slipa bort. Ni som säger "stackars hund" och "att folk inte fattar" - frågan är om ni fattar eller bara lever i en rosa dröm där alla djur är oskyldiga. Det är ju bara till att se på en kull med valpar - de har olika egenskaper och dessa har de med sig från födseln. Somliga går att tygla (om det nu är det man vill) men inte alla. En hund måste vara längst ner i rangordningen (inte minst viktigt om man har barn) - går inte det så bör hunden lämnas bort/avlivas. Nej - det är klart att det inte är hundens fel men för de allra flesta av oss går ju våra barn före våran hund. 

Svar på tråden Vår hund bet min son i ansiktet