Han har tagit min son!!!!

Hur läser du?

Jag beskriver två olika saker.
1. Barnet får inte komma till skolan vilket är emot skolplikten.
2. Barnet vistas på okänd plats, kan inte kontaktas på neutral plats och får inte ha någon som helst kontakt med sin andra förälder, tillika vårdnadshavare och boendeförälder, vilket bör kunna klassas som umgängessabotage.

Bara för att man tar upp två olika benämningar i samma inlägg betyder det inte att man tror att de är samma sak, eller att man vill att andra ska tro att de är samma sak.

Har båda föräldrarna vårdnad är båda ansvariga för barnets välmående. Inte bara den som råkar ha barnet hos sig för tillfället.
Barnets rätt till båda sina föräldrar går också över föräldrarnas eventuella ovilja att vistas i samma rum.
Det innebär i praktiken att det är fel av den ena föräldern att hålla barnet på okänd plats och hindra alla möjligheter för den andra föräldern att få kontakt med barnet.
Att båda har vårdnaden innebär också att de gemensamt ska ta beslut för barnets bästa - inte att de var och en är fria att ta vilka beslut som helst som de själva tycker är bra för stunden. Speciellt om det kränker barnets rätt till båda sina föräldrar, barnets trygghet och barnets rätt till skolgång.

Var de inlåsta i 14 mån??? Då måste han väl ha fått fängelse?? 

Nadiami; du verkar ha fattat poängen. Men vet du om vad det kan bli för straff eller påföljder när man gör så här?
Kommer pojken få komma hem igen? Jag är ju boendeförälder, har alltid försökt informera pappan om vad som händer hemma och i skolan, jagat honom via telefon, mail och sms för att han ska vara engagerad. Han har sällan svarat och när han svarat har han inte alls engagerat sig.
Känns ju som att det måste vara "bevis" för att han inte varit särskilt orolig. Dessutom har han inte ringt sina barn i vistelserna  hos mig som då har varit nästan 2 veckor i stöten...  

Jag vet tyvärr inte vad det finns för möjligheter i praktiken och du verkar redan ha varit i kontakt med alla möjliga instanser som borde kunna göra iallafall något.
Men försök hålla hoppet uppe.

Mannens advokat har gjort en massa fel, du har redan ganska mycket papper på att du är den mest lämpade vårdnadshavaren, dethär lär knappast ge pappan några fördelar och både skola och soc är redan inblandade.
Jag är något av en obotlig optimist och tror fortfarande att det borde finnas något som kan göras för att kicka igång processen, med tanke på att det är så pass tydligt vart problemen har börjat. Dvs pappan och hans advokat.

Du kanske har gjort det redan men ta ett samtal med din advokat om vad det finns för lagliga vägar att försöka skynda på processen, även om intygen inte kommer in som de ska från pappans ombud. Vad finns det för trådar att dra i? Användbara prejudikat?
Och läs igenom den information som finns från utredningen. Den i sig borde vara tillräckligt för att det ska gå att ta det ett steg till även om ett formellt papper inte har skickats in från pappans sida.

Handlar det om att han ska intyga att han har fått ta del av informationen så kan man ju skicka pappren rekommenderat både till pappan och ombudet så de måste skriva på för att få ut dem, eller anlita någon som letar reda på honom och lämnar över dem personligen.
Och vägrar han ta del - ja, då finns det ju ändå bevis på att informationen har varit lätt tillgänglig för honom, att det t.o.m har varit personer som har letat reda på honom och sett till att han fått pappren i handen så ingen har hållit något som helst ifrån honom.

Att vara en oengagerad pappa borde ju inte vara skäl nog att få fortsätta ha vårdnaden liksom.

Sedan kommer det ju fortfarande att finnas umgänge eftersom sonen har rätt till båda sina föräldrar, så rent praktiskt kan det ju fortfarande bli ett delat boende mellan er även när du har enskild vårdnad - när det nu kan tänkas bli av.

Mina satt som sagt instängda i 14 mån och nej det blev ingen straffpåföljd då vi hade gv och således i lagens mening gjorde pappan inget fel, däremot hade jag straffats om jag skulle gått dit och tagit dem, nu gjorde jag inte det men så ser lagen ut ts. Ang unge det är är ett uttryck som många myndigheter använder och har inget med att de är okänsliga oempatiska respektlösa eller mindre hänsysnfulla men det lär du dig snart att så kommer även dina barn tituleras när de inte är med och de diskuteras. Jag påpeka det när vi var inne idenna sväng som du är i nu och kommer förmodligen vara ett tag till och för min socsek var det inget illa ment men lite som "mitt barn och andras ungar"

Jag känner igen mig mycket i det du skriver.
Mitt ex har gjort liknande saker mot mig.
Betalat en tjej för att anmäla mig till socialen osv.

Våran vårdnadstvist har hållit på i 7 år nu, så jo,,,,,det kan dra ut på tiden. Mycket tyvärr.

Har du umgängesrätt så har du rätt att be polisen hämta barnet från honom. Han har ingen rätt att behålla honom på din tid.

Fortsätt ligga i och var envis. Så här går det tyvärr till i svenska samhället. Sjukt!

Lycka till!            

Vet inte om du skrivit det redan men bor du sthlms området? Har i så fall tips på personer du kan ringa och få hjälp av.

Hur går det för dig?! Du finns i mina tankar hoppas verkligen att det löser sig.

De är alltså så illa?
I vårat fall (med sambons barn) har de varit så att mamman har kunnat flytta med barnen och bytt skola på dom utan sambons godkännande och viftar med ett gammalt tr beslut där vi har varannan helg.

Vi skulle alltså kunna åka och hämta barnen och ha dom här i 4 veckor utan att dom åker på skola? Och ingen kommer och hämtar dom för att dom inte råkar illa ut?
Tr beslut behöver man alltså inte bry sig om om man har gv? Låter inte lågiskt alls.

Mitt tips till ts, ring tidningen. Sätt lite press på soc. Och pappan såklart. Peka ut han som kidnappare ;)

Han är tillbaka!!!
Helt plötsligt gav pappa bara upp och meddelade via sin advokat att jag kunde hämta honom på skolan. Helt sjukt!! Sedan önskade han att få sitt vanliga umgänge i helgen.
Men sonen mår skit!! Han har redan hunnit få en panikångest attack, han gråter, han skriker och bråkar med sin bror. Han mår som sagt var skit och jag känner mig som världens sämsta mamma om jag då ska lämna honom om några dagar igen. Jag vet att jag trotsar ett domstols beslut men hur långt ska man följa lagen. Mitt barn mår skit och det måste ju finnas en gräns för vad man gör för lagen?

Usch vilken sits jag sitter i just nu....
Jag hoppas den där huvudförhandlingen kommer snabbt nu och att rätt beslut tas.
Tack för allt stöd från er alla! Det värmer...      

Skönt att sonen är hemma igen.

Och jag kan bara upprepa att det som har hänt ser fruktansvärt dåligt ut för pappan.
Se till att sonen får prata av sig (gärna med någon officiell) och kolla upp med familjerätten och din advokat vad det finns för möjligheter.
Det kan också vara bra att få något slags 'vittnesmål' från sonen om vad som egentligen hände medan han var med pappan. En fråga jag också kommer på är; Känner han panik 'bara' för att han inte fick komma hem eller för att han blivit skrämd/oroad av något mer specifikt?

Går det att fixa umgänget på neutral plats och med dig eller någon annan sonen litar på i närheten hela tiden?
Det kan ju vara en kompromiss att försöka med iallafall och något du kan föreslå för familjerätten/advokaten. Men bäst vore nog om umgänget fick vänta ett tag efter denhär vändan.
Umgänget ska ju trots allt vara för Barnens skull, inte för att de vuxna ska 'få sin rätt'...

Säg nej till umgänget och hänvisa till vad som just hänt!!! Vid gemensam vårdnad krävs sammarbete mellan föräldrar och att barnet är säkert vilket han inte uppfyller. Säg bara nej och sätt ner foten. Håller med ovan om att dokumenta på olika sätt vad som hänt med vittnesmål. Vad skönt att han e hemma!!!

Säger hon nej eller nekar sagt umgänge är detta klassat umgängessabotage. Och skulle man måla fan på väggen ser det definitivt INTE bra ut att ha dom referenserna om den andre föräldern skulle kräva ensam vårdnad.

Hon får inte lov att ta lagen i egna händer under några som helst omständigheter.

 

...Det som inte finns svart på vitt, har aldrig hänt, så lyder sveriges lag!

Det låter ju helt absurt... Så du menar att pappan får göra vad han vill men jag måste följa lagen till punkt och pricka?

Det funkade för mig att göra som jag beskrev ovan. Vänd dig till ditt ombud för att få reda på vad du kan göra lagmässigt. Förklara din oro. Jag sade till mitt ombud efter att något liknande händemig och min dotter att: min dotter ska aldrig mer till sin pappa obevakad, vad har jag för stöd i Lagen av det. Det löste sig bra och hon har inte varit där. Hur går det för dig? Fårdu någon klarhet i vad du kan göra?

Styrkekramar

Tack för ditt stöd! Jag har barnen hemma och han och hans advokat är galna. De vill fortsätta kriga och det x nu anklagar mig för är helt otroligt absurda saker... Men men jag måste försöka gå vidare och ta en dag i taget.
Han kommer nog aldrig sluta trakassera mig och barnen.
Jag hoppas att efter hf så nöjer han sig och accepterar situationen. Förhoppningsvis får jag då enskild vårdnad. För något annat fungerar absolut inte!
Tack igen för ditt stöd. Det värmer   

Kontakta mig privat kan inte prata öppet då jag är isamma ungefär samma situation som dig.

Ts jag tycker att du ska ringa till socialen så fort som möjligt och berätta hur det ligger till, berätta att sonen mår jätte dåligt pga det som hänt och förklara att du därför tänker att det bästa för sonen är att få landa i sin hemmiljö och bli trygg och att därför kan inte umgänget bli som planerat. 
Ge som förslag att pappan i sådana fall kan träffa er någonstans men att sonen inte borde vara själv med honom än.
om du kommer med konkreta förslag på lösningar så ser ju fm att du inte vill sabotera utan få det att fungera.  

Hej, såg din tråd. Hur har gått för dig?? Jag är i exakt samma situation. Man är såå maktlös!