• Äldre 7 Sep 21:55
    19849 visningar
    72 svar
    72
    19849

    Ni adopterade vuxna!

    Ni adopterade vuxna, hur ser er relation ut till era adoptivföräldrar i vuxen ålder?
    Jag adopterades, svenskadopterades 1982, är alltså idag 32år gammal.
    Har vuxit upp med foster syskon & en lillebror som adoptiv föräldrarna till slut fick efter att försökt bli gravida i många långa år.
    Har idag själv 3 egna barn & sambo, vi har ett bra liv!

    Däremot har jag sedan över ett år tillbaka ingen kontakt med mina adoptiv föräldrar längre. Pga att min adoptiv mamma inte fick styra & ställa som hon ville i min familj. Dessutom har hon försökt att förstöra förhållandet mellan mig & min sambo, av ngn andledning tål hon inte honom har aldrig gjort. Detta har hon tydligt visat genom att baktala honom & med hela sitt kroppsspråk.

    När jag sa ifrån till henne, rejält, har hon sedan dess total ignorerat oss. Hon har gjort sina fula försök att kontakta mig men tydligt visat att hon avskyr min sambo. Och han har inte gjort det minsta fel!
    Tex skickade hon ett julkort i julas adresserat till alla i familjen förutom min sambo!

    Min adoptiv pappa vinkar & hälsar när man möter honom, stannar & pratar typ väder & vind med min sambo när de springer på varann men inte mer än så.....men alltid ngt.

    Min adoptiv mamma har alltid varit en sådan som vet allt om allt & kan allt bäst, allt ska vara enl hennes regler annars är man inte ens vatten värd. Vet hur mkt jag tassade på tå kring henne som liten bara för att vara henne till lags. Jag kan räkna på en hand hur många ggr hon sagt att hon älskar mig under mina 32år.

    I tonåren var jag väl lite av en rebell, men inte mer än normalt, då hotade hon med att hitta ett annat hem till mig om jag inte skärpte till mig eller om det inte passade! Det var ju det sista jag som adopterad behövde höra, det är ngt som faktiskt etsat sig fast i min själ för resten av mitt liv. Precis som att jag var ngt att ha när det var på hennes premisser & villkor - men inte annars. Man kan säga att det knappast rört sig om ovillkorlig kärlek.! Utan allt har varit på hennes villkor.

    För lite över ett år sedan fick jag nog av henne & sa att jag inte vill ha ngt med henne att göra så länge hon beter sig illa - hon försökte även dra med sig andra släktingar- hennes ena syster har väl gått med i hennes allians - och kör på samma sätt. De kan inte ens säga hej eller lyfta upp handen när man möts.
    Istället är det kalla blickar & tisslande & tasslande.......
    Efter 31år är man bara en påse skit & barnbarnen är ju stora nu så de klarar hon sig utan har jag hört henne uttrycka sig via säkra källor.

    Det är tydligen mig det inte går att prata med, jag är dramatisk & överdriver & lyssnar inte......det går tydligen inte att resonera med mig.

    Till saken hör att jag försökt prata med henne, gick hem dit, men fick då höra att det var deras hem & jag var inte välkommen att dyka upp där hursomhelst & de bestämde vad som skulle diskuteras i deras hem & inte & fick en dörr ingensmälld i ansiktet.

    Min pappa ser genuint ledsen ut när man springer på honom, men ändå gör han inget för att förändra situationen - feg. Han har iofs alltid varit som en toffel inför henne.

    Jag skulle ALDRIG ge upp mina barn aldrig & skulle aldrig säga eller agera på detta sätt emot dem NEVER.!

    Jag känner att jag försökt lösa detta men eftersom jag blivit avvisad då har jag lagt ner. Nu säger mina äldsta barn att de saknar sin MORFAR!
    Vad hade nu gjort i det här läget.? Jag vet inte varken ut eller in - vet bara att jag knappast kan betyda speciellt mkt för dem eftersom de så lättvindigt slutat bry sig totalt & avvisat mig när jag försökt lösa allt detta, det är så mkt mer än jag beskrivit här, detta är bara i stora drag - hon har gjort mkt mer än såhär.

    Tex förlöjligar hon gärna mig eller hånar mig endast för att trycka ner mig, har jag gjort ngt bra är det alltid någon annan som gjort det bättre, har jag ny hårfärg är det alltid ngn annan som klär bättre i den färgen osv, har jag blivit befordrad på jobbet är det alltid ngn annan som förtjänar det mer osv osv.

    Vad är det för fel på henne och vad hade ni gjort i det här läget?

  • Svar på tråden Ni adopterade vuxna!
  • Äldre 15 Oct 15:33
    #61
    Den vita staden skrev 2014-10-15 13:21:17 följande:

    Lättare att Läsa:


    ATT LEVA SOM ADOPTERAD

    ADOPTIONEN

    ? stulen/kidnappad/såld

    ? Kommodifierad

    ? Raderad bakgrund

    ? dokumenterad som föräldralös även när man har familj

    ? Tvångsmigrant

    ? Förlust/utsuddande av namn, kultur, språk, religion, den egna identiteten

    ? brist på uppföljning

    ? bristande granskning av adoptioner

    ? bristande hemutredningar (vissa hamnar tex hos pedofiler och/eller folk med psykisk ohälsa)

    URSPRUNGSFAMILJEN

    ? ifrågasatt

    ? demoniserad

    ? osynliggjord

    ? målas upp som utsatt/fattig/bristfällig/utan kärlek/missbrukande/mindre värd

    ? krav på tacksamhet för att de lämnade bort en

    ? försvunnen

    ? skuldbeläggs när den adopterade mår dåligt (medan när det går bra, så lyfts adoptionen fram)

    ADOPTIVFAMILJEN

    ? familjens biologiska barn vs adopterade barn

    ? krav på tacksamhet för att man fått leva, för att man adopterades

    ? lojalitet/ovilja att såra gör att den adopterade inte visar känslor/lyfter frågor och tankar kring ursprung/den egna adoptionen osv.

    ? Adopterade som bryter med sina familjer förlorar ofta hela släkten och blir helt ensamma, utan familjeband

    ? känslan att vara rättslös/utlämnad

    ? övergrepp/gränslöshet/utnyttjande

    ? hot om att bli bortlämnad på nytt

    ? rasism/exotisering/fetischism 

    SAMHÄLLET

    ? mobbning

    ? Diskriminering.

    ? Fördomar

    ? rasism

    ? exotifiering

    ? krav på tacksamhet för att man fått leva/fått det bättre/en chans/materiellt välstånd/utbildning

    ? ifrågasättande av nationell tillhörighet/medborgarskap

    ? brist på representation i media/kultur/politik

    ? brist på förståelsen att adoption ska vara en skyddande praktik och inte en reproduktionsmetod

    IDENTITETEN

    ? känslan att vara Ersättningsbarn

    ? rotlöshet

    ? splittring

    ? ångest inför att tvingas göra släktträd i skolan

    ? isolering vad gäller genetisk representation

    psykologi och hälsa

    ? övergivandetrauma/separationstrauma

    ? posttraumatisk stresssyndrom

    ? dysfori vad gäller ras/etnisk tillhörighet

    ? ethnic identity disorder? Överrepresentation vad gäller självmordsförsök, självmord, missbruk, självskadebeteende, depression och kriminalitet

    ? Överrepresentation inom psykiatrisk vård

    ? Får inte sörja förlusten av våra familjer.

    ? brist på kunskap om den gentiska bakgrunden och ärftliga sjukdomar etc.

    vård

    ? brist på kunskap om adopterades behov inom psykiatri

    ? brist på kunskap om hur bemöta adopterade

    ? brist på kunskap om adopterades eventuella särskilda behov vid graviditet och förlossning

    blandat

    ? att sakna kunskap om sin bakgrund, att inte veta om ens födelsedatum stämmer, om namnen på ens föräldrar är sanna, om man har syskon

    ? lägre utbildningsgrad än majoritetssvenskar

    ? lägre inkomst än majoritetssvenskar

    ? bildar mer sällan egna familjer än majoritetssvenskar

    ? gifter sig i lägre grad än majoritetssvenskar

    ? Adoption stannar inte med oss själva, den påverkar också nästkommande generationer

    juridiskt

    ? brott mot barnkonventionen och barns rätt till kunskap om den egna bakgrunden

    ? ingen hålls ansvarig när illegala adoptioner uppdagas

    röttersök

    ? rädsla att såra adoptivfamiljen om man söker

    ? rädsla att riva upp den första familjen om man söker upp den

    ? de svenska adoptionsbyråerna erbjuder ingen post-adoption service

    ? bristfälligt stöd för rotsökande adopterade

    ? adopterades längtan efter rötter görs till underhållning i program som spårlöst

    ? vi har inte rätt till information om våra biologiska familjer

    ? ingen rätt till ekonomisk ersättning/stöd för post-adoption service (medan adoptivföräldrarna har rätt till 40 000 i adoptionsbidrag som utbetalas av försäkringskassan)

    ? adoptionsbyråerna i mottagarländerna erbjuder bristfällig post-adoption service, ljuger om dokument, undanhåller information, sprider felaktig information

    återförening

    ? sker i hemlighet

    ? svårt med kommunikation, får oftast ske tillsammans med tolk

    ? höga kostnader för resor, tolk, översättning av dokument mm.

    ? präglas av skuld, skam, rädslor, oro

    ? ovisshet om man verkligen hittat rätt person, oro för att fråga om det är ok att göra dna-test, dyrt med dna-test

    adoptivbyråerna i sverige

    ? för främst fram adoptivföräldrars perspektiv

    ? ifrågasätter kritiska röster

    ? utesluter kritiska röster

    ? brister i sin post-adoption service

    ? har bristfällig kompetens vad gäller ursprungsländerna

    ? lyfter främst fram ?glada? adopterades berättelser

    ? förnekar problem inom adoption

    kritiska adopterade

    ? avstängd från adoptionsforum

    ? förlöjligad, hatad

    ? censurerad

    ? risk att överges av adoptivfamiljen och släkten

    ? beskylls för att vara arga, bittra och otacksamma

    ? riskerar arbete, vänskap, relationer

    ? mordhot

    vanliga ifrågasättanden av adopterade

    ? så du hade hellre dött/bott på gatan än att bli adopterad?

    ? även biologiska familjer har sina problem

    ? du ska vara tacksam över de möjligheter du fått genom adoptionen

    ? du har fått det bättre tack vare adoptionen
     
     
    Bra 'citat'! Tack!
  • Anonym (K)
    Äldre 15 Oct 15:56
    #62

    Tack, Anonym (adopterad). Det låter så självklart det du skriver.

  • Anonym (Ellie­)
    Äldre 15 Oct 17:47
    #63

    Hej, TS.

    Mycket av det du skriver som adoptivmamma gjort/gör stämmer in på min mamma. Till saken hör att jag INTE är adopterad. Jag är upp växt med mins biologiska föräldrar.

    Jag har sedan jag blivit vuxen börjat fundera på vad det är för fel på tanten. Min gissning utan att ha några som helst psykologiska kunskaper är att hon är bipolär eller narcissistisk. Oavsett är hon egocentrisk, kan inte se saker ur andras perspektiv, jorden kretsar kring henne och tycker man inte som henne eller har samma åsikter som henne eller gör som hon säger så är man dum i huvudet, ouppfostrad eller uppkäftig.

    Min mamma har av förklarliga skäll inte kunnat skicka bort mig däremot har hon sedan jag var 10 år dagligen hotat med att flytta ifrån oss. Jag flydde/flyttade hemifrån när jag var 16år. Det som för mig är mest irriterande är att hon kan behandla mig som skit och säger jag ifrån så blir jag utskälld för att jag inte är tacksam för allt dom (mina föräldrar gjort). Det hon inte verkar fatta är att ja jag är tacksam för hjälp Som jag fått genom livet det gör det dock inte ok att behandla mig som skit och hävda att det är i uppfostringssyfte.

    Jag ska inte sticka under stolen med att jag fått hjälp av mina föräldrar många gånger dock är det till 99,9% pappas förtjänst och inte min mammas.

    Till saken hör att jag är 28år, väntar mitt tredje barn (dom andra är 4 och 6år) jag har varit ihop med min man i snart 9 år och vi har varit gifta i drygt 6år av dom. Jag är ingen barnungar som ska uppfostras längre och helt uppenbarligen har ju ändå tanten misslyckas totalt på den fronten eftersom jag kan säga vad jag tycker, stå för mina åsikter och vågar säga ifrån när någon försöker trycka ner mig.

  • Äldre 16 Oct 13:24
    #64
    Anonym (Ellie) skrev 2014-10-15 17:47:12 följande:

    Hej, TS.

    Mycket av det du skriver som adoptivmamma gjort/gör stämmer in på min mamma. Till saken hör att jag INTE är adopterad. Jag är upp växt med mins biologiska föräldrar.

    Jag har sedan jag blivit vuxen börjat fundera på vad det är för fel på tanten. Min gissning utan att ha några som helst psykologiska kunskaper är att hon är bipolär eller narcissistisk. Oavsett är hon egocentrisk, kan inte se saker ur andras perspektiv, jorden kretsar kring henne och tycker man inte som henne eller har samma åsikter som henne eller gör som hon säger så är man dum i huvudet, ouppfostrad eller uppkäftig.

    Min mamma har av förklarliga skäll inte kunnat skicka bort mig däremot har hon sedan jag var 10 år dagligen hotat med att flytta ifrån oss. Jag flydde/flyttade hemifrån när jag var 16år. Det som för mig är mest irriterande är att hon kan behandla mig som skit och säger jag ifrån så blir jag utskälld för att jag inte är tacksam för allt dom (mina föräldrar gjort). Det hon inte verkar fatta är att ja jag är tacksam för hjälp Som jag fått genom livet det gör det dock inte ok att behandla mig som skit och hävda att det är i uppfostringssyfte.

    Jag ska inte sticka under stolen med att jag fått hjälp av mina föräldrar många gånger dock är det till 99,9% pappas förtjänst och inte min mammas.

    Till saken hör att jag är 28år, väntar mitt tredje barn (dom andra är 4 och 6år) jag har varit ihop med min man i snart 9 år och vi har varit gifta i drygt 6år av dom. Jag är ingen barnungar som ska uppfostras längre och helt uppenbarligen har ju ändå tanten misslyckas totalt på den fronten eftersom jag kan säga vad jag tycker, stå för mina åsikter och vågar säga ifrån när någon försöker trycka ner mig.


    Låter precis som min 'mamma' - allt ska vara på hennes sätt, annars kan det vara! Hon är väldigt bra på att förminska andra människor, speciellt de svaga eller redan utsatta. Hon säger också att jag 'skyller på' att jag är adopterad & tycker inte att det har något med saken/sakerna att göra. Vad hon då inte tänker på är ju de känslor jag redan har med mig från det att jag lämnades bort fram tills nu, hon säger att jag 'utnyttjar' att jag är adopterad!

    Att jag överdramatiserar, förstorar & är allmänt 'bångstyrig' - allt detta för att jag har egna åsikter & ett eget liv!

    Jag har ALLTID vetat vad jag står för & vetat vad jag vill med livet, har ALLTID oavsett gått min egen väg. Det stör nog henne enormt, jag har haft bra jobb, tjänat mer än henne, haft flera olika tjänster inom samma företag & hon har aldrig varit glad för min skull. Hon har bara undrat om det inte funnits andra som varit bättre kvalificerade för dessa tjänster - alltid är ngn annan bättre än mig!

    Jag har tre barn en fin sambo & studerar just nu, jag har väl ganska lätt för mig i skolan & att jag skaffar mig en högskoleutbildning som hon inte har själv, sticker också i hennes ögon!

    Varför kan hon aldrig vara stolt eller glad för min skull?

    Min sambo har hon bestämt sig för att hata, av någon anledning, och till saken hör att han är den BÄSTA jag någonsin kunnat få - han gör allt och lite till - men det är tydligen också fel tycker hon.

    Jag har blivit starkare utav att inte ha ngn kontakt med henne, så det får förbli så, det är bäst för hela min egna lilla familj.

    Hon vill styra & ställa med allt från mattider, vad vi ska äta, till vad barnen behöver ha på sig, till vilken bil vi ska köra, att vi behöver ju inte åka utomlands när vi kan semestra i Sverige och varför ska vi ha hund? Hur ska vi hinna med det? Och den skitar ju ner?

    Hon har snackat skit om så mkt till både mina syskon & till andra släktingar om saker hon inte har ngt med att göra.

    Känns som om hon vill leva genom mig, ibland som att hon är avundsjuk på mig - hon tycker tex inte att jag ska utbilda mig till det jag valt för hur ska jag klara av det? Det är bättre att jag blir lärare istället - vilket jag inte har ngt somhelst intresse i & jag borde inte sminka mig samt borde klippa av mitt långa blonda hår!

    Såhär håller hon på - så ALLT med mig vill hon få till att det är fel.

    Nu fattar jag ju tack & lov att det inte är så, utan att det grundar sig i ngt annat.

    Fruktansvärt, såhär har hon betett sig hela min uppväxt & mitt vuxna liv!

    Är så GLAD att hon inte lyckats med att styra mig fullt ut, tack vare min envishet & att jag är otroligt stark psykiskt som person.

    Det är däremot inte hon - men hon utger sig för att vara så - vilket är skrattretande.

    Nej jag klarar mig bättre än bäst utan henne - sorgligt men sant, hon har aldrig varit & kommer aldrig bli den mamma jag velat ha!

    Nu kan jag bara se till att jag blir allt annat än henne & en mkt bättre mamma till mina egna älskade fantastiska ungar!
  • Anonym (adopt­erad)
    Äldre 16 Oct 18:57
    #65

    En narcissistisk mors karaktärsdrag:
    När jag och min bror läste detta kändes det som att det var en biografi över vår mamma... 

    1. Everything she does is deniable.


    2. She violates your boundaries.


    3. She favoritizes.


    4. She undermines.


    5. She demeans, criticizes and denigrates.


    6. She makes you look crazy.


    7. She's envious.


    8. She's a liar in too many ways to count.


    9. She has to be the center of attention all the time


    10. She manipulates your emotions in order to feed on your pain.


    11. She's selfish and willful.


    12. She's self-absorbed.


    13. She is insanely defensive and is extremely sensitive to any criticism.


    14. She terrorizes.


    15. She's infantile and petty.


    16. She's aggressive and shameless.


    17. She "parentifies."


    18. She's exploitative.


    19. She projects.


    20. She is never wrong about anything.


    21. She seems to have no awareness that other people even have feelings.


    22. She blames.


     


    Narcissists are masters of multitasking as this example shows.


    Simultaneously your narcissistic mother is


    Lying. She knows what she did was wrong and she knows your reaction is reasonable.


    Manipulating. She's making you look like the bad guy for objecting to her cruelties.


    Being selfish. She doesn't mind making you feel horrible as long as she gets her own way.


    Blaming. She did something wrong, but it's all your fault.


    Projecting. Her petty, small and childish behavior has become yours.


    Putting on a self-pitying drama. She's a martyr who believed the best of you, and you've let her down.


    Parentifying. You're responsible for her feelings, she has no responsibility for yours.


     


    23. She destroys your relationships.


    24. As a last resort she goes pathetic.


     


     


    "Will I Ever Be Good Enough?: Healing the Daughters of Narcissistic Mothers" by Dr. Karyl McBride


    "Toxic Parents: Overcoming Their Hurtful Legacy and Reclaiming Your Life" by Dr. Susan Forward


    "Freeing Yourself from the Narcissist in Your Life" by Dr. Linda Martinez-Lewi

  • Äldre 17 Oct 21:40
    #66
    Anonym (adopterad) skrev 2014-10-16 18:57:41 följande:

    En narcissistisk mors karaktärsdrag:

    När jag och min bror läste detta kändes det som att det var en biografi över vår mamma... 

    1. Everything she does is deniable.

    2. She violates your boundaries.

    3. She favoritizes.

    4. She undermines.

    5. She demeans, criticizes and denigrates.

    6. She makes you look crazy.

    7. She's envious.

    8. She's a liar in too many ways to count.

    9. She has to be the center of attention all the time

    10. She manipulates your emotions in order to feed on your pain.

    11. She's selfish and willful.

    12. She's self-absorbed.

    13. She is insanely defensive and is extremely sensitive to any criticism.

    14. She terrorizes.

    15. She's infantile and petty.

    16. She's aggressive and shameless.

    17. She "parentifies."

    18. She's exploitative.

    19. She projects.

    20. She is never wrong about anything.

    21. She seems to have no awareness that other people even have feelings.

    22. She blames.

     

    Narcissists are masters of multitasking as this example shows.

    Simultaneously your narcissistic mother is

    Lying. She knows what she did was wrong and she knows your reaction is reasonable.

    Manipulating. She's making you look like the bad guy for objecting to her cruelties.

    Being selfish. She doesn't mind making you feel horrible as long as she gets her own way.

    Blaming. She did something wrong, but it's all your fault.

    Projecting. Her petty, small and childish behavior has become yours.

    Putting on a self-pitying drama. She's a martyr who believed the best of you, and you've let her down.

    Parentifying. You're responsible for her feelings, she has no responsibility for yours.

     

    23. She destroys your relationships.

    24. As a last resort she goes pathetic.

     

     

    "Will I Ever Be Good Enough?: Healing the Daughters of Narcissistic Mothers" by Dr. Karyl McBride

    "Toxic Parents: Overcoming Their Hurtful Legacy and Reclaiming Your Life" by Dr. Susan Forward

    "Freeing Yourself from the Narcissist in Your Life" by Dr. Linda Martinez-Lewi


    Mkt av detta ovan stämmer in på min mamma också!
  • Äldre 18 Oct 00:30
    #67
    Anonym (adopterad) skrev 2014-10-16 18:57:41 följande:

    En narcissistisk mors karaktärsdrag:
    När jag och min bror läste detta kändes det som att det var en biografi över vår mamma... 

    1. Everything she does is deniable.


    2. She violates your boundaries.


    3. She favoritizes.


    4. She undermines.


    5. She demeans, criticizes and denigrates.


    6. She makes you look crazy.


    7. She's envious.


    8. She's a liar in too many ways to count.


    9. She has to be the center of attention all the time


    10. She manipulates your emotions in order to feed on your pain.


    11. She's selfish and willful.


    12. She's self-absorbed.


    13. She is insanely defensive and is extremely sensitive to any criticism.


    14. She terrorizes.


    15. She's infantile and petty.


    16. She's aggressive and shameless.


    17. She "parentifies."


    18. She's exploitative.


    19. She projects.


    20. She is never wrong about anything.


    21. She seems to have no awareness that other people even have feelings.


    22. She blames.


     


    Narcissists are masters of multitasking as this example shows.


    Simultaneously your narcissistic mother is


    Lying. She knows what she did was wrong and she knows your reaction is reasonable.


    Manipulating. She's making you look like the bad guy for objecting to her cruelties.


    Being selfish. She doesn't mind making you feel horrible as long as she gets her own way.


    Blaming. She did something wrong, but it's all your fault.


    Projecting. Her petty, small and childish behavior has become yours.


    Putting on a self-pitying drama. She's a martyr who believed the best of you, and you've let her down.


    Parentifying. You're responsible for her feelings, she has no responsibility for yours.


     


    23. She destroys your relationships.


    24. As a last resort she goes pathetic.


     


     


    "Will I Ever Be Good Enough?: Healing the Daughters of Narcissistic Mothers" by Dr. Karyl McBride


    "Toxic Parents: Overcoming Their Hurtful Legacy and Reclaiming Your Life" by Dr. Susan Forward


    "Freeing Yourself from the Narcissist in Your Life" by Dr. Linda Martinez-Lewi


    Min "mamma" i ett nötskal
    Varken kommunist eller islamist, men något konservativ kristen antirasist
  • Anonym (Jag)
    Äldre 18 Oct 01:08
    #68

    Oavsett att vi helt klart har olika upplevelser av våra adoptioner - jag beklagar verkligen att vissa har haft föräldrar som beskrivits ovan. Själv har jag aldrig fått annat än gränslös kärlek av mina föräldrar och har aldrig heller upplevt något annat när det gäller andra adopterade jag känner (bland annat familjer som mina föräldrar lärde känna när de adopterade, mina syskon och några andra i vänskapskretsen). Hoppas att ni ändå kan få och ge massor av kärlek och samhörighet till era egna familjer och barn {#emotions_dlg.flower}

  • Anonym (Ellie­)
    Äldre 18 Oct 10:53
    #69
    Anonym (adopterad) skrev 2014-10-16 18:57:41 följande:

    En narcissistisk mors karaktärsdrag:
    När jag och min bror läste detta kändes det som att det var en biografi över vår mamma... 

    1. Everything she does is deniable.


    2. She violates your boundaries.


    3. She favoritizes.


    4. She undermines.


    5. She demeans, criticizes and denigrates.


    6. She makes you look crazy.


    7. She's envious.


    8. She's a liar in too many ways to count.


    9. She has to be the center of attention all the time


    10. She manipulates your emotions in order to feed on your pain.


    11. She's selfish and willful.


    12. She's self-absorbed.


    13. She is insanely defensive and is extremely sensitive to any criticism.


    14. She terrorizes.


    15. She's infantile and petty.


    16. She's aggressive and shameless.


    17. She "parentifies."


    18. She's exploitative.


    19. She projects.


    20. She is never wrong about anything.


    21. She seems to have no awareness that other people even have feelings.


    22. She blames.


     


    Narcissists are masters of multitasking as this example shows.


    Simultaneously your narcissistic mother is


    Lying. She knows what she did was wrong and she knows your reaction is reasonable.


    Manipulating. She's making you look like the bad guy for objecting to her cruelties.


    Being selfish. She doesn't mind making you feel horrible as long as she gets her own way.


    Blaming. She did something wrong, but it's all your fault.


    Projecting. Her petty, small and childish behavior has become yours.


    Putting on a self-pitying drama. She's a martyr who believed the best of you, and you've let her down.


    Parentifying. You're responsible for her feelings, she has no responsibility for yours.


     


    23. She destroys your relationships.


    24. As a last resort she goes pathetic.


     


     


    "Will I Ever Be Good Enough?: Healing the Daughters of Narcissistic Mothers" by Dr. Karyl McBride


    "Toxic Parents: Overcoming Their Hurtful Legacy and Reclaiming Your Life" by Dr. Susan Forward


    "Freeing Yourself from the Narcissist in Your Life" by Dr. Linda Martinez-Lewi


    Det är så hemskt men detta är min mamma i ett nötskal också. Om hon får en "diagnos" finns det då något hon kan göra för att situationen skall bli bättre?

    Jag har nämligen velat gå på parterapi med min mamma för att få en bättre relation med henne men citat från henne:" jag är inte något jävla psykfall så jag behöver inte gå". 

    Tack mamma för att du vill att vår relation skall bli bättre.
  • Anonym (adopt­erad)
    Äldre 18 Oct 13:50
    #70
    Anonym (Ellie) skrev 2014-10-18 10:53:06 följande:
    Det är så hemskt men detta är min mamma i ett nötskal också. Om hon får en "diagnos" finns det då något hon kan göra för att situationen skall bli bättre?

    Jag har nämligen velat gå på parterapi med min mamma för att få en bättre relation med henne men citat från henne:" jag är inte något jävla psykfall så jag behöver inte gå". 

    Tack mamma för att du vill att vår relation skall bli bättre.
    Min mamma tycker det är skitpraktiskt att jag går i terapi så slipper hon. Typ så. Hon försöker dock kräva av mig att berätta vad jag säger, för hon är skitskraj att jag ska säga negativa saker om henne... 

    Nej, människor med den här personlighetsstörningen kan man inte göra så mycket åt - man kan bara hitta sätt att själv förhålla sig till dem. Jag tar vänligt men mer och mer bestämt avstånd. Inga öppna konflikter; försöker bara låta bli att låta denna gränslösa människa äta upp mer av mitt inre än hon redan slukat. 
  • Blackf­eet
    Äldre 24 Jun 04:55
    #71
    PernillaW82 skrev 2014-10-12 00:14:41 följande:
    Hej!

    Vad fruktansvärt att uttrycka sig som så att hon hellre önskat sig döttrar & sedan ha mage att skylla på er pappa för att hon fick två söner!

    Hon skulle istället vara tacksam & ödmjuk inför att hon fick några barn i överhuvudtaget.

    Jag tänker att adoptiv föräldrar många gånger inte vet vad de ger sig in i, det är precis som att de måste uppfylla sitt eget ego genom att skaffa barn via adoption, för att de inte skulle behöva avstå helt. Och att det är när olikheterna blir påtagliga, eftersom arvet inte är detsamma, som man sen på något sätt inte klarar av att se att det inte är deras biologiska barn, samt att det är då dessa elakheter kommer att spela en stor roll.

    Det är så otroligt ynkligt & inskränkt att man mår illa över hur människor kan komma att agera.

    Tycker det är ytterst småaktigt att ni fått behöva ta emot misshandel också fysiskt. För mig har det varit & är ju mer en psykisk terror som pågått/pågår!

    Man känner sig som en rötten påse sopor, inte mer värd än så för dem, vilket är skamligt.

    Min mamma är värst, men som även er pappa, så är min pappa en riktigt feg man som inte heller riktigt står upp för mig, eller rättare sagt han står inte upp alls. Han är hönsad under hennes sätt att vara/agera & vågar knappast ta ett steg emot rätt håll.

    Här finns inte minst tre barn som inte har någon mormor & morfar & jag anser mig inte ha några föräldrar & har väl insett att jag inte betytt så värst mkt för dem, mer än att jag bidrog till att det kunde konstruera sin lilla familj.

    Jag hoppas att dessa föräldrar (dina & mina) en dag får tillbaka med ett eller annat mynt för hur de varit emot oss under både uppväxt samt i nutid. Karma!

    Skönt att få ventilera med någon som upplevt/upplever samma sak.

    Ta hand om dig!

    Kram
    Hej, 
    hur har du det idag? 
    Lång tid har gått och jag har helt brutit med både min bror, min mamma och min pappa. 
    Eller... om sanningen ska fram, ingen av dom har kontaktat mig sen vi träffades för 14 månader sedan. De har varandra vilket är helt OK, och jag har mitt. 
    I dagsläget så kan jag med handen på hjärtat säga att det är inte gör något; de känner inte mig längre (sedan länge) de bryr sig inte om mitt liv och vad som är viktigt och livet är för kort för att jag ska "hålla andan" och vara dom till lags. 

    Vill gärna komma i kontakt med dig, strenght trhough unity, inte sant!
    Trevlig midsommar !!!
  • Äldre 14 Aug 15:27
    #72

    Vem är du att könsbestämma mig!

Svar på tråden Ni adopterade vuxna!