Vad har du mest ångest över i livet?

Hur det ska bli med jobb är nog det som oroar mig mest (mammaledig student). Men egentligen är jag nog ganska nöjd med mitt liv och har ganska lite att ha ångest över. Jag är tacksam.

Jobbet och pengarna leder, hittills.

Kanske för att det är saker som man känner att man borde kunna påverka själv, i högre grad?

Jag tror att många känner skuld och skam över att inte få de bitarna att funka, eftersom vi enligt en del käcka personer förväntas kunna "välja lycka och rikedom" idag. Men det är ju inte riktigt så enkelt.

Familjeproblem kan man absolut skämmas över också, men där spelar man ju mer med den hand kort man har fått. Jag hoppas i alla fall att de som har mycket problem i sin familj eller släkt kan frikoppla sig själva från att ta fullt ansvar för andras galna beteende.

Det är trots allt normalt inte ditt fel att farbror Olle däckar till Kalle varje jul, att moster Mia går runt på tabletter eller att Hasse och Anna har belånat sig upp till taknocken.

Eller så tänker jag...

Med familj kan det väl vara mer skuldkänslor över att man inte beter sig som de vill eller som man känner att man borde? Jag har haft en del ångest över att jag inte hälsat på mina gamla morföräldrar så ofta som jag borde, eftersom de var gamla och gaggiga och det var en total pina oftast att vara där, men för dom betydde det ju mycket att man kom.

jag fick mitt drömjobb via det berömda bananskalet.... Är ekonomutbildad från början och har småfuskat inom kockbranchen och inom butik , men flyttade 35 mil och blev inkastad via praktik på en ridskola....  

Idag efter 8 år är jag kvar och älskar mitt jobb och aldrig i mitt hela liv att jag byter jobb . Finns inte på min karta. Det här är det jag ska syssla med resten av livet.  Jag kan bli revisor och tjäna massor muchos pengar i månaden men nej jag vill inte.  jag klarar mig hyfsat på min lön och det tar jag för att jag får jobba med exakt det här.

Så kringelkrokar till det man ska pyssla med får man räkna med att det kommer att finnas och man får ha sinnet öppet till att ens drömjobb inte alls är det man tror.  Hade nån sagt till mig för tio år sedan att jag ska bo på landet och jobba med hästar hade jag funderat på om vederbörande var riktigt frisk....  

Mm, så kan det klart också vara. Nu tänkte jag mer på sociala problem, när de dominerar samtalet och interaktionen i en släkt. Men visst finns det många gamla som glöms bort, i hetsen att fixa allt i livet.

Det är ingen egentlig ångest, men den dagliga smärtan och sjukdomen (hälsan) sliter ibland, liksom bristen på arbete och pengar. 

Riktig ångest kan jag dock få ibland, oftast på nätterna, när jag har ont och inte kan sova och huvudet snurrar av allt. Men då kanaliseras liksom ångesten till att det ska hända barnen eller maken något, att de ska dö eller bli skadade. Jag får alltså inte ångest över själva sakernas tillstånd, utan det är ett slags kedjereaktion. 

Snurrigt, jag vet, men kanske någon förstår hur jag menar? 

Det var nog inte så mycket hetsen i livet som att det var jobbigt emotionellt att åka det.

Så kan det väl också bli om man inte kommer så bra överens med familjen etc, även om det inte råkar vara psykfall i familjen.

annat: att jag ska dö innan barnet är vuxet eller iallafall så pass att jag känner att hon klarar sig..

annat: att jag är för lat och städar min lägenhet allt för sällan

Tyvärr min vikt. Jag vet ju med mig att jag är hyfsat smal (60kg till 174 cm), men jag känner alltid att jag borde gå ner 2-3 kg... Trots att jag äter jättebra och varierat och borde nöja mig med min vikt.