• Anonym (söderöver)

    Umgänge i familjehem

    Skulle gärna vilja veta mer om hur umgängen med föräldrarna funkar för er som är familjehem.

    1. Hur ofta och hur länge har de biologiska föräldrarna umgänge med er familjehemsplacering?
    2. Har ni både fysiska umgängen och telefonumgängen?
    3. Hur gamla är era placerade?
    4. Sker umgängena hemma hos er, eller någon annan stans?
    5. Är er placering en LVU eller SoL?

    Vi är ett nyblivet familjehem som tycker att vi har mkt umgängen som ska passas och planeras efter, men man vänjer sej nog...
    Tycker bara att det kan vara intressant att jämföra hur ni andra har det!

  • Svar på tråden Umgänge i familjehem
  • Anonym (Men....)

    Hej ts. Synd att du inte får svar på det du egentligen undrade över. När det gäller signaturen "oj" så finns hen i varje tråd som handlar om familjehem och rapar om och om igen att ALLA familjehem är giriga och oempatiska och dåliga för barn. Alla barn enligt hen mår bättre av att bo med sina föräldrar. Hen svarar aldrig på motargument eller utvecklar sin ståndpunkt mer utan ter sig som en grammofonskiva som hakat upp sig. Därför är det inte så svårt att gissa på att hen förmodligen är en av de föräldrar med brist på självinsikt som har fått sina barn omhändertagna och känner sig kränkt. Den totala bristen på kunskap och förmåga att ta till sig något som helst annat argument fungerar inte på hen. Många har försökt och alla har misslyckats. Hen är fast i sin värld där alla familjehem är giriga individer som bara vill gräva guld på sin placerings bekostnad. Och alla föräldrar är det bästa för sina barn oavsett situation. Hen kommer aldrig ändra uppfattning oavsett vad någon lägger fram för argument. Att hens uppfattning skulle vara yrkesrelaterat förefaller otroligt då de flesta yrken inom den sociala sektorn kräver attt man har förmåga att se saker utifrån flera perspektiv än hens tunnelseende. Det bygger snarare på egen erfarenhet och känslan av att vara djupt kränkt av de sociala myndigheterna.

    För övrigt så är även jag en av dessa hemska familjehem som gladeligen håvar in massor med pengar på mina placeringar och låter dem äta vatten och bröd till middag. Själv sitter jag för det mesta på min häck med hörlurar på så jag slipper höra deras förtvivlan. Det är ju sååååå lätt att vara familjehem. Eller hur?

  • Anonym (anonym)
    Anonym (Eh) skrev 2015-09-24 23:29:57 följande:
    KG har aldrig haft problem med soc, däremot sett hur enorma kontrasterna kan vara. Har du? Det finns barnhem där de som jobbar bor med barnen, de är noga med anknytning och kontinuitet och lever i mångt och mycket som en lite större familj. Skillnaden är också att de flesta barn som bor på barnhem bott där så länge de kan minnas jämfört med de flesta placerade barn. Dessa barn får massor med kärlek, egentid och går i skola men familjen blir lite större. Det finns tom adopterade som saknar sitt barnhem som vuxna. Vårt sätt med en familj är inte alltid alltid de bästa. Det finns många minst lika bra alternativ.
    Och du tror på fullt allvar att det i Sverige skulle byggas banhem där personalen bor med barnen?
  • Anonym (anonym)
    Anonym (Men....) skrev 2015-09-25 12:54:09 följande:
    Hej ts. Synd att du inte får svar på det du egentligen undrade över. När det gäller signaturen "oj" så finns hen i varje tråd som handlar om familjehem och rapar om och om igen att ALLA familjehem är giriga och oempatiska och dåliga för barn. Alla barn enligt hen mår bättre av att bo med sina föräldrar. Hen svarar aldrig på motargument eller utvecklar sin ståndpunkt mer utan ter sig som en grammofonskiva som hakat upp sig. Därför är det inte så svårt att gissa på att hen förmodligen är en av de föräldrar med brist på självinsikt som har fått sina barn omhändertagna och känner sig kränkt. Den totala bristen på kunskap och förmåga att ta till sig något som helst annat argument fungerar inte på hen. Många har försökt och alla har misslyckats. Hen är fast i sin värld där alla familjehem är giriga individer som bara vill gräva guld på sin placerings bekostnad. Och alla föräldrar är det bästa för sina barn oavsett situation. Hen kommer aldrig ändra uppfattning oavsett vad någon lägger fram för argument. Att hens uppfattning skulle vara yrkesrelaterat förefaller otroligt då de flesta yrken inom den sociala sektorn kräver attt man har förmåga att se saker utifrån flera perspektiv än hens tunnelseende. Det bygger snarare på egen erfarenhet och känslan av att vara djupt kränkt av de sociala myndigheterna.
    För övrigt så är även jag en av dessa hemska familjehem som gladeligen håvar in massor med pengar på mina placeringar och låter dem äta vatten och bröd till middag. Själv sitter jag för det mesta på min häck med hörlurar på så jag slipper höra deras förtvivlan. Det är ju sååååå lätt att vara familjehem. Eller hur?
    Några av de mest aktiva bakom de uttalande om att den biologiska familjen alltid är det bästa och att familjehem drivs av girighet och tar dåligt hand om de placerade barnen har sina barn placerade sedan lång tid tillbaka och klarar uppenbarligen inte av att vara föräldrar eftersom deras barn då skulle flyttat hem ett exempel är kvinnan i Bromma som drev hemsidor och hjälpte föräldrar mot soc. medan hennes barn som hon arbetat hem svalt, levde i ren misär och misshandlades av henne som tur var uppdagades detta utav barnens förra familjehem och kvinnan fick fängelse.
  • Anonym (Men....)

    Måste tillägga att anledningen till att inte jag heller svarar på dina frågor ts är att mina placerade barn är i tonåren och i de fall som umgänge sker ofta styr det själva. Men en del av dem vill inte ens ha umgänge med de som faktiskt utsatt dem för kränkningar. De är så stora att de tackochlov får välja själva.

  • Anonym (Men....)

    Och när jag ändå är i farten och misstänker att någon som inte är så insatt skulle köpa vad "oj" påstår så vill jag bara säga att det är mycket vanligt att familjehemmen fortsätter ha kontakt med sina placerade barn när de vuxit upp och flyttat hemifrån. Så är det för mig och många fler. De kommer hem på middag, födelsedagar, högtider osv och är alltid välkomna. De ringer när de vill ha råd, är ledsna, oroade eller bara för att berätta något kul! Och jag är inget undantag. Men i oj : s värld så motar vi bort dem i dörren och lägger på luren i örat på dem för då får vi ju inte ett rött öre i det där höga arvodet alla familjehem får! Eller hur? För självklart handlar det inte om en stabil förtroendefull uppbyggd relation med kärlek och värme som ofta byggts under många år utan endast om pengarna. Ni får förlåta min ironi men den som för en enda sekund tror att det är något man gör för att håva in en massa pengar är definitivt totalt vilse i pannkakan.

  • Drottningen70
    Anonym (Eh) skrev 2015-09-24 23:35:20 följande:

    Antar att du aldrig besökt dessa barnhem tex: www.pelastakaalapset.fi/se/verksamhet/barnskyddsarbete/barnhem/ som sagt du verkar mest ha sett skräckbarnhemmen och de allra fattigaste. Tror du på allvar att om man byggde ett barnhem i Sverige att det skulle vara en stor sovsal med 35 järnsängar med försummade barn såsom de ofta ser ut i Europa? Snarare är det du som har brister i vad det finns för alternativ.


    Järnsängar och sovsalar är knappast det stora problemet förstår man nog om man vet vad man talar om. Det som är skadligt för barneb är givetvis att det kräver massa personal som ständigt byter skift, säger upp sig, blir hemma med vab etc. Onsdagar jobbar kalle, bettan och lena förmiddagen, sen kommer johan birgitta och eva på eftermiddagen och sen kommer nattpersonalen varav en är vikare etc... Det är bristen på kontinuitet, hemlika förhållanden, anknytning etc som är problemet.
  • Anonym (familjehemsmamma)
    Anonym (söderöver) skrev 2015-09-10 23:42:52 följande:

    Skulle gärna vilja veta mer om hur umgängen med föräldrarna funkar för er som är familjehem.

    1. Hur ofta och hur länge har de biologiska föräldrarna umgänge med er familjehemsplacering?
    2. Har ni både fysiska umgängen och telefonumgängen?
    3. Hur gamla är era placerade?
    4. Sker umgängena hemma hos er, eller någon annan stans?
    5. Är er placering en LVU eller SoL?

    Vi är ett nyblivet familjehem som tycker att vi har mkt umgängen som ska passas och planeras efter, men man vänjer sej nog...
    Tycker bara att det kan vara intressant att jämföra hur ni andra har det!


    Jag har bara haft äldre barn/tonåring här. Placeringen var "frivillig" och barn och bio fick själva styra över hur mycket de ville ses. Det hände att de sågs här men oftast på annan plats. Telefonsamtal blev ofta känslosamma och både telefonsamtal och umgänge resulterade nästan alltid i att barnet mådde dåligt och hela vår familj påverkades i några dagar efter varje sådan kontakt. Det var tungt.

    Mitt första placerade barn flyttade härifrån för många år sedan nu, är vuxen och klarar sig bra i livet. Vi har fortfarande en regelbunden kontakt trots att vi bor väldigt långt ifrån varandra. Så hoppas jag det blir med alla barnen.
  • Anonym (Eh)
    Drottningen70 skrev 2015-09-25 15:50:24 följande:
    Järnsängar och sovsalar är knappast det stora problemet förstår man nog om man vet vad man talar om. Det som är skadligt för barneb är givetvis att det kräver massa personal som ständigt byter skift, säger upp sig, blir hemma med vab etc. Onsdagar jobbar kalle, bettan och lena förmiddagen, sen kommer johan birgitta och eva på eftermiddagen och sen kommer nattpersonalen varav en är vikare etc... Det är bristen på kontinuitet, hemlika förhållanden, anknytning etc som är problemet.
    Det är ju just det man försöker undvika med familjelika barnhem. Det är liksom inte någon större personalomsättning, en del personal bor även på hemmet. Så som sagt en lite större familj med kanske 5 vuxna och 7 barn. Inte så mycket märkligare än en separerad familj med nya partners eller för all del storfamiljerna. Ett stort fokus ligger på just kontinuitet.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (anonym) skrev 2015-09-25 13:25:25 följande:
    Och du tror på fullt allvar att det i Sverige skulle byggas banhem där personalen bor med barnen?
    Det tror jag inte och det har jag inte skrivit heller. Däremot finns det mycket man kan göra för att barnhemmet inte blir en institution utan mer som en familj modell stor. Snarare blir det mer likt såsom vi levde fört där man var flera släktingar kring barnen och alla hjälptes åt. Att vi skall bo mamma-pappa barn för oss själva är ett ganska nytt påfund.
  • Anonym (Men....)

    Snälla eh var snäll och förklara för oss hur ett sådant barnhem skulle fungera? Vilka vuxna menar du skulle bo där? Någon med inget eget liv eller vilja till egen familj? Något av barnen knyter an till en personal som säger upp sig efter 1 år. Personal blir sjuka och ersätts då med vikarier som ofta kommer och går. Personal har enligt lag rätt till semester och åker iväg med sin egen familj men utan barnen på barnhemmet. Och ersätts då av vikarier. Och om det finns personal som bor på hemmet hur menar du att den personalen ska kunna ha ett eget liv också?

    Sanningen är att en institution är och förblir just en institution. Och personal är och förblir just personal.Med betalt för att utföra ett arbete hur mycket man än tycker om sitt jobb. Och 5 vuxna på 7 barn dygnet runt??? Hört talas om arbetstidslagar? Om du räknar på att det dagligen bör finnas minst 2 vuxna mellan 7 - 20 och 1 vuxen varje natt så lär du snabbt inse att 10 vuxna på 7 barn är en mer rimlig siffra.

  • Anonym (Eh)
    Anonym (Men....) skrev 2015-09-25 22:54:17 följande:

    Snälla eh var snäll och förklara för oss hur ett sådant barnhem skulle fungera? Vilka vuxna menar du skulle bo där? Någon med inget eget liv eller vilja till egen familj? Något av barnen knyter an till en personal som säger upp sig efter 1 år. Personal blir sjuka och ersätts då med vikarier som ofta kommer och går. Personal har enligt lag rätt till semester och åker iväg med sin egen familj men utan barnen på barnhemmet. Och ersätts då av vikarier. Och om det finns personal som bor på hemmet hur menar du att den personalen ska kunna ha ett eget liv också?

    Sanningen är att en institution är och förblir just en institution. Och personal är och förblir just personal.Med betalt för att utföra ett arbete hur mycket man än tycker om sitt jobb. Och 5 vuxna på 7 barn dygnet runt??? Hört talas om arbetstidslagar? Om du räknar på att det dagligen bör finnas minst 2 vuxna mellan 7 - 20 och 1 vuxen varje natt så lär du snabbt inse att 10 vuxna på 7 barn är en mer rimlig siffra.


    Du kan ju börja med att läsa mina länkar tex? Förutom dem finns det ett otal liknande barnhem att googla på om man är intresserad. Uppenbarligen fungerar det utmärkt. Sedan kanske du skall ta reda på vad en instution är för något.
  • Anonym (anonym)
    Anonym (Eh) skrev 2015-09-25 23:26:30 följande:
    Du kan ju börja med att läsa mina länkar tex? Förutom dem finns det ett otal liknande barnhem att googla på om man är intresserad. Uppenbarligen fungerar det utmärkt. Sedan kanske du skall ta reda på vad en instution är för något.
    Nu står det inte ett enda ord om hur stor personalen är på dessa barnhem det står endast att det är 7 barn på varje avdelning. Personal är personal och 7 barn på institution kan knappast likna en uppväxt i en familj.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (anonym) skrev 2015-09-25 23:39:53 följande:
    Nu står det inte ett enda ord om hur stor personalen är på dessa barnhem det står endast att det är 7 barn på varje avdelning. Personal är personal och 7 barn på institution kan knappast likna en uppväxt i en familj.
    Jodå det går alldeles utmärkt och barnen trivs dessutom.
  • Anonym (anonym)
    Anonym (Eh) skrev 2015-09-25 23:59:03 följande:
    Jodå det går alldeles utmärkt och barnen trivs dessutom.
    Du har ju uppenbarligen inte själv läst vad du länkar till, dessa barnhem är till för barn i skolåldern dvs snarlikt internatskolorna som finns i Sverige och övriga världen, det rör sig inte om spädbarn eller småbarn utan barn som går i skolan.  I Sverige heter denna typ av boende HBV-hem.

    Rädda Barnen rf:s barnhem är familjelika barnhem med 7 platser och de tillhandahåller vård utom hemmet. Barnhemmen är avsedda för barn i skolåldern, i defall då barnet behöver en trygg och stabil miljö samt yrkesmässigt verkande vuxna personer som stöd för sin uppväxt. Ofta har barnen också tidigare varit placerade genom barnskyddets försorg, och vissa barn kommer till barnhemmet från en barn- eller ungdomspsykiatrisk avdelning. 
  • Anonym (anonym)

    Barn och ungdomar kan erbjudas plats i ett familjehem eller i ett HVB-hem. Skillnaden mellan de båda ligger främst i om verksamheten drivs yrkesmässigt eller inte.


    HVB-hemmet är uppbyggt som ett gruppboende. Familjehemmet är i normalfallet ett helt vanligt hem som är berett att ta emot barnet eller ungdomen. När boendet sker i ett HVB-hem är fokus på vård och behandling medan det i familjehemmet handlar om vård och fostran.

    HVB-hem är alltså exakt samma sak som den typ av barnhem som drivs av RB.

  • Anonym (Men....)

    Och tilläggas bör att i de flesta människors definition så är en institution ett ställe där det bedrivs någon form av vård eller omsorg dygnet runt med ANSTÄLLD personal! Kanske du Eh har en annan uppfattning?

    Jag skulle också vilja veta VAD du baserar ditt tvärsäkra uttalande om att barnen trivs?

    Och självklart är det så att de flesta barnhem i dag strävar efter att miljön ska bli så lik ett normalt hem som möjligt och att det inte är dåligt för alla barn att växa upp så men att tro att ett barnhem där man måste förhålla sig till och skapa relationer med flera vuxna är bra för alla omhändertagna barn är bara naivt. Och att jämställa det med skilda normalt fungerande föräldrar är ännu naivare. Dessa barn har ju oftast redan en grundtrygghet i sina föräldrar och syskon sedan födseln oavsett om föräldrarna skiljer sig vilket långt ifrån alla omhändertagna barn har som ska skapa helt nya relationer med dels flera vuxna och flera barn. Det är anledningen till att man efter många års erfarenhet av placerade barn har kommit fram till att de oftast mår bäst av familjehem.

    Min bror var placerad på ett litet barnhem från 1-6 år innan han kom till oss. Det han minns i dag är en enda röra av både personal som kom och slutade samt även barn som placerades och efter ett tag fick åka hem varpå ett nytt barn kom osv. Knappast att han kände sig som en familj. Det spelar ingen roll att personalen var toppen och verkligen gjorde sitt bästa . Riktigt trygg kände han sig aldrig och det tog nästan 2 år innan han vågade börja knyta an på allvar och känna sig trygg i familjen. Resten av sin uppväxt har han haft med en familj som han är en självklar del i .

Svar på tråden Umgänge i familjehem