När började ni arbeta igen?

Ok, så ingen ska jobba?

Nu stod det ju ingenstans i mitt inlägg att båda föräldrarna, samtidigt, skulle vara hemma för evigt? Det stod att det borde vara lika självklart för en pappa att vara hemma som för en mamma. Jag tycker det är konstigt att tro att bara mammor kritiseras för att lämna barn ifrån sig väldigt tidigt, enligt mig är det precis lika konstigt om en pappa inte vill ta ut någon FP när de har möjligheten.

Om en familj sedan väljer att börja arbeta direkt, avstå från FP och gå omlott till dagisstart, tar 6 månader var och sätter på dagis så tidigt som möjligt, går hemma tillsammans båda två fram till skolstart eller gör någon annan egen lösning värderas inte åt något håll. Att sätta barn på dagis innan ett års ålder tillåts ju inte i Sverige så någon måste ju ta hand om det. Förslagsvis föräldrarna i en så jämlik lösning som möjligt. 

Det inlägg du svarade på var ett inlägg där jag och en annan användare diskuterade en tredje användares val att gå tillbaka till jobbet efter en ledighet på 1-2 månader. Signaturen ""lejonhuvud" skriver att h'n inte kan förstå hur vederbörande kan gå till jobbet så fort, om h'n har längtat efter sitt barn.

Jag undrar då om det gäller alla föräldrar. Om det gör det, antar jag att barnaalstrande hädanefter blir en lyx för de rikaste.

Vad du vill med dina inlägg är lite oklart för mig. 

Hej jag är frisör & egenföretagare, jag jobbade tills dagen innan förlossning med båda mina barn och började jobba efter 14 dagar efter första & 4 veckor efter andra barnet.

Jag började jobba när min son var 10 månader. Arbetade heltid och min man var då föräldraledig på heltid.

Jag arbetar som polis.

När bebben var 6 månader började jag på halvtid. Ska göra så fram till dagisstart vid 17 månaders ålder.

Äldsta sonen var 4,5 månader m när jag började jobba. Jag jobbade då 65% natt. Min man jobbade 5- skift och tog föräldraledigt när våra tider krockade.
Med andra barnet så började jag jobba 60% när han var 10 veckor. Min man jobbade 50%.
Jag är sjuksköterska och man man jobbar på ABB.

Det jag syftade på är att frågan "vill du verkligen återgå till arbetet så fort" känns ganska självklar till båda föräldrarna. Att det sedan är en omöjlighet att samtidigt tillgodose båda föräldrars vilja att vara hemma är ju en verklighet för de flesta.

Men jag tycker det är lite tråkigt när folk ifrågasätter föräldrars val att återgå till arbetet tidigt och det direkt förminskas med påstående som "så säger du endast för att hon är kvinna". Hon kanske frågade för att den andra var förälder till ett efterlängtat barn? Inte nödvändigtvis för att hon var "mamma". 

Fast det är ju tyvärr fortfarande en stor skillnad på hur män och kvinnor bemöts i den här frågan. Jag gjorde en tråd om det idag, eftersom jag blev helt paff över hur dömande vissa är när det gäller just kvinnor som vill återgå (även om det är begränsat) till arbetet när de fått barn.

www.familjeliv.se/Forum-26-434/m61684012.html

Sorry Ts, att jag gjorde lite "reklam", hoppas det är ok och inte alltför OT. 

Jag känner bara att man förstärker detta lite genom att ta upp det så fort "hemmaföräldrar" diskuteras. Samt att grundfrågan "borde inte föräldrar vara hemma mer?" kommer i skymundan.

När jag gick tillbaka till arbete och studier efter 6 dagar så kände inte jag att någon kritiserade detta, nästan svårare för min man eftersom många har fått upp ögonen för att fäder borde engagera sig mer. Jag känner alltså inte alls igenom mig i att kvinnor kritiseras hårdare. 

Och när jag nu läste kommentarerna på Aftonblandet så var det (i alla fall just nu) väldigt positiva kommentarer ang. Lailas val att arbeta!

Jag började jobba (halvtid) efter två och en halv månad. Jobbar som systemförvaltare. Jag och min man planerar att vara föräldralediga på halvtid och jobba halvtid tills lillen börjar på dagis, det är en oerhörd lyx att få båda delarna.

Jag blir väldigt glad när jag läser att du inte blev kritiserad när du gick tillbaka till arbetet, men faktum är att många kvinnor blir det fortfarande år 2011. Vilket sällan män blir. Mycket beror nog på i vilken kontext man befinner sig i, vilket umgänge man har och hur en familj- vänskaps- och bekantskapskrets ser ut och lever.

Vi fick, trots att vi hade (och har) väldigt jämställda, öppna och ickedömande familj, vän- och bekantskapskrets, en hel del kritik för nio år sen när jag började arbeta. Shit, vi fick kritik för att maken tog hand om barnet när jag gick på promenad eller handlade. Nu var vi lite av föregångare i vänkretsen, så alla därefter har inte sett det som något konstigt alls.

Men det är tydligen fortfarande rätt jobbigt för vissa människor.Många kommentarer som försvunnit där, ser jag när jag läser igenom. Jag har inte hunnit kolla hennes blogg (eller andra bloggar som skrivit om samma sak), så jag vet inte hur läget ser ut där.

Kanske börjar folk förstå att det faktiskt inte är riktigt sunt att döma ut andra människor (läs kvinnor/mammor) för att de gör andra val än de som är gängse enligt några gamla mossiga "könsregler".

Iiiiiingen fara =)   Reklama på du =)