Upprepade missfall?

Hej tjejer!
Jag hoppas in här om det går bra!
Beklagar era förluster! Usch, jag vet precis hur ledsen man blir - fär att inte tala om frustrerad!
Jag har haft 6 missfall!!!!! Så jag är så less på detta nu!

Jag har en son på tre år och när han var 8 mån fick vi vår första missfall. Förra sommaren fick vi avbryta min graviditet i vecka 22 pga flera kromosomfel och efter det har vi haft 4 missfall till. Det senaste i maj 2013.
Har varit på alla möjliga utredningar i både Sverige och Danmark, men inget är fel på mig.

Däremot har min ägglossning strulat till sig efter sista missfallet - en skrapning som även blev komplikationer - så nu har jag just avslutat en kur Pergotime och hoppas att vi ska lyckas bli gravida denna månaden.

Jag är väldigt insatt i detta med missfall, så fråga bara om jag kanske kan råda till ngn eller ge er några svar.
Men jag önskar er alla ett stort lycka till!

Jag har fem barn och hade aldrig fått ett missfall innan. I februari fick jag ett tidigt mf och i juni ett MA i vecka 12. Jag vet hur tankarna går. Är det mig det är fel på osv. Nu är jag gravid igen och livrädd. Kommer inte kunna slappna av förrän efter jag sett en levande bebis efter v 12.

Jag är uppe i 4 missfall på raken nu... 

Har du haft kontakt med barnmorska? De brukar bevilja utredning efter 3 tror jag.

Be din gynekolog/läkare ta alla prover samt gära en vattenskanning. Där kan de om du har några brister på livmodern, se om du har muskelknutor som stör etc.

Men har du haft 4 miissfall så borde en utredning göras.

Ibland så behövs bara lite extra hormoner när man väl blivit gravid, tex progesteron.

Men tyvärr finns det för lite forskning på området och de vet helt enkelt inte varför man får missfall efter missfall.

Och du som är gravid igen - Grattis!
Kommer säkert gå hur bra som helst denna gången!
Håller tummarna:=)

Dom hittar inge fel på mig...

Inte på mig heller:=(

Detta är mitt första missfall och känner mig helt ovetandes om vad som händer nu. Hur länge varar blödningen? Pågår livet som vanligt? Jobbar man som vanligt? Känner mig oerhört stressad av jobbet som ringer och vill veta när jag kan jobba och vad det är för fel. Fick min blödning igår och sjukanmälde mig idag för att det blöder rätt bra och gör ont. Vad säger man? Vill bara vara ifred och att detta går snabbt över.

Jag har jobbat som vanligt, aldrig sjukskrivit mig. Det brukar ta en vecka innan jag slutat blöda ungefär...sen är det bara att försöka igen...

Vad skönt! Jag är glad att jag var hemma igår. Det gjorde gräsligt ont. Blödningen var dessutom väldigt riklig. Hade varit rätt otäckt att vara på jobbet med det helt själv. Antar att det följer lite samma mönster som en förlossning och att jag nu då genomgått själva utdrivningen. Det som återstår är rester och blödningen men att detta inte gör särskilt ont.

Jag blödde betydligt mer och längre efter att jag förlöst sonen så det är inte riktigt samma....

Jag har också barn sedan innan så jag vet att det inte är exakt samma sak!

Men jag trodde att man skulle ha ont i flera dagar och att det skulle blöda ganska mycket hela tiden. Visste inte vad jag väntade mig.

Och givetvis är det inte samma mängder blod och smärta att få ut en misslyckad graviditet i v.10 som ett fullgånget barn. Det påstod jag inte heller.

 Herrejösses...vad vissa tänder till fort...

Alla reagerar olika på sorg och Alvolina har precis fått ett missfall. Lycka till i framtiden, Alvolina! Hoppas att du snart får din bebbe och att sorgen inte sätter för djupa spår. kram

Tack! Det jobbiga har egentligen bara varit att inte veta vad som väntar. Tråkigt är det givetvis att det inte blev ett barn men jag har en son som jag finner väldigt stor tröst i.

Jag kände bara att min upplevelse förminskades lite här, som att jag gjorde det till en större grej än det är. Hamnade nog lite fel.

Lycka till alla! Livet är orättvist ibland. <3 men snart lyckas vi.

Det är absolut ingen liten sak! Alla upplever vi saker olika och det är ju just hur vi själva upplever nånting som är grejen. Om det är jobbigt för dig, så ÄR det ju jobbigt. Sörj om du behöver sörja och bry dig inte om vad någon annan anser om det du upplevt.