Vad har du mest ångest över i livet?

mest*

Haha, jag trodde stenhårt att jag visste det i många år men sen när jag kom dit ville jag inte alls. Man får nog räkna med att omvärdera vad man tror att man vill några gånger på ett liv.

Ja, det kan ju inte vara någon höjdare, den biten slipper jag gärna! - men man utvecklas ju, på gott och ont

Men kan man inte borra hål på baksidan då och suga i sig fyllningen med sugrör?

Skämt åsido- jag har vänner som taktikvalde gymnasielinje för att maxa betyg och komma in på svår utbildning, en som sökt på utlandskvot i Danmark för att komma in på läkarlinjen och andra märkliga kringelikrokvägar.

Allt går kanske inte att lösa men är man envis som en gris och kan tala för sig så brukar det finnas något sätt att hamna ungefär där man vill i alla fall.

De va flera av alternativen så jag valde annat efts jag inte kunde bestämma mig.

Familjen/släkten
Pengar
Hälsan

Samt att jag har börjat få 30års-kris.  
   

Jag är över 40 och har en extremt specialiserad utbildning, vi är sisådär 40 personer i landet med den kompetensen och det har tagit mig 10 år bara av studier och arbete för att meritera mig för studier att ta mig hit. 

Men jag vet ändå inte vad jag vill bli när jag blir stor! Visst, jag har ett bra och intressant jobb som jag trivs jättebra med men fick jag välja helt fritt hade jag skolat om mig (mitt drömyrke har dock hög arbetslöshet och låg lön).

Mitt tips är att inte jaga drömjobbet - för det finns sannolikt inte. Men det finns bra jobb som tex tillåter en att fuska lite vid sidan om med annat som är roligt. Och det finns många vägar in till roliga jobb, ibland helt otippade vägar som öppnar sig efterhand. Skaffa en bra utbildning inom ett område du brinner för, det räcker ofta långt!
 

Haha! Ja kanske, om inte annat slå sönder kartongen och suga i sig lite av alla bitar

Ja allt går med envishet, jag hade grymt gärna velat ha det yrket men vägen dit är påtok för lång samt att lönen är påtok för låg.. så känns inte riktigt värt!

Tack för dina ord! Det ger mig hopp faktiskt! Skall tänka på detta när jag ligger och grubblar innan jag somnar.
Jag hoppas jag kommer på det tids nog, om jag så fylla 25 eller 40 innan.. men någon gång lär man ju hitta det- och så även du!

Solklart familjen, finns inga som ger mig sån ångest som de gör.
Vi pratar "gå in i väggen"-stort. Självmedicinerar, gråter och får panikattacker.

Man väljer dem inte, kan jag lungt säga.   

Usch. I vanliga fall skulle jag också hamna där men nu har vi varit ganska förskonade hitills i år.