Samma efternamn??

Inte fasiken vet jag. Mitt barn har pappans efternamn och jag har aldrig ens refelkterat över att hon skulle ha mitt efternamn som mellannamn. Så din fråga kan jag inte svara på. Och tydligen så kan inte du svara på min eftersom du istället ställer motfrågor. Så det känns lite som vi har kommit till en dead end street.  

Fast det är ju inte säkert att hans avsikt är att jävlas... Vänd på steken - tänk dig att din exman gifter om sig och tar sig, tillsammans med sin nya fru, ett nytt ovanligt namn. Skulle du då, handen på hjärtat, vilja att dina barn hade detta namn som mellannamn? Ett namn som en ny kvinna, vilken han lämnat dig för, bär som efternamn.....

Min mamma behöll sittefternamn efter skilsmässan, vikket jag absolut förstår då hon hetat detta namn sedan hon var 20. Dvs längre än flicknamnet, hon är chef och hennes namn är en stor dl av henne, Men jag har svårt att förstå folk som gifter sig i 30 års åldern sedan skiljer sig 6 år senare men ändå inte byter direkt.

Min man bytte namn själv när exet vägrade släppa hans relativt vanliga namn som hon haft i ett par år, han bytte till mitt:) barnen deras heter som han hette förut. Men då bytte hon oxå, det var inteför barnens skull med andra ord som hon då sa.

Min mamma har både min pappas namn och hennes nya mans namn. Pappa är även skild igen och den kvinnan har också kvar pappas namn. Så jag vet inte hur vanligt det är att man byter tillbaka? De enda jag vet som bytt tillbaka är i de fall där dom varit väldigt osams i samband med skilsmässan

Har ens nya barn med sitt ex tycker jag inte det är konstigt om exet behåller efternamnet vid skiljsmässa, man vill väl heta samma som sina barn om det går? Är själv fru nr 2 m samma efternamn som exet o det gör inget alls att hon heter samma, o då har du både bonus o vårrt gemensamma barn samma efternamn vilket gör allt enklare.

Men där är vi ett undantag:) jag och min fd är goda vänner och har haft en relativt okomplicerad skilsmässa, men jag ville ha tillbaka min identitet innan honom. Jag ville hellre förknippas med min familj och han tillhörde inte den längre....

Biobonus: jo det är klart det finns undantag :) tänkte mer på vad jag själv bevittnat. Jag hade nog visserligen också bytt tillbaka nu när jag tänker efter.. (Nog för att jag inte ens bytt efternamn än men vi har valt att ta ett gemensamt nytt namn som först måste godkännas. Skulle däremot kännas jätteskumt om vi gick isär och han skaffade en ny som tog "vårt" efternamn.)

Oj, jag har missförstått hela tråden. Jag läste att ts man tagit sitt ex efternamn när dom gifte sig, för det var ovanligt. 
Hade det varit mannens egna efternamn, så hade jag tagit det vid giftermål. Då hade jag struntat i om exet hette samma.
Men så som jag läste det tycker jag hade varit väl magstarkt, att ta exets efternamn genom mannen. Ju ovanligare namn hon har, ju värre hade det varit att ta det på sig själv och sina barn.

Hade inte jag och min man gift oss så hade jag bytt till mitt flicknamn, eftersom jag inte ville att mina barn skulle heta samma efternamn som mitt ex, som dom aldrig någonsin träffat. 

Kära nån... Jag liksom du funderar kring det här. Det är inte specifikt riktat till dig utan jag funderade vidare på frågorna du ställde mig. :)

Det är ett diskussionsforum. Du behöver varken citera mig mer eller skriva mer om du inte vill. :)Jag tvivlar på att Tingsrätten kan döma om att barnen ska ha annat namn än de har idag faktiskt. Varför är det så viktigt att de har ditt mellannamn? När de blir 18 kan de lägga till det själva.

Det är inte "den andres namn" när man väl har bytt till det utan det är ens eget.

Du slår huvudet rakt på spiken samtidigt som du missar den med milslängder. Du skriver att det ju inte är säkert att han vägrar skriva på för att jävlas. I nästa mening skriver du att han kanske låter bli att skriva på, inte för att jävlas, utan för att han inte vill att våra gemensamma barn ska bära samma namn som den man jag lämnade honom för nu har som efternamn. Och ja, handen på hjärtat så hade jag ALDRIG låtit mina negativa känslor gentemot mitt ex gå ut över barnen, vilket han nu gör. Båda barnen vill ha mitt efternamn som mellannamn, men mitt ex vägrar skriva på. Han använder alltså barnen som maktmedel i denna fråga (som i så många andra frågor). Huruvida jag har en ny man som har samma efternamn som jag nu även har är inte relevant. Det är inget han behöver bry sig om. Barnen vill ha mitt efternamn som mellannamn eftersom JAG har det efternamnet, inte pga att min nya man också heter det. Dessutom hade jag aldrig varit otrogen och sedan lämnat honom om han bara hade visat mer kärlek. Jag var trött på att vara hans hushållerska samtidigt som det inte fanns ett uns av närhet (varken psykisk eller fysisk) emellan oss. Visst, att jag var otrogen var fel, jag borde begärt skilsmässa innan jag involverade mig med någon ny. Samtidigt behövde jag den kärlek och det självförtroendet den nya mannen gav mig för att finna kraft att bryta upp hur mitt olyckliga äktenskap.