Hur ska jag göra? Om min dotter.

#9

Redan citerat den två gånger tidigare så jag gör det igen för en tredje gång

Jag tänker självklart inte utsätta min egna älskade dotter för något jag själv inte vet att jag inte skulle klara av , varje dag. Jag klarade av henne fullt ut ensam i 11 månader innan soc tog henne från mej. De försöker dra till med den stresskänslighet som finns, men under den tid jag var helt mammaledig tog jag hand om dottern helt själv. Det som gör att hon har bott så länge är pga pappans ständiga bråk mot mej Och eftersom han vägrar att samarbeta tillsammans med mej. Om jag och dottern bott ensamma från första början hade detta aldrig hänt som har hänt. Så någon sanning bakom som du säger finns inte.

Du har inte haft henne bosatt hos dig sen hon kröp, det var FEM år sedan! Du kan inte jämföra.

Börja med att utöka umgänget, ta mer ansvar för henne, efter det kan du uttala dig. Just nu har du inte en susning om vad ett barn på sex år kräver och behöver. Hon hälsar på dig några timmar i månaden, inte ens ett dygn totalt i månaden.

Vad duktig du är som kämpar på! Det måste vara otroligt frustrerande att ha denna kamp ...

Du själv vet ju bättre än dem vad som ökar din stresskänslighet!!

Om din dotter säger att hon vill bo hos dig, borde man väl kunna lita på det? På att hon säger vad hon menar, alltså. Till skillnad mot vad någon annan här skrev. Hoppas att allt löser sig bra,lycka till!!!

Barn vill mycket men vet inte alltid vad som är bäst för dem!

Tack Lassie jag det är ett helvete att ha med soc att göra, jag slår ju inte dövöra till när min dotter talar om varje gång dt är umgänge att mamma jag vill faktiskt bo hos dej, jag anser att lyssnar man inte på barnet då hon tilloch med varit på egna samtal hos soc och där hon säger att hon vill bo hos mej då vill man inte barnets bästa. Har ni inte egna barn o gått igenom nåt liknande så tycker jag inte att ni ska yttra er så dumt o nedlåtande. Elaka människor o nedlåtande kommentare ser jag bort ifrån. Ni vet inte hur detta känns.

Jag förstår inte argumentet med att barnet skulle vara för litet för att förstå.

Min situation är inte alls densamma. Har alltid haft min 5,5års dotter hos mig på heltid. Och hon träffar sin pappa ett par timmar var tredje lördag. Hon kan ofta tala om att hon vill besöka sin pappas hem och att det skall bli roligt att träffa honom. Men hon skulle aldrig säga att hon vill flytta dit. För det vill hon inte. Hon förstår konceptet av ett hem och skulle inte vilja lämna sitt nuvarande.

Min poäng är följande; Barn förstår betydligt mer än man tror. Huruvida de vet sitt eget bästa är däremot en annan femma. Och det vet inte ofta tonåringar heller. Så om TS:s dotter säger att hon vill flytta hem till sin mamma borde det absolut hållas i åtanke. Och inte förbises.

Men det allra viktigaste är givetvis att inte ta på sig det stora ansvaret av att ta hand om ett barn på egen hand, om man hyser några tvivel på att inte klara av det.

Jag vill bara tala om att jag tagit belutet om att gå med på att det blir en vårdnadsöverflytt och jag kommer inte överklaga den. Allt för min dotters Bästa. Tack ni Snälla skrivare som har kommenterat.

Har nu efter många veckors tänkande och några veckor till tagit mej mera funderiande och tänkande. Tinget har inte fåt in papprena om saken ännu och jag tänker inte gå med på vårdnadsöverflytten. Jag vill inte på något sätt svika min dotter mitt i allt detta. Då hon var lessen sist efter umgänget o hon skulle åka från mej. Hon säger att det är jobbigt men hon vill inte tala om vad det är som är jobbigt. Ska arbeta hem min dotter med små steg.

Önskar dig all lycka. Sök stöd för din skull för processen kommer vara lång och tuff. Linda
www.lindamicoach.com

Min advokat har nu laggt in om att vi bestrider vårdnadsöverflytten, sedan skullle hon ansöka om nåt gällande umgänget också, de sista umgängena har dottern varit lessen och sagt att mamma jag kommer sakna dej, jag har fått en ilska mot soc som jag aldrig haft innan, jag känner mej så lurad av dom, min advokat sa att de bryr sej knappt om vad barnet säger ändå, då de påstår att barnet är för litet, men ett barn har faktiskt också känslor och kan ha sin önskan. Har också IVO anmält soc handläggare igen och det är nu under utredning. Jag mår bra, men är så trött i huvve och kropp med detta kämpande, och tankarna går runt runt. Jag har ju 2 vuxna barn som är 17 o 22 som jag har hemmavid i min hemstad , saknar dom så...så fostra barn har jag gjort sedan jag var 21 år. Jag saknar min lilla flicka så...ändå får jag inte ha henne så som jag vill, just nu.

Jag förstår din kamp. Träffa din dotter dessa dagar och ha det mysigt tillsammans.
Saknaden efter din dotter kommer att vara stor och det kommer bli tufft. Men en dag blir de stora och man får tillbaka dom. Då bestämmer de själva och det är så mysigt att umgås med dem. Du är mamma och det kan ingen ta ifrån dig hur måga papper och beslut som än tas. Varma kramar till dig.Linda

Tack Linda. Vi ska nu upp i tinget förhadlign, och har haftmtal med advokaten, vi kommer bestrida överflytten träffar nu dottern i familjehemme istället då jag tyckr både dottern o mej, då är hon hemma och vi fikar o lekar o pratar, farmor o jag har ganska bra kontakt o det mår dottern bra i, men hon vill inte att jag ska gå när det var dags, gör ont men farmor sa att kom när du vill. Hon ser ju helt med egna ögon hur dottern trivs o mår bra med mej, hon ska ju vittan i förhandlingarna också.

jag har nog konstaterat att jag orkar inte kämpa om min dotter mera, då soc har begärt vårdnadöverföring till farmor( familjehemmet) Då jag konstant har ont i huvvet, ont i kroppen bara lever rutinliv som om det skulle hjälpa. Jag orkar inte mera...den 1 april ska vi vara i tinget och min advokat ska sitta med. Men hon har bott där i 6år nu och jag mår bara sämre o sämre...råd?

I förra veckan pratade jag med min advokat och hon har nu meddelat tinget om att jag går med på vårdnadsöverflytten att dottern blir boende hos farmor jag orkar inte mera,har gått in i väggen igen av allting. Nu har exet börjat sända sms igen om att Må du sakta brinna i helvetet du låga varelse...han utsatte mej o dottern för psykisk o fysisk misshandel under flera år o jag börjar skaka i kroppen såfort han hör av sej. Den 1 april ska vi vara i tinget och då kommer vi mötas allihopa där och jag känner rädslan för honom. Han är galen o elak, förmodligen psykopat....jag vill inte ha mera med honom att göra. Jobbigt detta....

ja så nu har tinget avgjort på både pappans och mitt svar att farmor får vårdnaden om dottern nu, jag orkade inte kämpa mera. Så nu har jag även brutit kontakten med före detta svärmor också ,hos henne som dottern bor. Pappan har jag brytit med förlängesedan men han fortsätter att sända elaka o arga sms...vill inte ha nåt med dom att göra, trots att det nu är farmor som ska se till att umgänget ska fungera. Men de har gjort oss så illa så jag mår inte bra att ha kontakt med dom.

[quote=75136084][quote-nick]blomma41 skrev 2015-04-09 19:10:15 följande:[/quote-nick]ja så nu har tinget avgjort på både pappans och mitt svar att farmor får vårdnaden om dottern nu, jag orkade inte kämpa mera. Så nu har jag även brutit kontakten med före detta svärmor också ,hos henne som dottern bor. Pappan har jag brytit med förlängesedan men han fortsätter att sända elaka o arga sms...vill inte ha nåt med dom att göra, trots att det nu är farmor som ska se till att umgänget ska fungera. Men de har gjort oss så illa så jag mår inte bra att ha kontakt med dom.[/

Om inte dottern var viktigare än så för dig så var det väl tur att du inte fick tillbaka henne.

Vilken sorglig historia...Hur mår du idag ts? Har du någon vän eller släkting att få stöd av? Du kanske behöver prata med någon om hur du ska hantera detta? Det som barnets pappa utsatte sig och barnet för låter fruktansvärt...det kan vara väldigt svårt att komma över sånt själv utan stöd. Det finns hjälp att få så att du kan bli stark igen och finnas där för alla dina barn. Om du fokuserar på att må bättre så är ju också chansen större att du och din lilla dotter får en bra relation även i framtiden . All styrka till dig!

Vilken sorglig historia...Hur mår du idag ts? Har du någon vän eller släkting att få stöd av? Du kanske behöver prata med någon om hur du ska hantera detta? Det som barnets pappa utsatte sig och barnet för låter fruktansvärt...det kan vara väldigt svårt att komma över sånt själv utan stöd. Det finns hjälp att få så att du kan bli stark igen och finnas där för alla dina barn. Om du fokuserar på att må bättre så är ju också chansen större att du och din lilla dotter får en bra relation även i framtiden . All styrka till dig!