PernillaW82

Äldre 7 Sep 21:55

72 svar

Ni adopterade vuxna!

Ni adopterade vuxna, hur ser er relation ut till era adoptivföräldrar i vuxen ålder?
Jag adopterades, svenskadopterades 1982, är alltså idag 32år gammal.
Har vuxit upp med foster syskon & en lillebror som adoptiv föräldrarna till slut fick efter att försökt bli gravida i många långa år.
Har idag själv 3 egna barn & sambo, vi har ett bra liv!

Däremot har jag sedan över ett år tillbaka ingen kontakt med mina adoptiv föräldrar längre. Pga att min adoptiv mamma inte fick styra & ställa som hon ville i min familj. Dessutom har hon försökt att förstöra förhållandet mellan mig & min sambo, av ngn andledning tål hon inte honom har aldrig gjort. Detta har hon tydligt visat genom att baktala honom & med hela sitt kroppsspråk.

När jag sa ifrån till henne, rejält, har hon sedan dess total ignorerat oss. Hon har gjort sina fula försök att kontakta mig men tydligt visat att hon avskyr min sambo. Och han har inte gjort det minsta fel!
Tex skickade hon ett julkort i julas adresserat till alla i familjen förutom min sambo!

Min adoptiv pappa vinkar & hälsar när man möter honom, stannar & pratar typ väder & vind med min sambo när de springer på varann men inte mer än så.....men alltid ngt.

Min adoptiv mamma har alltid varit en sådan som vet allt om allt & kan allt bäst, allt ska vara enl hennes regler annars är man inte ens vatten värd. Vet hur mkt jag tassade på tå kring henne som liten bara för att vara henne till lags. Jag kan räkna på en hand hur många ggr hon sagt att hon älskar mig under mina 32år.

I tonåren var jag väl lite av en rebell, men inte mer än normalt, då hotade hon med att hitta ett annat hem till mig om jag inte skärpte till mig eller om det inte passade! Det var ju det sista jag som adopterad behövde höra, det är ngt som faktiskt etsat sig fast i min själ för resten av mitt liv. Precis som att jag var ngt att ha när det var på hennes premisser & villkor - men inte annars. Man kan säga att det knappast rört sig om ovillkorlig kärlek.! Utan allt har varit på hennes villkor.

För lite över ett år sedan fick jag nog av henne & sa att jag inte vill ha ngt med henne att göra så länge hon beter sig illa - hon försökte även dra med sig andra släktingar- hennes ena syster har väl gått med i hennes allians - och kör på samma sätt. De kan inte ens säga hej eller lyfta upp handen när man möts.
Istället är det kalla blickar & tisslande & tasslande.......
Efter 31år är man bara en påse skit & barnbarnen är ju stora nu så de klarar hon sig utan har jag hört henne uttrycka sig via säkra källor.

Det är tydligen mig det inte går att prata med, jag är dramatisk & överdriver & lyssnar inte......det går tydligen inte att resonera med mig.

Till saken hör att jag försökt prata med henne, gick hem dit, men fick då höra att det var deras hem & jag var inte välkommen att dyka upp där hursomhelst & de bestämde vad som skulle diskuteras i deras hem & inte & fick en dörr ingensmälld i ansiktet.

Min pappa ser genuint ledsen ut när man springer på honom, men ändå gör han inget för att förändra situationen - feg. Han har iofs alltid varit som en toffel inför henne.

Jag skulle ALDRIG ge upp mina barn aldrig & skulle aldrig säga eller agera på detta sätt emot dem NEVER.!

Jag känner att jag försökt lösa detta men eftersom jag blivit avvisad då har jag lagt ner. Nu säger mina äldsta barn att de saknar sin MORFAR!
Vad hade nu gjort i det här läget.? Jag vet inte varken ut eller in - vet bara att jag knappast kan betyda speciellt mkt för dem eftersom de så lättvindigt slutat bry sig totalt & avvisat mig när jag försökt lösa allt detta, det är så mkt mer än jag beskrivit här, detta är bara i stora drag - hon har gjort mkt mer än såhär.

Tex förlöjligar hon gärna mig eller hånar mig endast för att trycka ner mig, har jag gjort ngt bra är det alltid någon annan som gjort det bättre, har jag ny hårfärg är det alltid ngn annan som klär bättre i den färgen osv, har jag blivit befordrad på jobbet är det alltid ngn annan som förtjänar det mer osv osv.

Vad är det för fel på henne och vad hade ni gjort i det här läget?

Litet My

Äldre 13 Oct 23:14

#41

Jag har i övrigt svårt att se denna "moderskärleken" i TS inlägg som du hänvisar till. Jag ser en adoptivmamma som mer är ute efter att uppfylla SINA behov efter enbart hennes villkor snarare än att villkorslöst älska sitt barn såsom alla föräldrar borde. Ett tyvärr inte alltför ovanligt betende hos adoptivföräldrar.

Anonym (adopterad)

Äldre 13 Oct 23:17

#42

Anonym (Tråkigt) skrev 2014-10-13 22:49:40 följande:

Menar inte att adoptivbarnen skall vara tacksamma för att de blivit adopterade, men tacksamma för att de blivit väl behandlade av sina föräldrar precis som barn med sina biologiska föräldrar. Min mor (biologisk mor) har varit väldigt kärleksfull mot mig vilket är något man inte kan säga om min far och för hennes kärlek är jag tacksam.

Det hade varit extremt respektlöst och vidrigt att säga att jag inte älskar henne och att hon är en självisk idiot. Att du ens försvarar TS är makalöst.

Sedan kan man åtminstone skatta sig själv lycklig att man kommit till ett av de tryggaste länderna i världen istället för att växa upp i fattig slum på andra sidan jordklotet.

(Jag har varit i ett förhållande med en adopterad tjej så helt okunnig är jag inte.)

Du stör dig på när adoptionskritiska utger sig tala för hela gruppen adopterade, men du tycker att dit förhållande med en adopterad tjej ger dig rätten att kalla dig kunnig i ämnet? Jag känner folk som är cancersjuka, folk som har skilt sig och folk som har barn med särskilda behov, men det gör inte mig tillräckligt kunnig i dessa ämnen för att göra mig bekväm med att gå in aggressivt i diskussionstrådar där deras livsvillkor avhandlas i sammanhang där de vill ventilera sin frustration.

Om du tar och försöker läsa lite mellan raderna i TS så kanske du ser att TS mamma oavsett avsikt kanske inte var fullt lämpad att ge sig in i en adoption - en process så präglad av övergivenhet och avvisande och separation.

Anonym (Jag)

Äldre 13 Oct 23:48

#43

Litet My skrev 2014-10-13 20:33:54 följande:

Anonym(jag): 3-4 gånger fler tar livet av sig av adopterade jämfört med svenskfödda barn vill jag minnas att jag läste senast. Vad tror du det beror på? Jag vet inte hur många adopterade du lyssnat till, själv har jag nog fått ett 50 tal historier berättade för mig av adopterade som farit väldigt illa och då mycket pga adoptivföräldrarna, rasism finns förvisso med men inte alls i så stor utsträckning man kan tro. Hur livet blivit utan adoptionen är nog väldigt individuellt men i många fall är det kidnappade barn, sålda, bortlurade eller där de biologiska föräldrarna kommit för att hämta dem efter en tid men då är barnen redan borta. Många barn försvinner under mystiska omständigheter som ett resultat av att adopterbara barn är en stor bristvara.

Jag har också läst att det är fler adopterade som begår självmord, men jag har hittills inte sett någon rapport som rensat för andra faktorer (som jag nämnde). Dessutom ska man komma ihåg att cirka 0.1 procent av en normalpopulation begår självmord, vilket innebär att även om adopterade har en 3-4 gånger högre frekvens är det rätt få vi talar om. Självklart är varje fall en tragedi - men cirka 99,7 procent av adopterade begår alltså INTE självmord.

Att försöka dra generaliserbara slutsatser för 50 000 personer efter att "ha lyssnat" på 50 fall (det finns ca 180 000 adopterade, varav 50 000 internationellt adopterade i Sverige), är inte ens i närheten av representativt. Den typen av "argument" är tyvärr lite svåra att bemöta eftersom de inte innehåller speciellt mycket substans.

"Rasism finns förvisso, men inte alls i så stor utsträckning man kan tro" - hur har du fått den uppfattningen? Kan du stryka det på något sätt? De sista meningarna är inte heller direkt underbyggda med någon fakta, det känns som spekulationer och svåra att bemöta.

Frågan var hur enskilda adopterade personers liv ser ut och jag har redovisat för mitt. Jag gör egentligen inga anspråk på att tala för andra. Jag vet att jag har haft goda förutsättningar - jag adopterades som 2 månaders bebis genom Adoptionscenter och kom till mycket kärleksfull och sund familj, växte upp i Stockholm i en omgivning som aldrig har varit exkluderande. Jag hade mycket vänner, var "populär" i skolan, lätt för studier och idag högutbildad, bra jobb, familj med barn. Ja, då är det lätt att må bra.

Att bli adopterad som 5-åring till stökig familj i Sölvesborg - det är nog inte lika lätt. MEN då tror jag att mycket beror på faktorer runt omkring, snarare än själva adoptionen. Att ha levt 5 år under kanske tveksamma förhållanden, att komma ihåg flera olika separationer, att slitas upp med rötterna, att vara annorlunda, att känna sig otrygg hemma, kanske bli mobbad, inte förstå språket och kulturen - bara att bryta på ett annat språk kan nog innebära att man uppfattas som mer annorlunda i omgivningens (och kanske sina egna) ögon.

Det är en komplex fråga - intressant att diskutera.

Anonym (Jillybean)

Äldre 14 Oct 00:07

#44

Anonym (Jag) skrev 2014-10-13 23:48:13 följande:

Jag har också läst att det är fler adopterade som begår självmord, men jag har hittills inte sett någon rapport som rensat för andra faktorer (som jag nämnde). Dessutom ska man komma ihåg att cirka 0.1 procent av en normalpopulation begår självmord, vilket innebär att även om adopterade har en 3-4 gånger högre frekvens är det rätt få vi talar om. Självklart är varje fall en tragedi - men cirka 99,7 procent av adopterade begår alltså INTE självmord.

Att försöka dra generaliserbara slutsatser för 50 000 personer efter att "ha lyssnat" på 50 fall (det finns ca 180 000 adopterade, varav 50 000 internationellt adopterade i Sverige), är inte ens i närheten av representativt. Den typen av "argument" är tyvärr lite svåra att bemöta eftersom de inte innehåller speciellt mycket substans.

"Rasism finns förvisso, men inte alls i så stor utsträckning man kan tro" - hur har du fått den uppfattningen? Kan du stryka det på något sätt? De sista meningarna är inte heller direkt underbyggda med någon fakta, det känns som spekulationer och svåra att bemöta.

Frågan var hur enskilda adopterade personers liv ser ut och jag har redovisat för mitt. Jag gör egentligen inga anspråk på att tala för andra. Jag vet att jag har haft goda förutsättningar - jag adopterades som 2 månaders bebis genom Adoptionscenter och kom till mycket kärleksfull och sund familj, växte upp i Stockholm i en omgivning som aldrig har varit exkluderande. Jag hade mycket vänner, var "populär" i skolan, lätt för studier och idag högutbildad, bra jobb, familj med barn. Ja, då är det lätt att må bra.

Att bli adopterad som 5-åring till stökig familj i Sölvesborg - det är nog inte lika lätt. MEN då tror jag att mycket beror på faktorer runt omkring, snarare än själva adoptionen. Att ha levt 5 år under kanske tveksamma förhållanden, att komma ihåg flera olika separationer, att slitas upp med rötterna, att vara annorlunda, att känna sig otrygg hemma, kanske bli mobbad, inte förstå språket och kulturen - bara att bryta på ett annat språk kan nog innebära att man uppfattas som mer annorlunda i omgivningens (och kanske sina egna) ögon.

Det är en komplex fråga - intressant att diskutera.

Det finns ju hur mycket forskning som helst att stödja sig på om man är intresserad. Jag är precis som Lilla my inne och läser mycket på adoptionsforum och det är verkligen jättemånga som mår dåligt av sin adoption. Antar att du levt i lite skyddad verkstad eller kanske inte pratat med speciellt många adopterade, eller kanske inte ens varit beredd att lyssna såsom jag uppfattar dig här eftersom hela ditt synsätt tycks utgå från enbart dig.

Håller med Lilla my och även andra härinne efter att ha deltagit i många diskussioner med adopterade då det finns många grupper för adopterade som inte mått bra av sin adoption för just dessa. Det intressanta är att de nästan berättar samma historia allihopa och jag får samma uppfattning som andra att det mestadels inte handlar om rasism utan om adoptivföräldrarna. Förövrigt vet jag inte ens vad du gör i denna tråden då TS verkar ha det trassligt och du mest (och som enda adopterad av ca 6-7 st) tycks ha privilegiet att ha varit nöjd med din adoption. Varför är det så tror du?

Anonym (Jillybean)

Äldre 14 Oct 00:11

#45

Anonym (Jillybean) skrev 2014-10-14 00:07:03 följande:

Det finns ju hur mycket forskning som helst att stödja sig på om man är intresserad. Jag är precis som Lilla my inne och läser mycket på adoptionsforum och det är verkligen jättemånga som mår dåligt av sin adoption. Antar att du levt i lite skyddad verkstad eller kanske inte pratat med speciellt många adopterade, eller kanske inte ens varit beredd att lyssna såsom jag uppfattar dig här eftersom hela ditt synsätt tycks utgå från enbart dig.

Håller med Lilla my och även andra härinne efter att ha deltagit i många diskussioner med adopterade då det finns många grupper för adopterade som inte mått bra av sin adoption för just dessa. Det intressanta är att de nästan berättar samma historia allihopa och jag får samma uppfattning som andra att det mestadels inte handlar om rasism utan om adoptivföräldrarna. Förövrigt vet jag inte ens vad du gör i denna tråden då TS verkar ha det trassligt och du mest (och som enda adopterad av ca 6-7 st) tycks ha privilegiet att ha varit nöjd med din adoption. Varför är det så tror du?

www.dagensmedicin.se/nyheter/sjalvmord-och-psykisk-sjukdom-vanligare-bland-adopterade/

Den här är lång men intressant: www.regeringen.se/content/1/c4/26/81/66ec52fa.pdf

Anonym (Jag)

Äldre 14 Oct 00:45

#46

Anonym (Jillybean) skrev 2014-10-14 00:07:03 följande:

Det finns ju hur mycket forskning som helst att stödja sig på om man är intresserad. Jag är precis som Lilla my inne och läser mycket på adoptionsforum och det är verkligen jättemånga som mår dåligt av sin adoption. Antar att du levt i lite skyddad verkstad eller kanske inte pratat med speciellt många adopterade, eller kanske inte ens varit beredd att lyssna såsom jag uppfattar dig här eftersom hela ditt synsätt tycks utgå från enbart dig.

Håller med Lilla my och även andra härinne efter att ha deltagit i många diskussioner med adopterade då det finns många grupper för adopterade som inte mått bra av sin adoption för just dessa. Det intressanta är att de nästan berättar samma historia allihopa och jag får samma uppfattning som andra att det mestadels inte handlar om rasism utan om adoptivföräldrarna. Förövrigt vet jag inte ens vad du gör i denna tråden då TS verkar ha det trassligt och du mest (och som enda adopterad av ca 6-7 st) tycks ha privilegiet att ha varit nöjd med din adoption. Varför är det så tror du?

Fast tror du att dessa forum är representativa? De som inte har några problem med sin adoption kanske inte sitter och diskuterar i massa trådar på FL? Jag har t ex aldrig förut skrivit i någon tråd om adoption eftersom jag inte ens varit inne på de forumen (den här gången kom tråden upp i Mest lästa så då blev jag nyfiken och kollade). Det jag menar är att de adopterade som inte har dessa problem, finns ju lika mycket som ni - bara det att vi inte hörs så ofta eftersom vi kanske inte har samma behov av att diskutera med andra om hur vi mår på grund av detta.

Jag tycker att det är intressant att höra vad andra tycker, men jag gillar inte att du omedelbart ska reducera mig till "skyddad verkstad", "inte talat med så många", "inte varit beredd att lyssna" - det är väl trevligare att hålla saklig ton? Vi kan väl få tycka olika utan att göra en massa antaganden om att andra inte vet vad de pratar om? Jag håller ju med om att det finns en överrepresentation - det jag funderar över är att den bara skulle bero på adoptionen i sig. Dessutom handlar det fortfarande om väldigt få som begår självmord (även om det som sagt är tragiskt).

Om ni inte vill att andra än folk som tycker likadant som ni ska skriva i tråden, kan jag lämna den. Men då kan ni ju också fundera över varför ni uppfattar det som att alla håller med er. Kanske för att andras åsikter inte är välkomna, inte ens när ni ställer frågan.

Anonym (Jillybean)

Äldre 14 Oct 00:56

#47

Anonym (Jag) skrev 2014-10-14 00:45:01 följande:

Fast tror du att dessa forum är representativa? De som inte har några problem med sin adoption kanske inte sitter och diskuterar i massa trådar på FL? Jag har t ex aldrig förut skrivit i någon tråd om adoption eftersom jag inte ens varit inne på de forumen (den här gången kom tråden upp i Mest lästa så då blev jag nyfiken och kollade). Det jag menar är att de adopterade som inte har dessa problem, finns ju lika mycket som ni - bara det att vi inte hörs så ofta eftersom vi kanske inte har samma behov av att diskutera med andra om hur vi mår på grund av detta.

Jag tycker att det är intressant att höra vad andra tycker, men jag gillar inte att du omedelbart ska reducera mig till "skyddad verkstad", "inte talat med så många", "inte varit beredd att lyssna" - det är väl trevligare att hålla saklig ton? Vi kan väl få tycka olika utan att göra en massa antaganden om att andra inte vet vad de pratar om? Jag håller ju med om att det finns en överrepresentation - det jag funderar över är att den bara skulle bero på adoptionen i sig. Dessutom handlar det fortfarande om väldigt få som begår självmord (även om det som sagt är tragiskt).

Om ni inte vill att andra än folk som tycker likadant som ni ska skriva i tråden, kan jag lämna den. Men då kan ni ju också fundera över varför ni uppfattar det som att alla håller med er. Kanske för att andras åsikter inte är välkomna, inte ens när ni ställer frågan.

Det finns många forum som inte handlar om negativitet utan där enbart adopterade från ett visst land håller till, positiva som negativa. Där är det inget konstigt att folk skriver vad de tycker oavsett om det är bra eller dåligt och valt att inte enbart gå med pga en åsikt kring adoptionen. Tycker det är lite märkligt att du som adopterad inte ens visste om det. FB har tex en hel del landsgrupper men även stora grupper för de som är emot, eller för, eller för adoptivföräldrar/blivande adoptivföräldrar.

Börjar faktiskt tvivla lite på att du är adopterad när du verkar ha noll kunskap i hur adoptioner går till, varför en del mår fruktansvärt dåligt av det, precis som en del anser att det varit något positivt.

Tycker inte heller att 4 gånger fler än "svenskfödda" är så himla lite att det inte är värt att reagera över såsom du tycker.

Som sagt och återigen, du har ju själv valt att inte lyssna på de adopterade som faktiskt berättar hur just de känner och tänker kring adoption, och det trots att det finns många irl, på forum samt forskning och en hel del litteratur kring ämnet att läsa om man verkligen är intresserad och återigen, de flestas historier är väldigt lika när man lyssnat på några stycken eller många som andra tycks ha gjort i tråden.

Anonym (KAF)

Äldre 14 Oct 01:10

#48

Anonym (Jag) skrev 2014-10-14 00:45:01 följande:

Fast tror du att dessa forum är representativa? De som inte har några problem med sin adoption kanske inte sitter och diskuterar i massa trådar på FL? Jag har t ex aldrig förut skrivit i någon tråd om adoption eftersom jag inte ens varit inne på de forumen (den här gången kom tråden upp i Mest lästa så då blev jag nyfiken och kollade). Det jag menar är att de adopterade som inte har dessa problem, finns ju lika mycket som ni - bara det att vi inte hörs så ofta eftersom vi kanske inte har samma behov av att diskutera med andra om hur vi mår på grund av detta.

Jag tycker att det är intressant att höra vad andra tycker, men jag gillar inte att du omedelbart ska reducera mig till "skyddad verkstad", "inte talat med så många", "inte varit beredd att lyssna" - det är väl trevligare att hålla saklig ton? Vi kan väl få tycka olika utan att göra en massa antaganden om att andra inte vet vad de pratar om? Jag håller ju med om att det finns en överrepresentation - det jag funderar över är att den bara skulle bero på adoptionen i sig. Dessutom handlar det fortfarande om väldigt få som begår självmord (även om det som sagt är tragiskt).

Om ni inte vill att andra än folk som tycker likadant som ni ska skriva i tråden, kan jag lämna den. Men då kan ni ju också fundera över varför ni uppfattar det som att alla håller med er. Kanske för att andras åsikter inte är välkomna, inte ens när ni ställer frågan.

Mycket välformulerat! Ett inlägg som skulle kunna kopieras och postas i diverse trådar här på FL. Saklig ton har det inte varit mycket av i denna tråd... (Därmed ej att förringa personliga upplevelser och trauman.)

Anonym (Jag)

Äldre 14 Oct 01:47

#49

Anonym (Jillybean) skrev 2014-10-14 00:56:15 följande:

Det finns många forum som inte handlar om negativitet utan där enbart adopterade från ett visst land håller till, positiva som negativa. Där är det inget konstigt att folk skriver vad de tycker oavsett om det är bra eller dåligt och valt att inte enbart gå med pga en åsikt kring adoptionen. Tycker det är lite märkligt att du som adopterad inte ens visste om det. FB har tex en hel del landsgrupper men även stora grupper för de som är emot, eller för, eller för adoptivföräldrar/blivande adoptivföräldrar.

Börjar faktiskt tvivla lite på att du är adopterad när du verkar ha noll kunskap i hur adoptioner går till, varför en del mår fruktansvärt dåligt av det, precis som en del anser att det varit något positivt.

Tycker inte heller att 4 gånger fler än "svenskfödda" är så himla lite att det inte är värt att reagera över såsom du tycker.

Som sagt och återigen, du har ju själv valt att inte lyssna på de adopterade som faktiskt berättar hur just de känner och tänker kring adoption, och det trots att det finns många irl, på forum samt forskning och en hel del litteratur kring ämnet att läsa om man verkligen är intresserad och återigen, de flestas historier är väldigt lika när man lyssnat på några stycken eller många som andra tycks ha gjort i tråden.

Nej, det stämmer att jag generellt har diskuterat adoption väldigt lite. Min adoption är inte en stor del av min identitet och jag har aldrig tidigare besökt några forum som handlar om adoption överhuvudtaget. Om du inte tror att jag är adopterad på grund av detta är ju upp till dig.

Jag tycker överlag inte att du verkar vara speciellt intresserad av att diskutera, snarare av att gå till angrepp på mig personligen av någon anledning. "Tycker inte heller att 4 gånger fler än "svenskfödda" är så himla lite att det inte är värt att reagera över såsom du tycker." Det du skriver ovan är ju ett rent påhitt. Jag har skrivit att det ändå är väldigt ovanligt med självmord (ca 0,1 % av svenskfödda och ca 0,4 % av adopterade), men understrukit att varje fall självklart är en tragedi. På vissa låter det som att var och varannan adopterad är psykiskt nedbruten och självmordsbenägen, jag ville belysa vilka siffror det faktiskt handlar om.

Att "de flestas historier är väldigt lika" får du väldigt gärna styrka med trovärdig källa.

Anonym (Jag)

Äldre 14 Oct 01:50

#50

Anonym (KAF) skrev 2014-10-14 01:10:23 följande:

Mycket välformulerat! Ett inlägg som skulle kunna kopieras och postas i diverse trådar här på FL. Saklig ton har det inte varit mycket av i denna tråd... (Därmed ej att förringa personliga upplevelser och trauman.)

Tack! ${#emotions_dlg.flower}$
Ja, det blir ju så mycket enklare att hålla sig till sak när man diskuterar en sakfråga

Inte bara argument i stil med: "Alla jag känner säger att..." eller "Det vet ju alla att..." alternativt rena personangrepp

Ni adopterade vuxna!

INNEHÅLL