Anonym (mamma och bonus)

Äldre 8 Nov 21:32

42 svar

Behandlas lika?

Jag undrar lite över alla er som hävdar att ni är "en familj" och behandlar alla barn i familjen lika/som om de vore era egna. Stämmer det verkligen? Vi har rätt nyligen flyttat ihop efter att ha varit tillsammans ett tag, och även om vi har blivit en familj så är det ändå tydligt att vi har varsitt barn, inte två gemensamma. Är vi ovanliga?

Barnen går till exempel inte på samma skola. Det är självklart att vi hämtar och lämnar vårt eget barn. Hade båda varit våra kanske vi hade lagt upp en annan plan. Vi "nattar" fortfarande barnen - var och en sitt eget. Hade båda barnen varit våra gemensamma hade vi förmodligen turats om varannan kväll. Mitt barn har en dyr fritidsaktivitet, för att hon vill och jag och hennes andra förälder är överens om att det är något vi vill lägga pengar på (vi delar på utgifterna för den) - hur min sambo lägger upp sitt barns fritid är en fråga för de föräldrarna. Klart att vi pratar om saken, och snackar om logistik och schema och så, men mitt barn är mitt ansvar och tvärtom. Hur mycket mitt barn får i veckopeng är något jag bollar med mitt ex och med min sambo, men i slutänden är det mitt beslut, och bara mitt, hur mycket pengar jag vill ge mitt barn och vad det ska räcka till. Visst hade jag kunnat vabba med bonusbarnet om det skulle behövas, men då vill jag bli ombedd - det är inte mitt ansvar. Hade det varit vårt gemensamma barn hade vi givetvis delat 50-50.

Magdalena03

Äldre 11 Nov 17:57

#31

Anonym (Pia) skrev 2016-11-11 17:53:14 följande:

Det är väldigt lätt att uttala sig om något som man själv aldrig har provat...

Ja, jag antar att det är svårare i verkligheten.

Jag hoppas att mina barn inte kommer att behövas utsättas för att leva i en styvfamilj, det verkar inte roligt.

Anonym (Pia)

Äldre 11 Nov 18:09

#32

Magdalena03 skrev 2016-11-11 17:57:15 följande:

Ja, jag antar att det är svårare i verkligheten.

Jag hoppas att mina barn inte kommer att behövas utsättas för att leva i en styvfamilj, det verkar inte roligt.

Om dina barn fick en bonusmamma och hon tog över mammarollen direkt från första dagen, läste alla läxor med dem, badade dem, nattade dem, skjutsade dem till deras aktiviteter, osv. Tror du att barnen skulle känna sig bekväma med det? Eller tror du att barnen hellre vill att deras pappa nattar och läser läxor?

Magdalena03

Äldre 11 Nov 18:17

#33

Anonym (Pia) skrev 2016-11-11 18:09:04 följande:

Om dina barn fick en bonusmamma och hon tog över mammarollen direkt från första dagen, läste alla läxor med dem, badade dem, nattade dem, skjutsade dem till deras aktiviteter, osv. Tror du att barnen skulle känna sig bekväma med det? Eller tror du att barnen hellre vill att deras pappa nattar och läser läxor?

Det jag sagt är att alla barn i en familj bör leva på samma ekonomiska standard, det tycker jag känns rimligt och rättvist.

Hela familjen bör leva på samma ekonomiska standard och man bör hjälpas åt.

Ingår det förresten i mammarollen att göra allt det du räknar upp?

I vår familj delar vi på läxläsning , nattning och skjutsning.

Om jag levde i en bonusfamilj skulle jag se det som naturligt att båda de vuxna hjälptes åt med det som behövs. Förhoppningsvis känner de sin bonusförälder så bra att även bonusföräldern kan natta. Vore ju hemskt om barnen tvingades bo med någon de inte har förtroende för.

KlunsSmurfen

Äldre 11 Nov 22:24

#34

Magdalena03 skrev 2016-11-11 17:57:15 följande:

Ja, jag antar att det är svårare i verkligheten.

Jag hoppas att mina barn inte kommer att behövas utsättas för att leva i en styvfamilj, det verkar inte roligt.

Du jämför två människor med egna barn som nyligen flyttat ihop med din kärnfamilj och utgår ifrån att är det inte som i din familj så är det inte bra för barnen.

Vi får hoppas att du och din man håller ihop så du inte utsätter barnen för det.
Hinner de packa upp sina väskor innan du vänder upp och ner på deras liv, förändrar rutiner, aktiviteter, mäta pengar, "låtsasförälder" som leker riktig förälder de första den gör, ska tränga sej på och natta för att det ska stämma in i din mall?
Du kan inte ta för givet att den nya killen vill göra precis som du gör.

Det är barn, ta det lite lugnt med dom, jag utgår ifrån att dina barn är nöjda med hur de har det och då kan det bli en stor trygghet för dem. De kanske har fullt upp med att försöka vänja sig och acceptera deras förälder nyss flyttat ihop med någon annan.

Magdalena03 skrev 2016-11-11 18:17:49 följande:

Det jag sagt är att alla barn i en familj bör leva på samma ekonomiska standard, det tycker jag känns rimligt och rättvist.

Hela familjen bör leva på samma ekonomiska standard och man bör hjälpas åt.

Ingår det förresten i mammarollen att göra allt det du räknar upp?

I vår familj delar vi på läxläsning , nattning och skjutsning.

Om jag levde i en bonusfamilj skulle jag se det som naturligt att båda de vuxna hjälptes åt med det som behövs. Förhoppningsvis känner de sin bonusförälder så bra att även bonusföräldern kan natta. Vore ju hemskt om barnen tvingades bo med någon de inte har förtroende för.

Om den ena föräldern har det snålt ställt och den andra är ekonomiskt oberoende, den ena är lat och den andra är flitig fixar hushållet och älskar aktiviteter med barnen, det ena barnet har få och billiga saker, den andra har mer än det orkar leka med så förstår jag hur du menar men man ska nog inte ta för givet att det drar åt det hållet.

Magdalena03

Äldre 11 Nov 22:32

#35

Om två människor är så olika som du beskriver tror jag inte att de bör bo ihop.

Varför inte vara särbo om man ser så olika på livet och har så olika förutsättningar och om den välbärgade inte vill dela med sig?

Magdalena03

Äldre 11 Nov 22:35

#36

KlunsSmurfen skrev 2016-11-11 22:24:36 följande:

Du jämför två människor med egna barn som nyligen flyttat ihop med din kärnfamilj och utgår ifrån att är det inte som i din familj så är det inte bra för barnen.

Vi får hoppas att du och din man håller ihop så du inte utsätter barnen för det.

Hinner de packa upp sina väskor innan du vänder upp och ner på deras liv, förändrar rutiner, aktiviteter, mäta pengar, "låtsasförälder" som leker riktig förälder de första den gör, ska tränga sej på och natta för att det ska stämma in i din mall?

Du kan inte ta för givet att den nya killen vill göra precis som du gör.

Det är barn, ta det lite lugnt med dom, jag utgår ifrån att dina barn är nöjda med hur de har det och då kan det bli en stor trygghet för dem. De kanske har fullt upp med att försöka vänja sig och acceptera deras förälder nyss flyttat ihop med någon annan.Om den ena föräldern har det snålt ställt och den andra är ekonomiskt oberoende, den ena är lat och den andra är flitig fixar hushållet och älskar aktiviteter med barnen, det ena barnet har få och billiga saker, den andra har mer än det orkar leka med så förstår jag hur du menar men man ska nog inte ta för givet att det drar åt det hållet.

Jag skulle absolut inte flytta ihop med någon som jag inte känner väl.

Det kan man kanske göra vid tjugo men inte när man är vuxen och har barn.

Jag hoppas också att mitt äktenskap håller livet ut.

Magdalena03

Äldre 11 Nov 22:35

#37

KlunsSmurfen skrev 2016-11-11 22:24:36 följande:

Du jämför två människor med egna barn som nyligen flyttat ihop med din kärnfamilj och utgår ifrån att är det inte som i din familj så är det inte bra för barnen.

Vi får hoppas att du och din man håller ihop så du inte utsätter barnen för det.

Hinner de packa upp sina väskor innan du vänder upp och ner på deras liv, förändrar rutiner, aktiviteter, mäta pengar, "låtsasförälder" som leker riktig förälder de första den gör, ska tränga sej på och natta för att det ska stämma in i din mall?

Du kan inte ta för givet att den nya killen vill göra precis som du gör.

Det är barn, ta det lite lugnt med dom, jag utgår ifrån att dina barn är nöjda med hur de har det och då kan det bli en stor trygghet för dem. De kanske har fullt upp med att försöka vänja sig och acceptera deras förälder nyss flyttat ihop med någon annan.Om den ena föräldern har det snålt ställt och den andra är ekonomiskt oberoende, den ena är lat och den andra är flitig fixar hushållet och älskar aktiviteter med barnen, det ena barnet har få och billiga saker, den andra har mer än det orkar leka med så förstår jag hur du menar men man ska nog inte ta för givet att det drar åt det hållet.

Jag skulle absolut inte flytta ihop med någon som jag inte känner väl.

Det kan man kanske göra vid tjugo men inte när man är vuxen och har barn.

Jag hoppas också att mitt äktenskap håller livet ut.

Ess

Äldre 12 Nov 09:15

#38

Magdalena03 skrev 2016-11-11 22:32:27 följande:

Om två människor är så olika som du beskriver tror jag inte att de bör bo ihop.

Varför inte vara särbo om man ser så olika på livet och har så olika förutsättningar och om den välbärgade inte vill dela med sig?

Då får vi ju hoppas att du slipper landa i verkligheten en dag. Annars får vi hoppas att du hittar en man som ställer upp på dina ekonomiska önskemål och pröjsar för ungarna som DU skaffat, och som är ditt och ditt ex försörjningsansvar.

Dixie

Äldre 12 Nov 09:45

#39

Magdalena03 skrev 2016-11-11 17:57:15 följande:

Ja, jag antar att det är svårare i verkligheten.

Jag hoppas att mina barn inte kommer att behövas utsättas för att leva i en styvfamilj, det verkar inte roligt.

Då är det kanske bättre att du undviker att komma med pekpinnar hur styvfamiljer bör göra - när du själv inte har någon erfarenhet av detta och väljer att utgå från din egen verklighet.

Magdalena03

Äldre 12 Nov 10:09

#40

Dixie skrev 2016-11-12 09:45:27 följande:

Då är det kanske bättre att du undviker att komma med pekpinnar hur styvfamiljer bör göra - när du själv inte har någon erfarenhet av detta och väljer att utgå från din egen verklighet.

Ja, jag skall undvika det!

Anonym (mamma och bonus) Trådstartaren

Äldre 14 Nov 09:56

#41

Magdalena03 skrev 2016-11-11 18:17:49 följande:

Det jag sagt är att alla barn i en familj bör leva på samma ekonomiska standard, det tycker jag känns rimligt och rättvist.

Hela familjen bör leva på samma ekonomiska standard och man bör hjälpas åt.

Ingår det förresten i mammarollen att göra allt det du räknar upp?

I vår familj delar vi på läxläsning , nattning och skjutsning.

Om jag levde i en bonusfamilj skulle jag se det som naturligt att båda de vuxna hjälptes åt med det som behövs. Förhoppningsvis känner de sin bonusförälder så bra att även bonusföräldern kan natta. Vore ju hemskt om barnen tvingades bo med någon de inte har förtroende för.

Mitt barn och min sambo tycker väldigt mycket om varandra, liksom jag och min sambos barn. Vi känner förtroende för varandra och trivs ihop. Men fortfarande vill barnen helst bli nattade av sin egen förälder. Det funkar med den andra om en är borta en kväll, men vi ser inget egenvärde i att tvinga fram en varannan kväll-grej.

Anonym (mamma och bonus) Trådstartaren

Äldre 14 Nov 09:58

#42

Magdalena03 skrev 2016-11-11 22:32:27 följande:

Om två människor är så olika som du beskriver tror jag inte att de bör bo ihop.

Varför inte vara särbo om man ser så olika på livet och har så olika förutsättningar och om den välbärgade inte vill dela med sig?

Den välbärgade? Alltså, hade jag haft gott om pengar och min sambo sämre är det klart att jag hade skjutit till så att båda barnen fick ungefär samma förutsättningar. Men även du måste ju inse att det är orimligt att mitt ex ska skjuta till pengar till min nya sambos barn sedan tidigare. Ska jag då hindra mitt ex från att köpa en cykel (obs! exempel!) till vårt barn för att min sambos barn inte har någon? Det blir ju absurt.

Behandlas lika?

INNEHÅLL