Anonym (orka)

Äldre 26 Aug 19:35

23 svar

hur orkar man?

jag måste skriva av mig bara.
har haft en ganska infekterad relation till min dotters far i ungefär två år nu, allting eskalerade när han träffade sin tjej. vi har varit en omgång till familjerätten där vi upprättade ett umgängesavtal som har funkat ganska bra fram tills nu.

pga att min skola kommer krocka med tiden ville jag ändra den men fick tvärnej och ett argt mail om hur dum jag är etc etc.

idag hämtade jag vårt barn och fick av henne veta att hon hade löss, hon började skolan denna vecka.
hade helt missat det och skäms jättemycket för det.
fick då ett argt mail återigen om hur lat jag är och hur jävla dum jag är som missar en sån sak.

såhär är det mer eller mindre alltid,
mail med personangrepp. och jag orkar bara inte längre.
jag blir jätteledsen, det tär på mig att få höra hur värdelös jag är.
så idag fick min dotter se mig ledsen pga hennes pappa.

hur ska jag orka det här?
och vad kan jag göra?

jag är skyldig att informera honom om allt som har med vårt barn att göra men när jag mailar blir det ofta svar som direkt kränker mig som person.
när vårt barn har velat ringa honom så har han anklagat mig för att använda barnet som en slags mellanhand?

det är så jävla jobbigt bara.
ska ringa familjerätten imorgon och säga att jag inte orkar mer.
jag kan inte träffa dom här människorna när jag lämnar. jag orkar inte.

hur fan orkar ni andra som blir påhoppade och motarbetade mer eller mindre hela tiden?

Anonym

Äldre 28 Aug 07:27

#11

Man orkar genom att utveckla förmågan att låta det "rinna av en som vatten på en gås". Den förmågan kan dock kräva ett par år i terapi om man har levt med detta länge och/eller har en tendens att ta på sig pålagd skuld (som andra hittat på/försöker lägga på en).

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/skulden-har-tva-ansikten

Anonym

Äldre 28 Aug 07:29

#12

Anonym skrev 2012-08-28 07:27:18 följande:

Man orkar genom att utveckla förmågan att låta det "rinna av en som vatten på en gås". Den förmågan kan dock kräva ett par år i terapi om man har levt med detta länge och/eller har en tendens att ta på sig pålagd skuld (som andra hittat på/försöker lägga på en).

www.dn.se/insidan/insidan-hem/skulden-har-tva...

Han har försökt o knäcka mig sen tösen var 3 månader hon är snart 2 och ett halv år. jag mår så dåligt varje gång vi ska ner med tösen till stan o lämna henne till stödpersonen. För sen när jag får hem henne ta hon avstånd från mig.

Anonym

Äldre 28 Aug 07:40

#13

Mår så dåligt varje gång jag ska lämna tösen med stödpersonen för att hon ska träffa sin så kallade pappa. Som försöker knäcka mig o säger att han ska göra allt för att ta henne ifrån mig. Han har sårat mig dupt när vi var tillsammans, Han struntade mig o tösen när vi kom hem från förlossningen då skulle han bara ut o hitta på saker jag mådde så dåligt efter förlossningen.

Men men nu är det bara o bita ihop för min dotters skull.

Anonym

Äldre 28 Aug 07:49

#14

Försök få till lämning/hämtning på skolan iaf..SKÖNT är det!

Anonym

Äldre 28 Aug 08:00

#15

Anonym skrev 2012-08-28 07:49:31 följande:

Försök få till lämning/hämtning på skolan iaf..SKÖNT är det!

Jag lämnar tösen till stödpersonen. Inte till honom honom slipper jag se. Men man mår ändå dåligt för tösen är inte sig själv. ALLA säger men det é för hon saknar pappa. Så är det inte. För han träffar knappt henne o hon vet varken ut el in gumman lilla. Jag menar att hon säger inte att hon har träffat pappa. Han säger pappa till allt. Pappa ska ta på sig pappa ska göra det. Det har han gjort innan. Så hon är så förvirrad. Hon kalla min kille för pappa för han finns där alltid för henne o han ta så väl hand om henne som jag

Anonym (nej!)

Äldre 28 Aug 08:12

#16

Åh vad jag lider med dig TS.
Har varit i samma karusell i ett antal år och i dagsläget fungerar det faktiskt bra.

Jag håller inte med de som säger att du ska bita ihop.
Du ska inte behöva ta sån där skit.
En mogen och sund människa vill väl inte att ens barns mamma ska må dåligt?
Det påverkar ju faktiskt hans barn när du är med det?

Jag tycker du ska kontakta familjerätten eller någon annan och kräva att ni ändrar så att lämning och hämtning sker via fritids eller någon kontaktperson. Kan dom inte ordna det, kanske du kan prata med en vän eller familjemedlem som följer med många av gångerna som stöd.

Sen tycker jag gott och väl du kan visa hans mail för familjerätten och om dom inte tror dig.
Det är ju inte meningen att du ska behöva ta skäll och känna dig kränkt på det där viset!

Ni behöver inte tycka om varandra men för barnets skull bör ni behandla varandra med respekt.
Det är ju trots allt barnet som kommer i kläm och får lida.

Hoppas verkligen det löser sig för dig, vet precis hur tungt det där är och man kan bara inte leva så!

Anonym

Äldre 28 Aug 08:19

#17

Anonym (nej!) skrev 2012-08-28 08:12:57 följande:

Åh vad jag lider med dig TS.
Har varit i samma karusell i ett antal år och i dagsläget fungerar det faktiskt bra.

Jag håller inte med de som säger att du ska bita ihop.
Du ska inte behöva ta sån där skit.
En mogen och sund människa vill väl inte att ens barns mamma ska må dåligt?
Det påverkar ju faktiskt hans barn när du är med det?

Jag tycker du ska kontakta familjerätten eller någon annan och kräva att ni ändrar så att lämning och hämtning sker via fritids eller någon kontaktperson. Kan dom inte ordna det, kanske du kan prata med en vän eller familjemedlem som följer med många av gångerna som stöd.

Sen tycker jag gott och väl du kan visa hans mail för familjerätten och om dom inte tror dig.
Det är ju inte meningen att du ska behöva ta skäll och känna dig kränkt på det där viset!

Ni behöver inte tycka om varandra men för barnets skull bör ni behandla varandra med respekt.
Det är ju trots allt barnet som kommer i kläm och får lida.

Hoppas verkligen det löser sig för dig, vet precis hur tungt det där är och man kan bara inte leva så!

Pratar du med mig. eller kanske inte

Anonym (orka) Trådstartaren

Äldre 28 Aug 08:47

#18

Anonym (nej!) skrev 2012-08-28 08:12:57 följande:

Åh vad jag lider med dig TS.
Har varit i samma karusell i ett antal år och i dagsläget fungerar det faktiskt bra.

Jag håller inte med de som säger att du ska bita ihop.
Du ska inte behöva ta sån där skit.
En mogen och sund människa vill väl inte att ens barns mamma ska må dåligt?
Det påverkar ju faktiskt hans barn när du är med det?

Jag tycker du ska kontakta familjerätten eller någon annan och kräva att ni ändrar så att lämning och hämtning sker via fritids eller någon kontaktperson. Kan dom inte ordna det, kanske du kan prata med en vän eller familjemedlem som följer med många av gångerna som stöd.

Sen tycker jag gott och väl du kan visa hans mail för familjerätten och om dom inte tror dig.
Det är ju inte meningen att du ska behöva ta skäll och känna dig kränkt på det där viset!

Ni behöver inte tycka om varandra men för barnets skull bör ni behandla varandra med respekt.
Det är ju trots allt barnet som kommer i kläm och får lida.

Hoppas verkligen det löser sig för dig, vet precis hur tungt det där är och man kan bara inte leva så!

tack för ditt inlägg!
jag ska kämpa för det, jag orkar verkligen inte ha det såhär längre.

Anonym

Äldre 28 Aug 08:53

#19

Anonym (orka) skrev 2012-08-28 08:47:00 följande:

tack för ditt inlägg!
jag ska kämpa för det, jag orkar verkligen inte ha det såhär längre.

Jag orkar inte med det iheller. Må piss dåligt av all bråk. Men jag har försökt o vara vän med pappan men han försöker bara knäcka mig o hota mig innan att han skulle ta dottern. När han träffade sin tjej så la han av med allt. Istället ljuger ha n o hitta på saker.

Men nu ska det bli en utredning så får vi se vad som händer. Man måste tänka posetivit fast det är svårt

Anonym (nej!)

Äldre 29 Aug 08:11

#20

Anonym skrev 2012-08-28 08:19:49 följande:

Pratar du med mig. eller kanske inte

Var väl främst till TS men gäller ju alla som är i samma situation.
Man kan gå ner sig totalt av att ha så mycket bråk runt hämtning och lämning.
Vet själv att jag hade ont i magen redan flera dagar innan det skulle bli byte förut.
Hände något med sonen, smått som litet så vart jag nästan mer nervös över exets reaktion än jag vart nervös för det som hänt barnet. Då insåg jag verkligen hur störd våran kontakt var.

Man måste bita ifrån ordentligt!
Om inte det fungerar, eller om man inte vågar, så måste man ta hjälp utifrån.
Barnen tar väldigt mycket stryk av att ha föräldrar som inte kan samsas.
Det gjorde iaf mitt barn.

Anonym (nej!)

Äldre 29 Aug 08:12

#21

Anonym (orka) skrev 2012-08-28 08:47:00 följande:

tack för ditt inlägg!
jag ska kämpa för det, jag orkar verkligen inte ha det såhär längre.

Nej jag förstår det!
Är det så att du är rädd för ditt ex?

Anonym (orka) Trådstartaren

Äldre 29 Aug 09:26

#22

Anonym (nej!) skrev 2012-08-29 08:11:59 följande:

Var väl främst till TS men gäller ju alla som är i samma situation.
Man kan gå ner sig totalt av att ha så mycket bråk runt hämtning och lämning.
Vet själv att jag hade ont i magen redan flera dagar innan det skulle bli byte förut.
Hände något med sonen, smått som litet så vart jag nästan mer nervös över exets reaktion än jag vart nervös för det som hänt barnet. Då insåg jag verkligen hur störd våran kontakt var.

Man måste bita ifrån ordentligt!
Om inte det fungerar, eller om man inte vågar, så måste man ta hjälp utifrån.
Barnen tar väldigt mycket stryk av att ha föräldrar som inte kan samsas.
Det gjorde iaf mitt barn.

ja det är så jag har börjat känna. extrem olust, jag blir nedstämd.
jag bara väntar på att få massa skit slängt på mig.

vårt barn märker såklart att något inte stämmer.

Anonym (nej!) skrev 2012-08-29 08:12:43 följande:

Nej jag förstår det!
Är det så att du är rädd för ditt ex?

Är inte rädd för mitt ex men det är fruktansvärt jobbigt med personangreppen.
Det som gör det värre är att hans flickvän troligtvis är den som skriver mailen.
Det känns lite som att det är de två mot mig och det är påfrestande.

Han har tidigare ringt mig och skrikit i telefonen att jag förstörde hans liv, då hans kvinna blev jättearg för att jag hade ringt honom gällandes vår dotter.

Är en jäkla sörja allting och det har blivit ett enormt stressmoment för mig.
På fredag nästa vecka ska jag lämna och jag har redan olustkänslor.

Jättejobbigt är det, och jag skäms inför mitt barn att jag inte hanterar det bättre.
Men det är jobbigt att inte veta om man har ett mail med en enda lång spya om vilken värdelös mamma jag är och hur dum i huvudet jag är etc etc.

Anonym

Äldre 30 Aug 20:20

#23

Har du någon vän som kan läsa mailen`? Denne behöver bara förmedla om det är något du verkligen behöver besvara, typ ett klockslag el dyl. På så sätt slipper du läsa ski-en. Säg även att han får maila om han har något att säga, telefon bör undvikas (från båda håll).

Och försök få till överlämningar via förskola/skola, för barnets bästa.

hur orkar man?

INNEHÅLL