1-åring ammas konstant hela nätterna - trött!!!

Äsch då, nu har jag typ tappat all motivation till att sluta nattamma. Nu de senaste dagarna när vi varit magsjuka så har det varit 100% amning som gällt. Och nu mår vi bra igen men jag känner mig som sagt helt opepp! Har återigen börjat hoppas på att han kanske slutar av sig själv nångång... Det är så känslomässigt jobbigt med skrik på natten och så lätt att ge bröstet... Jaja, vi får se, tråden finns ju kvar ifall jag skulle ändra mig och behöva ert stöd igen

Oj har det precis så här med min 1-åring men tror hon är inne i en utv.fas....skrev ett inlägg nyss om det i amma länge-tråden :) ska ta tag i nattamningen när jag märker att fasen börjar gå över...

Hej alla! Liten uppdatering: tror nog att min också är inne i någon utvecklingsfas just nu. Projektet sluta nattamma ligger helt på is. Försökte härom natten söva om utan bröstet men det gick INTE. Han skrek som om någon gjorde illa honom När jag läser runt här på FL om folk som slutat nattamma så brukar det låta typ "visst blev det lite stök och bök första nätterna men sedan fattade de galoppen och började sova hela nätter!" Ja typ så... Men här är det verkligen inte tal om något "stök och bök" utan det är hjärtskärande, panikslagen gråt tills bebben hulkar så mycket att han knappt kan andas. Då har jag gett upp och ammat för att jag tyckt så himla synd om honom. Han är helt enkelt inte redo att sluta än. Jag får sova sen när jag blir pensionär eller nåt

Jag har det exakt likadant. Sonen är 10 månader och älskar att ha mitt bröst i munnen i princip hela natten. Ryggen börjar säga sitt och jag skulle behöva sluta nattamma. Han tar inte napp, har ingen snutte (eller han har en som han blir förbannad på om jag lägger dit istället för bröstet) och han är dålig på att dricka vatten ur flaska.

Mitt problem är också att han äter lite dåligt på dagarna, är svårt att få i välling och han är sällan sugen på att äta speciellt mycket trots att han i princip får plocka allting själv. Tanken är ju att om han inte ammade hela nätterna så kanske han skulle äta bättre på dagarna men samtidigt behöver han säkert vätskan som han annars inte får mycket av på dagtid (annat än via amning). Detta gör ju att man inte känner sig helt säker på att det går att sluta nattamma.

Jag har försökt några gånger men nästan varje gång så kommer vi in i en förkylningsperiod och då går jag ju tillbaka till att amma eftersom de behöver vätska när de har feber eller magsjuka.

Vet inte riktigt hur jag ska få styrka till att klara detta, efter att ha gallskrikit i cirka en timme så händer det ju att man "ger upp" och då somnar ju ungen samtidigt som han får bröstet i princip. I vissa perioder har han ammat bara ett par gånger per natt, släppt bröstet och vänt sig om och precis som TS skriver så skulle man orka med att ha det på det viset även i fortsättningen, det är det här snuttandet som tar knäcken på en. Jag tänker alltid att jag ska sluta nattamma när han har såna här snuttiga perioder, inte annars.

Efter att ha läst tråden känner jag mig lite pepp på att sluta nattamma. R är drygt 1 år och använder mig som en napp (tänk om en var utbytbar, men R vägrar napp/flaska). Han vägrar också att bli matad om det inte är gröt eller yougurt. Ska googla tassmetoden, funkar den när man samsover? 

Tycker det verkar jättesvårt att köra tassmetoden! Min dotter blir jättearg, hon trycker ifrån och slänger med huvudet och skriker... I går lyckades jag faktiskt (efter gröt + amning så hon var mätt) sätta henne i ergobabyn och söva henne men det var inte det lättaste... slog på lugn musik, sjöng... hon skrek och höll på men tillslut kom hon till ro. Puh....känner mig också taggad då hon är drygt 1 år. Men likaväl vaknar hon efter 1 timme och vill ha bröstet.... det sliter på en :/

delight, jag känner till Tassmetoden i teorin, men det betyder inte att den funkar för oss min son blir också jätteupprörd när jag försöker. Jag testar då och då, när energin finns, och det har bara funkat ett par gånger. Men oftast blir det bröstet vid läggning samt typ 3-10 ggr under natten. Men det känns okej just nu, vi har haft några nätter nu när han har sovit riktigt djupt och bara snuttat 3-4 ggr. De nätterna är fantastiska!

Vår yngsta var precis sådär. Snutta, snutta snutta. Värst kring 1 års ålder med uppvak 1 gång/timma under lång tid. Vid l ca. 17 månader blev det lugnare. Hen skrek helt galet när pappa fick försöka natta om och även med mig om hen inte fick bröstet. Nu vid dryga 20 månader så har något hänt. Det känns och märks att det finns en helt annan mognad. Hen kan nattas om mkt lättare av mig - typ bara en hand på ryggen och accepterar pappa också. Jag har faktiskt sovit borta en natt pga jobb och det gick tydligen väldigt bra. Så vill du sluta nattamma så finns det säkert en massa bra tips, men annars så kan det också lugna ned sig rätt bra av sig självt (utan att du ens måste vänta till 3 år). Jag vet att det är jävligt slitigt. Lycka till...

Vi hade också en väldigt snuttig period just efter att dottern blev 1 år. Men det avtog så småningom och redan vid 14 mån slutade hon amma helt. Så det kan gå snabbt när det väl avtar, om nu båda barn och förälder vill sluta amma alltså. Jag hade börjat jobba rätt mycket vid det laget så det underlättade ju visserligen rent totalt sett att minska amningen, men just snuttandet på nätterna avtog ju av andra anledningar eftersom jag alltid var hemma på nätterna och sov intill henne.

Följer med intresse då jag går i samma tankar.

Hejsan! Såhär i efterhand (1,5 år senare)

kan jag tycka att vafaan skulle jag bråka så om amningen, han var ju bara en bebis och fattade ingenting! Jag ammade tills han var 2, och då var han såpass stor och förståndig att jag kunde förklara att nu orkar inte mamma mer så nu slutar vi med tutten. Han blev ledsen men förstod :) Han är 2,5 nu och frågar fortfarande efter tutte varje dag, så han har tydliga minnen från när han ammades vilket jag tycker är himla gulligt :) men det går att resonera med honom vilket man inte kan göra med en 1-åring!