Anonym skrev 2011-09-21 16:50:54 följande:
Gud vad jag känner igen mig i det du skriver, just det där att inte riktigt veta varför. Att likosm bara känna allt är meningslöst, jag känner mig inte deprimerad utan känner bara.. jag är trött på livet helt enkelt. Går runt med tsändig ångets som är värst på morgonen också, vaknar som dig och känner bara "nej". Vill inte gå upp.. Jag vet inte. Grejen är att jag känt så här länge också.. SUCK.
Hej,
jag känner igen mig i det du skriver även om det var några år sen då jag vaknade upp med sådan riktig ångest.
Jag har länge varit deprimerad och känt mig ensam och att livet inte är värt attleva och alltid sett självmord som en andra lösning till allt. Dessa tankar finns kvar även då jag ständigt försöker att inte tänka på dom.
Så tillbaka till att vakan med världens ångest och inte vilja kliva upp ur sängen för att man känner sådan panik och ångest över att gå upp och inte ha någonting att göra även då man säkert har saker man måste göra.
sådan stark panik ångest kände jag när jag var i 23-25 år åldern framför allt.
Om jag vet hur man ska lösa det njaa jag kan bara berättaur egen erfarenhet men det kanske hjälper någon hoppas jag.
Jag vet hur hemskt det är och att man i början inte själv vill bli "frisk" då man har "dåliga tankar".
Allting tar sin tid tyvärr och det är tillåtet att ta sin tid även då kanske människor runt omkring förväntar sig att det ska vara över om X dagar eller månader.
Det största tippset av alla håll dig sysselsatt med nästan vad som helst. Jag vet att det inte är lätt att komma på eller att man har ork att sysslesätta sig.
Det är alltid svårast i början då man måste börja vänja sig igen att börja ta tag i saker. Det fanns dagar då jag inte ens årkade gå upp och göra de vanliga saker som man alltid gjort under hella livet som tex borsta tänderna dusha etc.
så det är min först tips, börja med att vakna och göra dig i ordning även om du gråter av ångest när du gör dom. kliv upp borsta tänderna gå på toa ta en dush klä på dig rena kläder.
Under dessa perioder var min lägenhet hur stökig som helst och jag över driver inte, ni vill inte veta hur stökigt och och oorganiserat det var och jag är en som har det stökigt annars också så nu blev det extremt.
andra tipset är att stöda upp i lägenheten och nej du behöver inte göra allting på engång om du inte vill. ta en sak i taget och små plocka lite här och där så att de faller på plats. kanske du till och med har en vän som kan hjälpa dig att städa..kanske är du otroligt kliniskt istället vilket också är bra så länge du syssel sätter dig själv.
Byt lakan på sängen försök verkligen att göra alla de basik sakerna gällande dig själv och din egen svär som lägenhet / rum etc. Det får ta den tid det tar.
tips två. om du pluggar och du får absolut ingeting gjort du ligger hemma i sträck själv och får panik över att du inte tentan och CSN osv tex kanske borde du fundera på att ta ett sabbats år. Vill du eller inte kan bo hemma hos föräldrar så för er som är yngre yttnyttja socialbidrag för unga människor. de kan se till så att ni får tillräkligt med pengar och så att ni klarar av att betala hyran och leva. Några som jag pratat med är rädda för att soscialbidrag är ju bara för ensamma gammla mammor med fem barn och alcohol problem etc vad det nu kan vara men det stämmer INTE. om det tar emot så kanske detta tänket hjälper. Tänk att om du jobbat själv väldigt mycket tidigare och betalat skatt så kan du se det som om det är dina egna skatt pengar du själv betalat in tidigare som du får igen eller att det är dina föräldrars skatt som dom bidrar till dig.
förhoppningsvis så kommer det få dig att känna dig mindre stressad. dessa pengar är inte återbetalnings skyldiga utan dessa pengar finns ju för att kunna hjälpa just människor med alla sorts problem.
Stort tips är även att börja träffa en kurator/ psykolog. Om du aldrig träffat någon innan så vet jaghur läskigt det känns jag stor grät första gången jag träffa en i gymnasiet och man är rädd att de kommer att låsa in en eller att det kanske bara är riktigt "knäppa" människor som går dit. men det stämmer inte heller. alla typer av männisor träffar en psyolog och vissa gå bara dit för att prata av sig.
bara genom att göra dessa steg så är du redan uppe ur sängen en bit. Du får bestämda tider och platser du måste befinna dig på som tvingar upp dig även om du inte vill vilket är en otroligt bra början!
Jag tänkte avsluta här för jag vet inte om någon orkar lyssna längre och jag tror detta är en väldigt bra början en så länge.
Om mig själv lite jag är en super snäll kvinna/tjej och en super snäll medmänniska. Jag vet hur hemskt det kan kännas och kan vara ibland och om ni kanske inte är den som känner att ni vill ringa till en hjälpcentral (som jag) eller inte känner att ni har någon att prata med så hör gärna av er. Jag kanske inte kan hjälpa er hella vägen men jag är en god lyssnare och jag finns här och BRYR mig! jag vill inte att någon ska känna sig så hemsk som jag har gjort ibland och jag förstår!
Om ni inte vill kontakta mig så skriv hej här på forumet så att jag vet att någon lyssnar så ska jag skriva ned lite fler tips som fick mig att inte nödvändigtvis må bättre men bli bättre.
massa varma kramar och omtanke!
er vän "krambjörnen"
