Katten attackerade mig när sonen skrek!

Tråden ligger under säkerhet och handlar om en katt som oprovocerat attackerat sin matte. Att det finns kattälskare i tråden ser jag inte speciellt relevant.
Hade tråden legat under något relaterat till katter hade jag kanske omvärderat.Det beror helt på omständigheterna. I TS fall tycker jag katten verkar opålitlig. Den har redan gjort ett utfall, vad är det som säger att den inte kommer göra det igen - omplacerad eller ej.

 

Fast det behöver inte vara oprovecerat.

Katten reagerade uppenbarligen på barnets skrik och ts kommer säkerligen att vara uppmärksam på hur katten reagerar i fortsättningen. Det finns flera sätt att hantera situationen som inte innebär att avliva en älskad familjemedlem. Skulle katten omplaceras till ett hem utan små barn finns ingen anledning att tro att katten kommer attackera någon där. Tar man bort det som triggade attacken är inte risken större än med någon annan katt.

Jag är djurvän och har alla möjliga sorters djur, men om jag skulle bli tvungen av nån anledning göra mig av med mina djur så skulle jag aldrig utsätta två av mina katter för en omplacering utan välja att avliva dom. Alla mår inte bra av att flytta, endel klarar inte alls av stressen med att flytta varför då omplacera? Jag anser att som djurägare ansvarar man att se till sitt djurs bästa oavsett och även om det innebär att avliva djuret. Kan även tillägga att mina barn går faktiskt före djuren, sen kommer djuren och sist jag och sambon.

Jag håller faktiskt med jag tror katten blev stressad istället för att skydda barnet. Det är väldigt bra om ni håller extra koll och skulle något hända igen så får bi kanske ta och omplacera katten till någon utan barn ifall katten skulle klara av och må bra av en oplacering.

Ni antar samma sak, att det var skiket som triggade utbrottet. Om nu så var fallet (vilket inte alls är uppenbart), så är det ju tydliga tecken på att katten inte mår bra. En frisk, normal katt reagerar inte så.

Återigen, som ansvarig kattägare så får man faktiskt se till omgivningens välbefinnande före kattens och sitt egna.

Fast många katter klarar omplacering utan problem. Så varför utgå från att det inte kommer gå bra? Var jag tvungen att göra mig av med någon av våra katter skulle jag ge omplacering ett försök. Aldrig att jag skulle avliva dem utan att ge dem en chans. Både mina föräldrar och min bror har omplaceringar. Tog bara några dagar så var det som att de alltid bott där. Vi har två katter som är uppvuxna tillsammans så för vår del skulle det nog handla om att omplacera dem tillsammans även om det skulle krossa mitt hjärta. Precis som du säger är det mitt ansvar att se till deras bästa.

Varför skulle inte en frisk katt reagera på det viset?

Jag har också haft omplaceringar, en gick inte alls dem stackars katten klarade inte av att flytta och de andra två gick bra. Jag är så pass van att jag kan avgöra vad som är bäst för mina djur.

Ok, då missförstod jag dig. Jag uppfattade det som att du var emot omplacering generellt, att du oavsett katt inte skulle omplacera för att det finns en risk att de inte skulle klara det.

Jag fungerade som jourhem för katter ett par år, dvs katter som blivit akut omhändertagna och som sedan skall omplaceras vidare till en egen familj. Katterna bodde hos oss en kortare period för att slippa bo i bur på katthem. Jag har enbart positiva erfarenheter av omplaceringar och har varit inblandad i ganska många. Katter hanterar det. Däremot kan det vara så att en katt verkligen inte trivs i ett visst hem, oftast i samband med nån förändring, t ex nya barn, nya katter, ny sambo... Då kan det vara bättre för alla att försöka omplacera katten. Jag är ganska bestämd när det gäller barn och djur. Djur ska vara och uppträda som friska när man har småbarn, punkt slut! Det är en stor påfrestning för många djur att ha skrikiga barn runt sig och far de illa av det, inte klarar stressen av normalt barnbeteende, ska man skilja barnet och djuret åt. Sen är det ju alltid en bedömningsfråga - vart går gränsen för "att inte klara av" och vad kan man förvänta sig att ett djur "ska stå ut med" innan det kan sägas normalt att försvara sig? Tycker TS verkar vettig och har agerat adekvat. Önskar lycka till och går här och hoppas att allt ska fungera fint med min vuxna omplaceringskatt och min nya bebis som kommer om ca två veckor...

Jag är absolut inte emot omplaceringar, tycker tvärt om att det är superbra att ta en omplacering istället för kattunge eller hundvalp för den delen då det finns så otroligt många fina vuxna djur som behöver nytt hem. Hundar tex väljer jag alltid att ta omplacering istället för valp.

De flesta antaganden jag gör är grundande på empiri. Hur gör du själv?

Krafs: du utrycker dig ända dåligt och opassande. Tyckte du betedde dig respektlöst, men efter att jag påpekade det så har du börjar skriva mer som en vuxen människa, så någonting hände i din hjärna iaf eftersom att du ändrade beteende, vilket är positivt för alla härinne.

Man behöver inte hålla med om allt som sägs för att vara sina medmänniskor till lags men man kan respektera andra,

Oj. Klättra ner från hästen, jag är densamme som innan.

Återigen, hade det varit ett kattforum hade jag uttryckt mig något smidigare.  

Jaja, vill du inte respektera andra människor så är det upp till dig, men då kan du inte räkna med att bli respekterad tillbaks.
Kattforum eller inte, det handlade FORTFARANDE om en katt som attackerade TS eller hur? Sluta vara så otroligt barnslig.

Det stämmer utomordentligt att det tråden handlar om en katt som attackerade sin matte. Det är ju precis min poäng. Vad försöker du få fram? Har du glömt bort vad vi diskuterade?

Ja, och som TS skrev så älskar hon sin katt. Tycker inte du det är respektlöst att då skriva att man ska micra katten direkt? Metafor eller inte, du uttryckte dig jävligt dåligt. Och även alla andra som skriver härinne i denna tråden verkar vara djurvänner.

Tycker det är synd att du ens argumenterar och inte ser det själv. Men det är väl bara jag. Jag skulle inte gå in på en tråd där någon skriver tex om en hund som dom älskar men nu har betett sig konstigt och skriva "skjut hunden i pannan! Se det som en metafor" ... Otroligt respektlöst, hundforum eller inte.

Vår katt kommer och markerar och biter lite nätt om jag och min sambo små krams eller smäbrottar. Det händer att jag och min sambo gör så och om min sambo skriker till kommer katten och biter lätt och markerar på den av oss som är högljud. Tror att katten tänker att det är bråk och den som låter högst är argast och ska skydda den andra parten som hon antagligen tror får stryk. Slutar man att vara högljud slutar katten och går iväg. Funkar även att ställa sig i rummet själv och skrika högt aj och om katten inte finns i det rummet kommer hon snabbt till undsättning men stannar upp och för inget när hon ser att man är ensam.

Jag tror din katt bara skyddar ditt barn och skulle det hända igen så prova att backa bort från sitt barn då kanske katten inte anfaller om hon ser att faran för barnet backar, för katten tror nog att barnet far illa av dig och inte av sig själv