Sova i eget rum?

Jag skulle heller aldrig kunna lägga en liten bebis i eget rum. Min son är 2 månader, precis nyss har vi börjat med att han får sova i spjälsängen. Spjälsängen står slickad mot våran säng så jag kan ligga och klappa på honom. Innan sov han i babynest mellan oss och ibland helt slickad hud mot hud med mig. Men jag har sovit så fruktansvärt dåligt då så det är en lättnad att han sover så bra i sin egen säng nu.

Hos oss existerar ingen 'säker samsovning' då sambon lätt skulle kunna rulla över. Och självklart SKULLE det kunna hända vem som helst, även mig. Därför vågar jag inte ha han varje natt brevid mig.

En kompis till mig samsov med sin första och vaknade en natt av att sambon skrek på henne. Hon drömde då att hon skakade i en grej. Och i verkligheten var det bebisens huvud..

Ni som vågar gör det bra ändå. Och kom snälla inte och säg: Det skulle aldrig jag göra/Det skulle aldrig hända hos mig. För vi är nog väääldigt många som sagt dom orden (inte just om samsovning) och ändå fått vara med om det.. (Påpekar väl än en gång: inget påhopp eller ilska, bara mina ord och åsikter.)

Haha precis. Satans ungar som inte kan fatta att de måste låta oss föräldrar sova och att det är därför vi tvingar ut dem i ett eget rum så tidigt som möjligt!

Fast vet man med sig att man sover hårt, ja då samsover man inte. Då är det inte säker samsovning längre.

Men herregud, sover man på det sättet så ska man naturligtvis inte samsova, för då är det inte längre s.k. säker samsovning. Hur man i sömnen kan skaka sin bebis huvud verkar helt sjukt...? Var hon påverkad?

Jag skulle aldrig kunna sova så hårt, vare sig med eller utan bebis. Jag vänder t.ex. inte på mig under natten utan att vara medveten om det. Jag vaknar till en kort sekund, vänder på mig, och sover vidare. Och jag vaknar lätt av ljud och rörelser. Sover man på det sättet så är det säkert att samsova med en bebis.

Nej, hon drömde. Precis som vi alla gör. Sånt kan hända. Så enligt mig finns det inget som heter säker samsovning.

Vad som helst kan hända. Man kan aldrig säga att man till 100% vet hur man sover och vad man gör i sömnen. Bara för att man sovit likadant i 10 år betyder det ju inte att jag sover likadant natten som kommer.

Nej, det finns ingen säker samsovning eller säker sovning överhuvudtaget när det gäller spädbarn. Man kan göra det så säkert man kan oavsett om man samsover eller har egen säng till bebisen, men någon säker sovning finns inte. Men ditt resonemang är ju lite absurt här. På samma sätt som man skulle totalt otippat börja skaka sin bebis i sömnen så skulle man kunna kliva upp i sömnen och tutta eld på spjälsängen. Det skulle kunna hända, eller hur? Om man vet med sig att man sover väldigt djupt så ska man självklart inte samsova. Om man röker så är det på samma sätt bättre att låta den andra föräldern sova i samma rum som bebisen. Om man har normalt sömnmönster så kan man samsova under relativt säkra förhållanden precis som man kan lägga sitt barn i spjälsäng under relativt säkra förhållanden. Helt säkert är det aldrig att låta sin bebis sova, men alternativet är ju inte ett alternativ.

Nu är jag inte förälder och vet inte vad de senaste rönen säger.
Jag skulle nog helst vilja ha barnet i samma rum i alla fall den första tiden. Sen är väl alla barn och föräldrar olika men jag skulle nog vilja att mitt barn lär sig att sova i sin egen säng i eget rum så snart som möjligt, men skulle absolut inte tumma på hans/hennes trygghet. Om barnet inte finner ro i att sova själv så skulle ja inte äverntyra det.

Nej, du kanske inte tycker att det finns något som heter säker samsovning. Men det anser jag att det finns. Om man sover som en hyfsat normal människa, vilket man inte gör om man skakar sin bebis i sömnen.

Visst kan man inte säga till 100% vad man gör i sömnen, men man känner ju sig själv och jo sannolikheten är ganska stor att man sover så som man har sovit i 10 års tid även kommande natt. Jag visste att jag låg helt stilla och sov lättare än vanligt när jag sov med min son. Det fanns inte en chans att jag skulle ha kunnat rulla på honom.

Rekommenderar att iaf sova i samma rum till en början. De vaknar ofta på natten och 10 meter kommer kännas som 10 mil efter man sprungit fram och tillbaka 37 gånger på ett par timmar.
Jag hade en sån där liten korg på hjul bredvid sängen de första 6-7 månaderna.
Sen fick det bli spjälsängen lite längre bort i rummet.
Dottern var nog 20 månader när hon fick eget rum. Men det var pga att vi bodde i en takvåning som bara hade 1 ordentligt sovrum.
Nu bor sonen 19 månader i vårat sovrum än i spjälsäng också pga av platsbrist än så länge. Hans rum måste renoveras innan han kan flytta in där.

Jag har Samsovit med båda. Skulle inte vilja vara långt från barnen. De sover ofta hos oss ännu. Men mest i sina sängar. De har fått välja mycket själva. Dock har vi läst saga i deras sängar från ca 1-2 år.

Mina har sovit bredvid våran säng, först i insats till vagnen o sen spjälsäng. Vid ca 6 mån flyttat till eget rum då de blivit störda av att min sambo går upp kl 04.

Vi har sonen bredvid min sänghalva i egen spjälsäng. Så smidigt att bara sträcka ut armen och ge.nappen när han vaknar på natten

Vi samsov de första 10 veckorna, sen gick han med på att sova i spjälsängen (hade testat lite då och då innan, men han ville inte då) i samma rum. Sov jätte dåligt med honom i närheten, han vaknade också lätt av oss.
Men vi bodde i en 1a då så vi hade inget annat val direkt.

När sonen var 4 månader flyttade vi till en 3a och han fick eget rum som ligger bredvid vårt och vi har också en babymonitor så vi kan höra honom vid minsta lilla.

Har funkat sååå bra och min sömn har blivit mycket bättre nu när jag vet att jag inte stör han.