Umgänge spädbarn ?

Det är iof. en oerhörd skillnad på en pappa som finns där dagligen och en pappa som man träffar en eller ett par gånger i veckan. Ett spädbarn hinner glömma fadern mellan varje gång, så han blir som en främling om man träffas så sällan. Ur barnets synvinkel blir det så som att överlämnas till olika främlingar, grannar, facebook-kontakter, killen på busshållplatsen eller vad som helst i det läget och det skulle väl du knappast göra mot barnet antar jag. Jag tycker TS verkar ha barnets bästa i åtanke, som förstår att barnet behöver ha mamman nära i det här läget, när de håller på att bygga en relation, eftersom det är det bästa för barnet han älskar. Mamman däremot verkar inte alls intresserad av barnets bästa då hon försöker sätta käppar i hjulet för deras relation.

Barn har behov av sina båda föräldrar men har inget absolut behov av att knyta an till båda från första dagen. Utgå från barnets behov och inget annat om du påstår dig ha ett barnperspektiv.

Behov o behov, ett barn har inget absolut behov av att knyta an till sin ena forälder från forsta dagen heller, det kan lika gärna vara en annan person. Men nu kan vi ju se det från sidan att om nåt händer mamman, tillfalligt eller for evigt, kan det vara bra med en annan anknytningsperson i barnets liv (pappan) från forsta dagen. Och fast man håller barnperspektiv, kan det även där vara positivt om pappan kan främja sin kontakt med barnet fran borjan. Vem vet hur lätt det blir senare, det kanske utvecklas på ett satt som inte alls främjar barnet. Det är ju heller inte en maskin som kretsar kring bara barnet med delar man lätt kan byta ut, allt är ju ett samspel och att främja hela helheten är i långa loppet mycket viktigt, oavsett vad man kallar det.

Jag blir faktiskt helt mörkrädd när jag läser om att galna militanta feminister faktiskt lyckats inbilla män att de har rätten att slita spädbarn frän barnets mödrar bara för att det är politiskt korrekt ur statsfeminismens synvinkel. Inser du inte själv hur vansinnigt det är? Gud ske lov har inte så många andra militant feministiska ideer fått genomslag men just när det gäller barn så verkar det ha spårat ur helt i Sverige.

Barn har olika behov beroende på ålder. Det är verkligen inte barnets bästa att redan som spädbarn bollas mellan olika vuxna. Mamman har verkligen ingen skyldighet att släppa in dig i hennes hem. Hon mår dåligt av att träffa dig antagligen eftersom hon älskat dig och hoppats på en familj med dig. Självklart måste hon få sörja och ta sig igenom krisen att det inte blev så.

Alla borde veta att en graviditet och förlossning är väldigt krävande och att mammor ofta drabbas av depressioner i samband med det. Det är därför det är pappans uppgoift att i 1:a hand stätta sin fru under spädbarns åren. Inte konkurrera med henne eller kräva att hon ska anpassa sig efter honom. Samma hänsyn borde självklart gälla om föräldrarna är separerade.

Jag tycker det är hemskt att så många män verkar tycka att kvinnor bara är surrogat-mammor och att dom ska ha rätt till "sitt" barn utan att över huvudtaget behöva ta ansvar och hänsyn till mamman.

Du kommer säkert bli en viktig person i ditt barns liv när barnet blir lite äldre. Förr var praxis att pappor fick vänta tills barnet kunde prata dvs var ca 3 år innan man började med umgänge. 

Nu har jag varit och pratat med soc på den ort som har hand om ärendet....... där får jag ingen somhelst gehör....
Den kvinnan kör bara på mammans linje, de va jättebra att träffas två timmar i veckan på ett kafé, hon såg inga problem alls med det..... jag ska ha is i magen och vänta på att barnet blir större.....
Jag tycker att det är beklagligt att det låter olika beroende på vilket sockontor man ringer och frågar......
De dom gör igentligen är ju att beröva mitt barn umgänge till båda sina föräldrar pga att mamman tjorvar för att få som hon vill.....

Jag påtalade återigen att det bara är mamman som har problem med att träffas, förutom en gång när det passade henne perfekt, då mådde hon inte dåligt på nåt sätt utan pratade på som vanligt.... så jag vet inte hur mkt man ska tro på att hon mår dåligt igentligen...

Funderar på att be att få byta kontaktperson alltså, för det är som att tala med en vägg känner jag...

Jag är också ensam mamma med ett spädbarn och tillåter umgänge i mitt hem ett par dagar i veckan. Jättebra att få hjälp så jag kan göra hushuållssysslor under tiden men det är jobbigt också eftersom jag har känslor för barnets pappa fortfarande. Förstår mammor som inte vill ha umgänge i sina hem. Ta det lugnt. Har kollat detta med famrätt redan. Du kan inte kräva umgänge i hennes hem lika lite som någon kan kräva att få komma ditt hem om du inte vill det. När barnet är ca ett år eller ännu tidigare kan du börja ha umgänge på egen hand, först några timmar, sedan en halv dag, sedan en hel dag. och slutligen med övernattning. Gå inte till tingsrätten nu. Du förlorar på det! Då ses det som att ni inte kan samarbeta, du måste låta mamman  amma i fred osv.

Då så... Då förslår jag att du ger TS det rådet... Att kontakta rätt instans för att få igenom ensam vårdnad och boendet... Så kan ju mamman ta sitt när det passar.. sen.. när det nu blir.. Vid tre års ålder har jag hört är passande att blanda in andra föräldern TIDIGAST... 

Tyvärr så ser inte den här mamman fördelarna med att jag får vara med att hjälpa till med vår son.
Känslor har hon inga, efter vad hon sagt iaf, och det måste jag ju lita på.

Jag vill bara att jag ska få vara med i min sons liv, jag ser bara fördelar med det.... men de är ju svårt när den andra parten inte ser samma sak. På soc sa dom att jag inte ens får gå en liten runda med barnet i barnvagn själv..... för han kunde ju bli hungrig ? ......jamen vad gör man då ? går hem igen kanske ?  lr ja, dit mamman finns då.

Amma har hon inga som helst problem med att göra framför mig.

Samtal måste vi ha, men de dröjer ju en månad till...... så det känns inte skoj..... is i magen sägs det..... men jag missar massor, de händer mkt med barnet på en vecka ser jag..

Med amma i fred menar jag att du får tagga ner nu tills hon slutat amma. Det är skitjobbigt att bo ensam med ett spädbarn..du gör det inte bättre genom att stressa med att hota med tingsrätten osv. Du gör det bara värre då. Det kommer inte bli bättre mellan er precis. Mamman verkar ju veta om att du har umgängesrätt i alla fall och måste ju gå med på ett utöka den så småningom. Att amma handlar inte bara om mat, utan även om trygghet och närhet. Ni alla tre tjänar på att få ett tryggt barn som mår bra. Se det i ett 18-års perspektiv. Du kommer ha massor av tid att vara med barnet i framtiden, men ni kan inte dela barnet mitt itu nu eller hur? Pressa henne inte för då kanske hon känner sig trängd och flyttar långt bort från dig eller ngt och då har du mkt större problem. Säg att du promenerar en 30 min bort med vagnen o babyn och han börjar skrika för fullt. Då tar det 30 min till innan han är hemma igen och kan ammas och har då upplevt stress och ångest och mamman också. Och du också kanske med att halvt springa tillbaka med en skrikande baby. Jobbigt för alla. Vänta tills han börjar med nappflaska. Då kan du mata också. Så mitt råd: tagga ner, ta det lugnt, försök på alla sätt samarbeta annars finns risken att du får mkt större problem i framtiden för ni måste samarbeta om ni ska ha gemensam vårdnad osv. Ha det bra. Nu ska jag amma. :)

Längtar -LÄNGTAR- till du får egna barn. Vilka perspektiv du kommer få.

Jag kommer alltid att hålla fast vid att båda föräldrarna är lika viktiga för barnen. Och jag kommer aldrig aldrig att neka mitt barn en trygg relation med sin pappa. Det perspektivet kommer jag inte tillåta förändras. Och om jag skulle få en härdsmälta om jag blir mamma kan jag bara gå in här och läsa all galenskap för att bli påmind om vad jag inte vill bli.

Du kommer kanske aldrig överge dina ideal men du kommer med allra största sannolikhet bli mer ödmjuk när du får egna barn och inse att världen inte är så svart och vit som du vill ha den.

Hej

Hur har ni lagt upp umgänget med pappan när barnet är så litet ?

Barnets mor säger att en timme per gång på ett kafé två gånger per vecka räcker....

Jag tycker att vi kan träffas i en tryggare miljö för barnet, hemma hos henne eller hemma hos mig.... har givit förslag på att jag kommer till dom 2 gånger i veckan och hon kommer till mig en gång... men det var helt omöjligt enligt henne......skyller på att barnet är så litet och att hon (mamman) mår dåligt av att träffa mig....

Nu lutar det åt att familjerätten får sätta upp ett schema för umgänget....känns lite sorgligt att det måste gå så långt...

Hur har ni gjort med erat umgänge ?