Birgitta02 skrev 2016-04-20 10:35:21 följande:
Det där är en problematisk fråga. I mitt eget liv var min man en riktigt bra kille. Vi delade på hemarbetet fullt ut. Det jag inte gillade att göra, det gjorde han. Jag tog hand om sånt han varken såg eller hade lust med. Funkade jättefint. Vi hade samma värderingar etc. Trodde jag. När jag blev hemma med barn föll allt. Då hade vi varit tillsammans i nästan tre år. Jag tyckte det var helt ok att ta hand om största biten när jag var föräldraledig. Men sa också till honom att när jag börjar jobba måste han börja ta sitt ansvar. Det gjorde han inte. Tvärtom. Han var totalt ointresserad av barnet dessutom. Familjeliv passade honom INTE. När barn nr två väntades insåg jag att detta går inte. Han åkte ut. Och har sen dess synts till väldigt sällan.
Vissa människor är så där. Och man märker det inte förrän kraven ökas. Förhoppningsvis är de flesta riktigt bra pappor, men det finns ett ganska stort antal som är skitstövlar.
Det finns många skitstövlar där ute. Både män och kvinnor.
Jag kanske lever lyckligt ovetande men jag har ingen i min bekantskapskretsen som dissar sina barn på detta sätt.
Jag och ett par andra pappor var ledare för en grupp mullebarn mellan 6-16 år. Varannan helg var vi ute i skog, mark och sjö. Vi var även uppe i fjällen och besteg både små berg och stora berg som Kebnekaise.
Detta har präglat mitt och min dotters liv för all framtid som var med i den hör gruppen.
Även andra kids i gruppen har jag då och då kontakt med fast det är över tio är sedan den upplöstes. Förra sommaren var jag och en kille ute och fiskade med båten tex. Det går inte att ta miste på att han var trygg med min närvaro. Det var han som ville ut en tur.
Det Känns som starka band för att jag har betytt och betyder mycket för honom.
Vi pappor som var ute med dessa barn tog ett stort ansvar för våra barn och även för de andra 20 barnen som ingick i gruppen.