min vän är arg för aborten

Ofrivillig barnlöshet ursäktar inte vilket beteende som helst. Däremot är det skillnad mellan agerande och känslor, de senare styr man sällan över. TS vän har de känslor hon har, och väljer därför bort umgänge med TS för att de känslorna är för starka och jobbiga. Det är trist, men inget jag tycker gör henne till en sämre människa. Hade hon däremot skällt ut TS eller snackat skit om henne till exempel hade vi snackat oacceptabelt beteende. Dock blir resultatet samma oavsett : deras vänskapsrelation får stryk.

Jag förstår inte VARFÖR du måste berätta för en människa som itne kan få barn trots att hon vill det att DU har blivit gravid och gjort abort? Känns lite konstigt faktiskt. Varför liksom? Som om du ville knäppa henne lite på näsan och berätta att DU minsann kan bli gravid men du ville inte behålla det och haha liksom!

Nu är det väl knappast så att TS har ringt den här vännen varje dag för att älta sin abort, hon har knappast uttryckt sig å la "Tänk vilket sött litet barn det kunde ha blivit, hoppas inte jag blir barnlös i framtiden nu, i så fall kan man lika gärna ta livet av sig" utan hon har berättat vad som hänt. Antagligen visste de andra som de skulle träffa gemensamt och det hade kunnat bli en väldigt konstig situation.

Klarar man inte av att höra om andras värld det minsta, oavsett om man har stora problem inom samma område behöver man söka hjälp. För det kommer alltid finnas människor och företeelser runt omkring en som kan påminna en om det man inte har.

jobbigt att gå runt och tro så illa om personer. Jag var som sagt i kris så kanske inte tänkte efter i den stunden. Men det räknas ju inte på samma sätt enligt dig förstår jag.

Du tycker på fullaste allvar att vännen borde ha sagt åh vad roligt jag är så glad för er skull... Det är väl sjukt att tänka så även om man är stöttande...Det gjorde ingen som helst skillnad för TS att berätta. Det hjälpte ingenting. Den enda konsekvensen var att vännen mådde ändå sämre. Det gör inte ts till någon vidare omtänksam vän.

tack. Menad inte heller något illa med det jag gjorde. Hon är den person som känner mig bäst och jag skulle inte heller KUNNAT undanhålla något från henne. Gav henne lite tid också för att jag förstod att hon kanske ville ha det. Men trodde inte att hon ville säga upp vänskapen helt

Annars hade TS vän kanske fått höra det av någon annan än TS på den gemensamma sammankomsten.

TS hade inte kunnat veta att det inte skulle hjälpa, hon var i kris och gjorde som hon brukade, vände sig till en vän.

Hon hoppades väl inte att vännen var en av dessa uppstoppade "Oh, nej, jag är BAARNLÖS. Det är tusen gånger värre än att få cancer, än att vara oälskad, än att... osv. Givetvis ska världen snurra kring mig och ingen ska få prata barn, visa sig med barn eller göra reklam för barnsaker på TV."

Det är TS vän som bara bryr sig om sig själv och sina känslor.

Vad ska man ha vänner till om man inte kan berätta saker som händer i ens liv? Ska man inte kunna berätta för vännen som ligger i skiljsmässa om att man ska gifta sig? För vännen som har förlorat en förälder att man har en sån bra förälder själv som ställer upp, för den som förlorat ett barn att man själv ska få ett? Eller som i ts fall berätta om något svårt som inträffat trots att vännen själv har problem..

Man måste lära sig att sätta sig själv och sina känslor åt sidan emellanåt och finnas till för skna vänner, även om det är ett ämne som berör..

Finns så många kriser här i livet, men man finns där för sina vänner ändå och man stöttar varandra.. Ska man ta sån hänsyn som just många ofrivilligt barnlösa "kräver" även i andra sammanhang så skulle det enda man kunde prata om vara vädret och knappt ens det.. Säger inte att det är en sorg, en kris eller att man inte får må dåligt över det för det får man, däremot bör man lära sig att hantera det...

Ska jag och andra börja säga upp kontakten med vänner för att dom får saker som jag inte får? För att dom inte vill ha barn men jag vill? För att jag vill ha barn men inte dom?

För att de är vänner?? Var det en nära vänskapsrelation ser jag inget konstigt i att hon berättar, och jag tillhör de som i vännens sits tagit mer illa upp om jag fått höra det från någon annan i stället. Sen är det svårt att välja hur man mår rent känslomässigt.., Jag kan inte se nån av parterna som syndabock, utan de är helt enkelt inte rätt för varandra i detta skedet i livet. Så'nt händer.

Jag hade i alla fall satt min väns välmående i första hand i ett sådant läge. Hon måste väl känna någon mer förutom just den här personen. Och det handlar inte om barnlöshet. Det handlar om allmän hänsyn. Det hade lika gärna kunnat gälla något annat.

Hade ni tyckt att det hade varit lika självklart att gå till en vän som precis förlorat sina föräldrar och klaga på hur jobbiga ens egna föräldrar är och säga att man aldrig mer vill se dom? Eller är det bara ofrivilligt barnlösa som man inte ska visa hänsyn?

Som sagt, vännen kan lika gärna ta illa upp för att man INTE berättar utan att denne får höra på omvägar. Det är inte alls säkert att det är bäst för dennes välmående att inte säga något. Sen ska rimlig hänsyn tas åt flera olika håll. Att berätta för den vän som förlorat en förälder att man t ex brutit med sina är okej, att klaga och gnälla och uttrycka en önskan om att de inte fanns är inte det. Likaså är det skillnad mellan att berätta för en ofrivillig barnlös vän att man gjort abort, något som troligen kommer fram ändå, och att för denne beklaga sig över hur hemskt det är att vara fertil och att ett barn förstör livet t ex.

Varför skulle hon inte kunna ? Bara för att man gör abort betyder det inte att man aldrig vill ha barn. 

Hon har all rätt att ta lite avstånd från dig just nu. Men att välja bort dig som vän pga detta tycker jag är egoistiskt.. Som att hennes känslor är mer "värda", ni hade helt enkelt lika gärna kunnat pausat eran relation lite o beslutat att ni inte pratar mer om aborten o att du berättade bara så att du skulle slippa ljuga ihop saker varje gång.

Förstår inte varför folk tar det som att du skryter. Det är ju sjukt att skryta om en abort, att folk ens tänker den tanken...