Det skrivs om mycket problem här, men vilket större område i livet är det som flest tycker får dem att må dåligt och som man grubblar mest över på nätterna eller en deppig dag?
Nu får ni välja på alternativen nedan, men skriv gärna i tråden om det är nåt helt annat som är problemet.
Och det intressanta är klart också hur man hanterar det, om det är något som går att göra nåt åt eller man är låst genom andras beteende eller har haft stor otur.
Min examensuppsats som måste skrivas. Fetångest över den! Samt att jag har ångest över att jag inte vågar satsa något alls på min innersta dröm, min största passion, för att jag tänker för mycket jante och bryr mig för mycket om vilka åsikter nån annan kan tänkas ha! 
Jobbet!!!!
Jag har fast jobb sedan tio år...men känner att jag bara står och stampar och kommer sitta på röven där tills jag dör!!!
Ångest över att jag inte vill jobba där längre, skrivbordsjobb är knappast kreativa direkt, ångest över att jag är för gammal att göra något annat, ångest över att jag klantat till allt med studier i yngre år...ångest över att jag aldrig kommer att bli något vettigt! Usch!!!!!
Min starka besvärande längtan efter barn, och ibland nedstämda tankar om mitt utseende (komplex).
Mitt liv.
Barn, relationen, arbete, hälsan, vänner, pengar och annat..
I första hand, pengarna. Som student är det ju inte så fett, tvivlar på att det kommer vara så mycket bättre efter examen då jag utbildar mig inom ett låglöneyrke men ändå kommer ha 1 mille i studielån. Vajert... Min man är inte färdigexaminerad förrän om ungefär 5-6 år, men då, då jävlar.... 
Annat: att tiden går så förbannat fort ger mig lite ångest ibland.
Jag har det oförskämt bra. Men jag är en orolig typ så jag hittar saker att oroa mig för ändå. Pengar är det ibland men jag vet att det är världsliga problem. Problem är det egentligen inte ens, tycker bara vi gör av med onödigt mycket.
Det jag oroar mig mest över är barnen. Att de ska bli sjuka, mobbade etc. Men jag jobbar på min oro för den gagnar ju ingen.
Ja, jag glömde en sak jag har stor ångest över.
Barnfrågan. Kommer vi lyckas med IVFen? Kommer det bli ett till missfall? Allt det där ger mig, just nu, stor ångest.
Hälsan. Allt annat känns lättare att påverka.
Vår barnlöshet.
Hälsan, eller snarare medfödd och kronisk svår sjukdom. Den har satt många käppar i hjulet i mitt liv och har inte gått att göra något åt förrän nu på senare år. Trist som fan och bittert stundom, men jag klarar mig nu. Dock inte på samma villkor som "alla andra".
Jahapp, fortfarande jobb och pengar i ledningen.
Det är sorgligt att det ska vara så svårt med jobb för många de här åren, och kännas så tungt.
Att jag valt fel utbildning, men gick ändå färdigt den. Ångest varje dag på jobbet nu... Har sökt in till en annan utbildning till hösten, nu är jag orolig över att inte komma in och över hur jag ska ta upp allt med min chef. Jag vill söka tjänstledigt, kommer jag inte in på linjen vet jag inte vad jag tar mig till.
Lyfter tråden.
Har vi mer eller mindre ångest nu än 2012? 