Är du lika som jag trött på genusdebatten?

Nej, det är inte korrekt.

Först och främst så tror jag inte att folk ser ner på min dotter när hon har klänning. Däremot så blir hon bemött annorlunda än om hon har byxor.

När min dotter klär sig i klänning så får hon väldigt mycket uppmärksamhet för sitt utseende. Det är inte bra för henne och nåt vi vill undvika, så vi har inte så många klänningar. Det är viktigt att hon blir bemött som en person och inte som en söt liten flicka. Hon har två stycken tunikor i längre modell. De kan hon ha vid inomhuslek eller hemma för utomhus är det praktiskt som gäller. 

Min son har ärvt dotterns gamla tunikor. Dem har han när han tultar omkring naken. Skönt och hindrar honom från att klättra upp på bord och stolar.

När de blir äldre så kommer jag uppmuntra dem att bryta normer och våga gå egna vägar. Detta är olika beroende på vilket kön de har. För dottern är det att kanske våga vara osminkad och orakad när hon blir äldre eller som barn helt enkelt leka med leksaker som de andra tjejerna tycker är för killiga.

För min son innebär det kanske att våga ha rosa eller klänning även när de andra pojkarna säger att det är för tjejer.  

osv.  

Pojkar och flickor bemöts olika. Så en pojke i flickiga kläder får ett annat bemötande än en pojke i tuffa kläder. Pojkar i söta och färgglada kläder eller längre hår får t.ex fler leenden från omgivningen och uppfattas som snällare.  Flickor i klänningar får mer komplimanger medan flickor i neutralare kläder blir bemötta mer som pojkar; dvs som ett subjekt istället för objekt. (= bra) 

Mina barn har varandras kläder. De delar garderob. Tamlin får det som Ninja växer ur. Färgglatt och slitstarkt är ledorden. 

 

den här tråden handlar om genus. Inte om mitt eventuella manshat eller ett inlägg jag skrev för två år sen. 

och anurlunda är fel?
att bli bemött som en man är det vi strävar efter?

Jag är medveten om det, däremot är det som sagt intressant när du själv väljer att ta upp ditt (eventuella) manshat här och nu, i denna tråd, då kan det vara givande att se hur man resonerade för två år sedan.
Eller hur?
Tankar utvecklas med tiden. Jag tror att du snöat in något oerhört på genus och trivs i rollen som förespråkare. Man kanske till och med kan kalla den för din identitet, i likhet med hur många andra skapar sig en identitet genom sitt moderskap eller annat.  
Finns det inte redan tillräcklig problematik med könsroller så skapas det, till priset av ren extremism. Oehört kontraproduktivt.

Men för att knyta an till TS- mitt svar är ja, jag är galet trött på genusdebatten. Och ovanstående diskussion är skälet.      

men du fragar efter varför folk tror att du har nagot imot den klasiska mansrollen och fra svar pa det.

nej, annorlunda är inte per automatik fel. Men alla bemötanden är inte bra bemötanden. Att bli bemött för sitt yttre är inte bra. 

Och nej, det är inte att bli bemött som en man som är poängen. Att bli bemött som en individ.

Vissa bemötanden som pojkar får är bra, andra dåligt.
- T.ex så blir pojkar oftare bemötta som subjekt istället för objekt. Det är bra.
De blir även bemötta som tuffa och känslolösa och det är dåligt.

- Flickor å andra sidan blir oftare bemötta som objekt, alltså utifrån sina utseenden. Det är dåligt.
Men de blir också bemötta med mer närhet och fler leenden. Det är bra.  

osv.

Vi har olika förväntningar på oss som i sin tur påverkar hur vi blir bemötta på gott och ont. 

fast jag har inte tagit upp mitt ev. manshat. 

Och det var även de där hysterikorna som fixade det här med kvinnlig rösträtt, det kanske också var tramsigt?

och du är av övertygelsen att man inte kommer att bli bemött olika om alla har "ett kön"?

Mja, när du hävdade att du inte hatar män är det kanske intressant att du har gjort det, för blott två år sedan.

Det är ju ingen nyhet att upplevelser och erfarenheter färgar ens åsikter och tankar, jag tror det är lite kärnan i den här diskussionen...
Det är nog ingen, inte ens de allra värsta gaphalsarna, som motsätter sig att det är positivt att bli behandlad som en individ.
Skillnaden är att det inte står i motsatsförhållande till att klä sig "som en flicka". Jag tror verkligen inte det, det känns fruktansvärt uppblåst.
Själv tycker jag att alla barn ska bli behandlade som barn, varken enbart baserat på deras könstillhörighet eller under inga omständigheter motsatsen. Det är liksom lite lika illa. Fokuset läggs på könet även om du inte ser det.     

Nej.

Inte heller är syftet att alla ska ha ett kön. 

Jättebra och genomtänkt! (Och jag menar det -ingen ironi)

Men det här är bara en så ytterst liten del av genusarbete att det knappt är värt att nämna, så det är synd när diskussionerna hela tiden (på FL) fastnar i just den delen.

Ts skriver: "Jag är för jämställdhet. Jag och min sambo är nog mer jämställda än många andra par i dagens Sverige. 
Men vi klär oss efter vårt kön och det gör även våra barn. Ser inte alls problemet. Är sjukt trött på alla som är insnöade på det här med genus och att klä sig könsneutralt. Är trött på ordet "hen" och allt därtill."

Och mitt svar är: Vad kul att ni är för jämställdhet. Och att ni nog är mer jämställda än alla andra. Även fast det i sig inte ger en bild av HUR jämställda ni faktiskt är. Men jag antar att du menar att ni är superjämställda och fantastiska jämställdhets-förebilder för resten av många andra par i dagens Sverige.

Eftersom ni klär er "efter kön" och klär barnen efter kön också. Hur tänker ni då att det blir jämställt i klädväg?

Nu så antar jag att er eventuella pojke ser ut som en typisk sterotyp pojke, och er eventuella flicka ser ut som en typisk stereotyp flicka:
- Hur jämställt är det att ni bara låter pojken klä sig i "pojkkläderna" men inte flickan? Ni begränsar ju flickans kläder enbart på grund av hennes KÖN. Fortfarande jämställt?
-Hur jämställt är det när ni bara låter flickan klä sig i "flickkläder" så som klänning och tunika, men inte pojken? Ni begränsar ju pojkens utbud av kläder enbart på grund av hans KÖN. Fortfarande jämställt?

Nu handlar dessa saker visserligen bara om kläder. Men om du som kvinna ska kämpa för lika rättigheter i arbetslivet som en man har, skulle du då vilja höra som svar "FÖR DU ÄR KVINNA!! det SKA vara OLIKA LÖN FÖR VI ÄR OLIKA KÖN!!" ? Nej det tror jag inte. Du skulle inte vilja bli begränsad bara för ditt kön.

Det här med att klä sig könsneutralt har inte att göra med att man vill radera existerande kön. Det har att göra med att man inte vill synligt och fast tala om något som är rätt oviktigt. Ibland är kön orelevant. Det är rätt orelevant när det kommer till kläder faktiskt. Eller ska sytråden som håller ihop kläderna också könas? Det är rätt orelevant i många sammanhang också, och därför kompletteras språket med "hen" för att det faktiskt finns en funktion om man tex. inte orkar skriva "han/hon" i en text hela tiden. Men när man vet kön då kan man mycket väl säga han eller hon. Och om man VILL ha könssterotypa kläder så kan man ju göra det också.

Jag fattar inte hur man kan vara så anti något som är så enkelt att förstå...........

precis, sånt tjaffs!

Bara löjligt att göra detta till en fråga om rättigheter.

Det tyder på att det inte finns några vettiga argument.
 

Jag anser att genusdiskussionen är viktig och jag följde den noga tills för ett tag sedan. Nu för tiden är det mest pajkastning mellan för- och motsidorna och diskussionen är sjunkit till en låg och inte speciellt konstruktiv nivå. Så jag har tröttnat och ids inte längre engagera mig.

Du satte verkligen orden i min mun. Känner exakt likadant.
Det enda jag är less på är folk som är uppenbart efterblivna och har åsikter om saker dom inte orkat ta reda på mer om innan dom uttalar sig.

Jag har nog känt ungefär likadant. Man orkar inte riktigt bemöda sig, det är en arena som är tagen i besittning.
Men så här är det ju trots allt med de flesta på olika vis aktuella samhällsfrågor, kanske det är ändå bättre att man engagerar sig och försöker bidra till ett fokusskifte, släppa fram alla de avsevärt sundare rösterna och inte bara ge vika för de extrema? 
Det måste ju gå att sålla bland debattörerna också, alla är inte seriösa eller ens särskilt insatta men så är det också alltid. De senare kan ju behöva få en chans att bli det, och det blir nog inte bra om det enda de möts av är en vägg av aggressivitet och en attityd som bara cementerar tidigare uppfattningar om den här frågan.

Jag vet inte, ba spånar.  

Jag förstår vad du menar, och håller med till en viss del. I andra frågor, såsom till exempel religion eller fildelning, biter jag ihop och engagerar mig även fast motståndarna är enerverande och gör mig trött. Men det är någonting med genusdebatten som verkligen gör mig spyless. Så, ja, jag har gett upp den debatten och fokuserar nu på någonting annat. Jag hade förvisso kunnat fortsätta och försökt bita ihop, men nä. Jag vill bara kräkas jag tänker på det...

Trött? På feminism? Det är långt kvar till ett jämställd Sverige