Pappan till barnet vägrar byta blöjor, du..?

Min man har bytt blöjor på all våra tre barn. Ha har svårare för att städa när de är magsjuka, men om jag inte är hemma fixar han givetvis det utan problem. Jag hade inte velat ha barn med en man som inte klarade av att byta blöjor. Det handlar ju inte bara om föräldraledigheten, utan man måste ju bli helt låst om man bildar familj med en sådan man. Barnet kanske bajsar när mamma är och tränar, är på tjejmiddag, skjutsar ett syskon till träning, är i affären och så vidare. Eller ska man lägga alla egna aktiviteter på is tills barnet kan torka sig själv i rumpan?

Min sambo hade två barn sedan tidigare och jag såg hur han var som pappa till dom, det var det som gjorde att jag var lugn inför min sambos blivande papparoll när jag blev med barn. Detta med att kunna byta blöjor eller inte kändes inte som den viktigaste egenskapen hos en blivande pappa. Det visade sig sedan att han hade svårt med bajsblöjor, fine, inga problem, då tar jag den biten. Han tog spyorna som jag inte fixade. Nu lät han inte vårt barn ha bajsiga blöjor, men det var inte problemfritt när han bytte, och visst tog jag spyor, men inte utan problem. Varken jag eller sambon har kräkts så mycket som under blöjperioden och det berodde inte på magsjuka. (Jag kräktes inte en enda gång under graviditeten däremot)

Men om mannen verkligen inte ska byta en enda bajsblöja skulle det innebära en otrolig begränsning för mig. Nu ska t ex jag gå ut och gå en långrunda medan ettåringen följer med mannen till kolonin. Det skulle vara otänkbart om mannen inte kunde byta blöjor. Det är skillnad mellan att aldrig göra det eller att föredra att slippa. För mig skulle det inte fungera om mannen aldrig skulle byta bajsblöjor eller torka bajsiga rumpor eftersom det skulle innebära att jag inte hade kunnat lämna hemmet utan barnen så länge de inte kunde gå på toa själv. Det är inget liv jag är intresserad av.

Nu var inte mitt barn ett barn som bajsade ofta (2-3 ggr i veckan om jag minns rätt), så nej, det hade inte begränsat mig. Däremot var han en kräkunge och det var jobbigt, för mig, så när min sambo inte var hemma så var det inte roligt. Så fort han var hemma så fixade han allt kring detta.

Förhoppningsvis lär man känna varann innan man beslutar sig för att skaffa familj.

Min kille tar lika stort ansvar som jag på den fronten och det var en självklar förutsättning för att skaffa barn med honom.

Nu har vår unge inte kommit än men min kille påstår att han är expert på blöjbyten så det blir nog inga issues runt bajsblöjor här hemma. 
Hade han vägrat sånt hade jag nog skickat honom i terapi. 

Otänkbart. Barnet ska ju tillbringa tid med pappan utan att jag är mrd hela tiden.

I min värld kan man inte vägra omsorgsuppgifter, tänk om jag vägrade mata barnet?

I ts läge skulle jag säga att antingen byter han blöja eller så separerar vi.

Sextiotalist, jag har inte någonstans skrivit att man inte är lika bra förälder om man inte tar halva förändraledigheten. Har inte heller skrivit att man måste ta varannan blöja. Min man ville prompt vara föräldraledig halva tiden och jag ville inte neka honom det!

Jag tycker absolut inte att det är konstigt att vissa (både kvinnor och män) spyr av bajsblöjor eller kräk men det ingår liksom i paketet när man får barn, bara att bita ihop och göra det!

Är man ensam hemma med barnen så har man inget val mer än att göra som du skriver.
Men är båda hemma så kan den som har enklast för tex kräk, ta det.

Det är så vi löste det hemma. Var sambon ensam, ja, då hade han inget val. Men var jag hemma så fixade jag det

Det är ju kvinnans jobb att ta hand om småbarn.