Kommer jag förlora min dotter? Hjälp!!

Jag blir galen då folk anklagar mig för vissa saker och sedan får jag inte ens säga vad JAG tycker VAD jag upplever ! Givetvis "går jag inte i taket" när barnen är här.. så jävla dum i huvudet är jag inte.
Jag har varit i denna familj sedan barnen var små, minstingen hade inte ens fyllt 1 år när jag kom med i bilden. Och nej, jag är inte barnens mamma, och kommer aldrig bli, och strävar inte heller efter att bli det. Dom har en mamma och det är inte jag. Men man ska inte snacka skit mot barnen, oavsett om man är deras mamma eller styvmamma eller pappa osv.. och försöka vända människor som onda och inte bra för dom...
Hon förbjöd tex barnen att träfffa farmor och farfar..  varför gör man så egentligen? Man ska väl glädjas att barnen har massa släkt och människor runt sig som bryr sig om dom, som vill stötta dom, träffa dom och umgås med dom!! Finns så många barn med trasiga familjer

Sedan ang möterna så har socialen tyckt att det varit bra att jag varit med, eller ÄR med på möterna, men när DOM har skickat en inbjudan till henne och till oss, så har hon ringt och sagt att allt har lugnat ner sig nu, det var ett missförstånd och massa andra förklaringar som inte har egentliga grunder då vi inte ens har hunnit prata om det hela... och avböjt att komma.. och dessa möten är ju frivilliga ...

Min man betalar 2000:- / barn.. sedan vet jag inte om det är enligt "lagen" har ingen koll på underhållen om jag ska vara ärlig... 1273 :- är det det minsta man ska betala , eller hur grundas ett underhåll ?

Dom har delad vårdnad men barnen är tyvärr bara här varannan helg torsdag - måndag

det gör du rätt i !!! Även om det är svårt ibland.

Minns många gånger då ena barnet hos oss kom till mig och frågade varför mamma alltid sa att jag var dum i huvudet... säger man så till en 4 åring ???  Usch. Men det kommer hon ihåg nu som tonåring, hur mamma "svartmålade" mig att ville att dom inte skulle komma osv..
Jag älskade när dom kom till oss!! Men jobbigt när man får sån`t där kastat i ansiktet.. hur ska man svara ?

Blir så glad att höra att du engagerar dig! Så länge hon inte lyckas få egen vårdnad så kommer detta att slå tillbaka på henne. Tyvärr kan det ta lång tid. Jag insåg inte till fullo vad min mamma hållit på med förrän sent i tonåren. Det är bittert att inse att det mesta hon sagt var lögner. Nu var min pappa frånvarande som person(lighet) och knappast någon drömpartner men han var inte bättre än min mamma och gick i alla fall inte runt och spred lögner. Hoppas det går bra för dig. Kan säga att jag hade behövt min pappa mer än varannan helg...

Verkligen ledsamt att höra om hur många föräldrar det finns som inte kan bete sig som vuxna efter en separation. Jag har liksom svårt att se annat än att barnen kommer bli lidande även på andra sätt med en förälder som prioriterar sitt eget hämndbehov före barnens bästa. 

Visst kan jag förstå att det kan vara svårt att hålla besvikelsen och ilskan inom sig alla gånger, och att en eller annan groda hoppar ut eller att man har svårt att hålla en god ton när man ska möta upp den föredetta partnern, det är ju mänskligt.'

Men jag kan inte förstå att så många faktiskt aktivt och medvetet går in för att sabotera kontakten mellan den andra föräldern och barnen, även år efter att relationen tagit slut. En sak att man tänker så just i den värsta ilskan, men att man inte en stund senare när man lugnat ner sig tänker "Men vafan håller jag på med, jag måste ju tänka på lillen bästa i första hand och inte bara på mig själv!" 

Egentligen brukar jag inte vara den som är för att säga "vad har hänt" och mena att det var bättre förr, och det var det väl inte eftersom papporna stack. Men jag får ibland intrycket att Sverige idag har blivit ett samhälle där folk är väldigt dåliga på att ta ansvar för sina handlingar och sina liv, och att ta till sig att konsekvenserna av dess handlingar faktiskt ligger på deras samvete. Folk tycks ha väldigt nära till att skylla ifrån sig på dålig barndom, tufft samhälle, dåliga relationer eller fan och hans moster snarare än att äga sina egna val. 

Ja jag hoppas verkligen du har rätt men tror inte hon kommer ge sig förrens hon känner att hon "vunnit".

När barnet blir 18 tar det i alla fall delvis slut..

Vill inte att det ska slå tillbaka på någon,vill bara få en möjlighet till att leva vidare i fred med min dotter. Förstår inte varför hon gör såhär? Är det endast i syfte över att "vinna" över mig och hur kan hon inte se vad hon gör mot vår dotter? Så svårt att förstå. Jag kan tillägga att hon blev gravid av misstag när vi bara var "vänner" och sedan dess har hon använt barnet för att få mig att göra som hon vill. Försökte älska henne för vår dotters skull men hon tog nästan livet av mig och när jag tillslut fick nog och lämnade helt så började det här. Det tar liksom aldrig slut. Eller?

Vi har haft det likadant här, mamman till barnen hade svårt att acceptera vår skillsmässa. Hon ville inte lämna ifrån sig barnen, och hon tyckte jag var en usel pappa.

Det kom in anmälningar till soc med jämna mellanrum, samt stämning till TR för att hon ville ha ensam vårdnad och minimalt umgänge för barnen med mig. Men var gång när soc hade gjort utredningar och vi satt på möte på FR så kom vi ändå överens. Det var lugnt ett tag efter var gång sen började det om..... Tills den dagen hon träffade en man, då vände det helt.

Så det finns hopp att mamman oxå vänder efter ett tag, några år. Hoppas bara inte att din dotter hinner ta skada av hennes beteende innan dess.
Våra barn mår idag bra, och det funkar bra överlag. Men om hon återigen skulle börja bråka, så är barnen så pass stora nu så att de kommer veta vad som händer.

Ville bara uppdatera tråden med att jubla högt........... Jag har äntligen fått in lite positiv information. "Du är en väldigt trygg och stabil pappa och din dotter behöver dig" De kommer yrka på VV boende.....
Vågar knappt tro det är sant......

Du kommer med säkerhet att få det Grattis till dig o din dotter

Grattis! Vad skönt att höra att de inte föll för mammans fula knep!

Grattis! Och grattis till en mer avslappnad sommar =)

Yes! Grattis! Det är sant att barn behöver sina pappor lika mycket som de behöver sina mammor. Skönt att du kan pusta ut nu.

Pustar ut för fullt för tillfället men tror det är lugnet före stormen. Tror inte hon kommer att ge sig men nu känns det mer hoppfullt i alla fall. För familjerättens utredning borde väl väga rätt tungt? Hoppas det så jag och min dotter får ett slut snart.

Kanske är det det du behöver göra dvs börja kämpa för ensam vårdnad istället.