Brünnhilde skrev 2011-10-14 18:52:09 följande:
Mycket är ju allmän kunskap, och allmän kunskap behöver man ingen källa på - inte när man skriver akademiska uppsatser i alla fall! (Men kanske är kraven högre på Fl..?

)
Det som du kallar "allmän kunskap" som därmed inte behöver styrkas kan vara något som är allmänt erkänt, eller något som är en fördom. Jag är skeptisk minst sagt om du inte hittar någon trovärdig källa.
Alltså, om man studerar stenåldersgravar så ser man ju att kvinnor begravts med keramikkärl och bennålar t.ex., och män med spjut och yxor.
Stenåldernskvinnorna ammade antagligen längre än vi (naturfolken som lever ungefär som vi gjorde på stenåldern, gör ju det än idag). Det innebar att de hade ett visst skydd mot graviditet, men man får nog räkna med att de födde barn var tredje år i alla fall. Och mellan graviditeterna var de såklart bundna av barnen, som måste ammas och passas och skötas om. Så det var nog inte tal om att följa med på långa jaktexpeditioner i alla fall.
Angående att kasta saker överhuvudtaget, så är min erfarenhet i alla fall att höften (som är bredare än hos en man) och brösten lätt är i vägen. Förutom att man inte har samma muskelstyrka, då. Med detta sagt så är jag faktiskt en riktigt skicklig bågskytt, och min dotter också..!

Så visst _kan_ en kvinna lära sig detta, men eftersom de allra flesta kvinnor trots allt varit hustrur och mödrar så har det nog inte varit vanligt att lära en flicka detta. Det hade inte varit lönt, när hon ändå skulle börja föda barn vid 15.
Överhuvudtaget känns det ganska tveksamt när du pratar om beteende. Jag tror säkert man kan anta en del om det utifrån hur gravar och bosättningar ser ut, men du pratar om saker som vem som följde med ut på jaktexpedition..? Kan man se det på hur de begravde varandra menar du?
Brünnhilde skrev 2011-10-14 19:09:06 följande:
Nej, det har vi ju konstaterat att kvinnorna (och barnen) var samlare, medan männen var jägare.
Som sagt, har du någon källa på det här om beteende? Eller är det din egen övertygelse? Jag har nämligen inte svårt att tänka mig andra livsstilar och samhällen än vad du beskriver. Trots bröst och barnafödslar.
Men om vi nu teoretiskt antar att du har rätt - om anledningen förr till att kvinnan ville ha en stark man berodde på praktiska omständigheter, och dessa nu inte längre är något hinder, borde då inte en kvinna nu lika gärna kunna vilja ha en töntig mes helt utan meriter som en stark manlig jägare? Hon klarar sig ju fint i en kärleksrelation med vilket som, om hon försörjer sig själv.
(För övrigt, snälla snälla SNÄLLA sluta påstå att jag innerst inne helst skulle vilja ha en Dolph.. mår illa varje gång jag ser det)