Måste jag träffa biomamman?

Som bio mamma tycker jag det är jätteviktigt att ha ett ansikte på på bonusmamman och även kunna ha en kommunikation med henne om det skulle behövas för barnets skull. För mig är det viktigt att min son kan se att vi vuxna kan träffas på skolavslutningar, klassaktiviteter hans födelsedag etc. Bonusmamman är och kommer alltid att vara en viktig person i hans liv och det måste jag respektera och det är inte hennes fel att jag och mitt ex separerade. Däremot är jag noga med att aldrig ställa några krav på henne. Hur pappan och bonusmamman fördelar ansvaret är upp till dom och den enda jag kan ställa några krav på är pappan precis som han kan ställa krav på mig. Det är vi som är vår sons föräldrar och bonusmamman är en extra, viktig och trygg person i vår sons liv.

" Av någon anledning känns det bättre när han pratar illa om henne och jag får en liten känsla av avsky än när han säger bra saker"

Utan att vara oförskämd, så låter det som att du har en hel del att jobba med. Mitt råd är att du gör det INNAN ni flyttar ihop.

Tänk om/när det är du som är i den situationen att den du älskar högst i världen (ditt barn!!) ska vara med ditt ex nya tjej. Skulle du vilja lämna det käraste du har till någon du aldrig ens sett? Var lite storsint och unna henne den sinnesro det kan ge att åtminstone ha fått träffa dig helt kort. Vem vet hur hon mår? Hon kanske ligger vaken på nätterna av oro för hur barnen kommer ha det med sin pappas nya sambo, om denna kommer vara snäll mot barnen eller inte? Det är faktiskt HON som är i underläge här, så var lite snäll! (Dessutom är det mycket bättre för barnen om ni kan ha en fungerande relation (om så bara artighetsfraser och några ord om hur barnen haft det under umgänget.))

Hon vill knappast träffa dig för att bedöma hur snygg du är. Varför är du så besatt av utseendet? Sluta försöka jämföra dig med henne. Hon och din kille har gjort slut, så det handlar inte om att bräda henne. Försök istället skapa en sån bra relation du kan till henne och uppmana din kille att göra samma, för ni kommer att behöva ha med varandra att göra i många år framöver, och samarbetet går smidigare om ni inte är ovänner.

Vad gör man om ens kille önskar att man kan umgås... Jag kan absolut hälsa och säga hej, men jag vill inte fika, äta middagar eller fira högtider ihop... Det är något han hoppas på... Och när jag säger nej, det gör mig obekväm då bli han nästan sur...

Jag och min dotters pappa gick ifrån varandra för ca 2 månader sedan och jag kan faktiskt hålla med biomamman. Jag skulle gärna vilja veta vem min dotter umgås med när hon är hos sin pappa, men då var det även jag som ville gå ifrån honom och har inga problem med att han träffar någon ny. Ärligt talat skulle det nog kännas skönt om han träffade en tjej som kanske kan få lite ordning på honom

Mitt råd är absolut att presentera dig och visa vem du är, det krävs inget mer än ett hej och sen är ju det ur världen? Det kanske visar sig att ni kommer bra överens? Om inte så har du iallafall gjort ditt i detta vuxna ansvar!

Det sista här är jätteviktigt, det missade jag totalt när jag var bonusmamma. 

Ts, mina barn har en storasyster, och när jag träffade deras pappa var kriget emellan honom och dotterns mamma i full gång. Det hade gått så långt att hon flyttat över 100 mil och polisanmält honom för både det ena och det andra. Det faktum att alla sakerna han blivit anmäld för var helt orimliga och att hon alltid krånglade när det var dags för umgänge gjorde att jag köpte hans sida av saken utan att ifrågasätta nåt alls.

Vi var tillsammans i åtta år, och jag träffade henne aldrig. Galet psyko, tänkte jag. Hon betedde sig iofs så också, det märkte jag ju själv.

Efter vår skilsmässa. som var ett helvete med maximalt svinbeteende från hans sida, så ville min bonus fortsätta ha kontakt med mig och det gjorde att jag behövde ha kontakt med mamman också. Det visade sig då att han använt mig som alibi hela vår tid tillsammans, Så fort han tyckte nåt så lade han fram det som att "X tycker att du inte ska..." och X säger att du gör fel när du..." osv. Tro fan att hon inte gillade mig!
Jag insåg att han förmodligen betett sig likadant mot henne som mot mig när de separerade. Skillnaden mellan oss var att hon sjönk till samma nivå, vilket skapade katastrof efter katastrof. De betedde sig till slut lika illa båda två och det fanns ingen ände på det och ingen av dem kom förbi det.

Jag och mitt ex samarbetar till slut bra nu, och jag väljer att tro att mycket beror på att jag INTE lät det komma åt mig att han betedde sig illa. Han kan faktiskt också till slut bete sig och prata med sitt andra ex, och jag och hon har regelbunden kontakt eftersom bonusen hälsar på mig och min sambo lika ofta som sin pappa.

Så vad jag vill säga med den här långa historien är: Träffa henne. Bilda en egen uppfattning. Det gynnar alla i längden.

Ofta tror jag att män som pratar illa om sitt ex har känslor kvar.

Det är min erfarenhet...

TS som jag skrev i ett tidigare inlägg:

Det är inte 'a walk in the park' att leva ihop med en person som har barn sedan innan.

Med tanke på hur omogen du framstår måste du ta dig en ordentlig funderare på om du klarar det. Du verkar lite svartsjukt lagd? Det är ingen bra egenskap för du kommer alltid komma i andra hand och så ska det vara om din karl är en bra pappa. Inom rimliga gränser alltså! Biomamman ska ju inte utnyttja pappan men det har i det 12 år långa förhållande jag lever i varit "utryckningar" ändringar, regler mm som en annan kvinna bestämt ganska många gånger. I början tyckte jag att det va hemskt jobbigt men nu när bonusdottern snart blir 18 år är jag glad över er att pappan tagit sitt ansvar för de har en god kontakt trots att han aldrig haft någon vårdnad, tagit några föräldradagar etc.

Jag tycker det är synd att du låtit dig färgas av vad din kille tycker om sitt barns mamma, istället för att bilda dig en egen uppfattning.  Man ska kanske vara lite försiktig med att köpa allt som en partner säger om sitt ex, och komma ihåg att allt har två sidor. Men du hör endast den ena.

Du ser det som positivt när han talar illa om henne, och känner lite avsky när han säger bra saker om henne. Det vittnar om en stor osäkerhet.

Om ni ska flytta ihop och dela en framtid, så blir det nog väldigt svårt att undvika att stöta på henne förr eller senare. Ju längre du väntar ju svårare kommer det att kännas. Så varför inte få det gjort snarast möjligt? Att komma till dörren och åtminstone hälsa är väl vanligt folkvett, antingen det är ett ex till mannen, eller en kompis till honom som man aldrig träffat. Hoppas du tänker om!

Det låter som ni har helt andra problem än biomamman.

Håller med! Ni bör vänta med att bli sambos!

Ja. Även om min åsikt numera är väldigt negativ gällande mamman 2då är det något som hon har fått bevisa själv. Inte något som jag lyssnat blint på från min man.